kråkan som kommer med epidemier åt alla borde inte skjutas.
"med kärlek på axeln, som hoppar på folk.
sitter och kraxar i någons öra,
så den till slut blir tokig
och måste gå fram till den finaste i världen och spy sötma över dens silkiga klänning.
klänningsbäraren blir smittad och sen är allt försent.
de lider av en obotlig sjukdom som bara blir värre.
hon blir blind och senare förlamad på hjärtsidan
och han med fågelbajs på kavajen blir en halt trollkarl med tankeproblem.
men efter den,
i vinddraget från fjädrarana ropar alla
tack.
Läs den igen. Och kanske en gång till efter det.
En av de mest begåvade människor jag känner har skrivit den vackra texten. Min fina, fina amanda. Hon har ingen blogg själv men ni hittar henne ibland här.
Hon sa till mig att hon hade en liten present som hon trodde skulle passa bra här, och det hade hon så rätt i.
Det finns fler texter. Om kärlek och hud, kroppar och längtan.
Alla är som inget annat, och jag tycker så himla mycket om dem. Alltid lika underbart att läsa.
Varje gång.
