massafinarosetter

Att drömma är ju det bästa som finns. Bara försvinna i sin egen värld en stund och hitta på den verklighet som man skulle vilja leva i eller återuppleva de gånger där världen faktiskt var som man ville. Eller så kan man fundera ut hur man vill att saker ska vara, och hur man ska få det så.
Just nu under höstkvällarna och på nätterna brukar jag mest tänka på:



Sommaren som var. Med fräknar och glädjerus, så mycket jag skrattar nu, åt hur oväntad slutet av den blev mot för vad jag trodde från början.



Hur kul vi har på bildlektionerna och allt det jag ska sy när jag har tid. Vi bygger ett minihus med blåa dörrar, bland det roligaste jag har gjort, sen har jag de finaste tygerna som bara längar efter att få bli kläder.


Hur pojkar kan vara som hjältar och göra allt rätt. Fast utanför mitt huvud händer det ju som bara på film kanske.


Fina fína kvällar som var bland de bästa i mitt liv. Sånt där självklart som bara var hela tiden, och min födelsedag när jag fyllde sjutton där vi hade svartvitt tema och jag hade på mig en klänning som tog nästan två veckor att sy färdig.

Jag är en sån som ofta faller för lite mer 'en speciell här och var' än flera av samma sak. Musik är ett exempel, då finns endast The Fray i mitt hjärta och annars är det bara någon enskild låt av andra som fastnar för mig. Kollektioner är ett annat, där är det nästan alltid bara en eller några få outfits som jag blir intresserad av i varje kollektion, snarare än att ha en hel favoritkollektion eller designer.

Här är i alla fall mina favoriter från New York och London fashion week S/S 2010:


Oscar de la Renta, Zac Posen.


Anna Sui, Marc Jacobs.

Matthew Williamson, Burberry Prorsum.

Jonathan Saunders, Luella.


Alexander Wang, Jill Stuart.

Cynthia Rowley, Proenza Schouler.


Louise Goldin, Christopher Kane

Bara klänningar. Så otroligt fina.
Bilder från style.com.

le love.

jag ler med hjärtat och vill nästan gråta när jag läser sånt fint om kärlek överallt.
det går inte att beskriva hur mycket jag tycker om att människor kan få allt, och alla känslor så otroligt i ord eller bild. och när personer ber andra skriva något fint som hänt dem och så läser man vad alla skriver. det blir nästan lite för mycket, lite jobbigt faktiskt.
så mycket vackert det finns, trots så mycket smärta.
kärlek är en chansning, en risk som alla borde vilja ta om och om igen.
jag vill också vara kär.

Det här levde jag på hela sommaren, det godaste av alla enkla maträtter som finns tycker jag. Hemligheten är olivolja med citron, den gör hela salladen så underbart mycket godare.
Man kan ju blanda i precis vad man vill, jag brukar ibland ta kyckling istället för skinka och då även ha med ananas också. Sen kan man säkert ha många andra ingredienser, grönsaker och sånt. Vad vet jag, jag är ganska kräsen själv. Men tomat brukar ju i alla fall de flesta tycka om.

Jag har märkt att förutom att bara kommentera fina bilder, ett åh finns alltid med i mina kommentarer, det börjar nästan bli pinsamt, så kommenterar jag väldigt ofta inlägg med mat. Jag blir alltid så hungrig eller sugen, på en gång så fort jag ser nån bild på något som går att äta.
Så nu får ni också bli det!

min bildlärare tyckte att jag hade en konstnärlig palett i håret idag eftersom min rosett hade små klickar av olika färger.

Jag tänkte visa er vad det är jag är bra på, precis som så många andra bloggare har gjort. Eftersom jag så gärna önskar att fler människor skulle försöka stärka sin självkänsla och förstå hur viktigt det är, vill jag påpeka att det här är ett jättebra sätt att börja. Vill du komma ett steg närmare dig själv och att veta vem du är så fundera över vad du verkligen är bra på, små saker som stora, även om du tror att det inte kan bli en hel lista. Den relationen som du har med dig själv är faktiskt den enda som du helt säkert kan säga alltid kommer finnas, så varför inte försöka göra den relationen den bästa.
men i alla fall,


lyssna.
sy klänningar.
oroa mig för mycket.
dagdrömma och fantisera när och var som helst.
få bra betyg.
vara ärlig.
veta hur viktigt det är med en bra självkänsla.
tjata för att jag är nyfiken.
ha fina naglar och aldrig gå ut utan genomskinligt nagellack.
förstå människor.
ha lite tålamod.
uttrycka mig.
inte tänka som andra.
vara självständig och bekräfta mig själv.
älska kärlek.
vlja ha allt perfekt.
övertyga och överala andra.
gå i högklackat.
alltid ha rätt, men inte vilja erkänna när jag inte har det.
ha höga krav på människor.
minnas saker jag läst.
ta ansvar.
få det jag vill på ett eller annat sätt.
vara säker på min sak.
aldrig någonsin gå ut genom dörren ofixad där det finns folk.
lita på vad jag känner och veta vad jag vill.
planera.
vara känslomässigt modig.
gråta.

klänningen har jag sytt, bättre bild här. och även den svarta rosetten såklart.

Rosett-tillverkning hela eftermiddagen.
Om det nu är någon som själv vill sy men inte vet hur, gå in på moas söta blogg och leta er fram, det finns mycket tips och många rosett-tutorial där som beskriver hur man kan sy dem.
jag syr inte mina rosetter exakt som hon gör men resultatet blir ju detsamma!

Just nu vill jag ha:

en fin klocka att ha på armen.





jag har år 5-10, så gissa vilka jag måste få nu. jag jobbar mig neråt.




pastelliga nagellack, trots längtan efter mörka höstnaglar.

en svart, gärna vintage, lite större väska med ett rejält, långt axelband, liknande denna.




och en provdocka.

Titta så fint.





från lookbook.

Kolla här och här om ni vill se mer.
åh alltså.

nu regnar det och jag ligger i min säng sjuk.
fina tankar om bra pojkar och sex and the city-tittande är det jag sysselsätter mig med.

Min fjortonåriga lillebror ringde mig idag och frågade när jag skulle komma hem, han ville att jag skulle läsa igenom en text på engelska som han hade skrivit till skolan.
Den här lilla mannen är ganska lugn och tyst, pratar inte i onödan, till skillnad från mig, och om man vill veta vad som händer får man i princip dra det ur honom. Men väldigt ordentlig och artig. Han är en riktig sportkille och bryr sig inte om så mycket annat.
Så när jag läste hans lilla text ville jag bara gråta.

För det första så är det helt sjukt hur duktig han är på engelska för att precis ha börjat åttan, det var helt korrekt utan några grammatiska fel eller stavfel.
För det andra, handlingen i texten var bland det gulligaste jag har läst.
Om en pojke som jobbar tillsammans med en flicka som han gillar och hur mycket han vill bjuda ut henne men inte vågar. Att han har svårt att koncentrera sig när hon står några meter ifrån och den enda tiden de på riktigt hinner träffas är på lunchrasten. Hur glad han blir när de pratar och att han är rädd för att få ett nej som svar om han frågar henne om en dejt.
Men det slutar med att han tillslut vågar.

Jag trodde verkligen inte att sånt här fanns i hans huvud. Han är så fin att jag bara vill krama honom mer hela tiden.


Det här gjorde mig nästan gladare än den gången han tog fram tidningen och visade mig en bild från studentbalen och sa att han också ville ha fluga och väst när han skulle gå på den.
Då förstod jag för en gångs skull att vi faktiskt var syskon, för vi är annars så olika i allt. Men jag tycker att flugor är bland det finaste som finns på pojkar, och jag blev jag så varm i hjärtat att jag sydde en blåvitrandig fluga och sa att han kunde ha på sig den på bröllopet som vi skulle på.
Och det hade han.

en sån där del av kroppen som kan vara underbart fin.
så undrar man om han är en som pojke som ler när man tittar på honom eller som blygt tittar åt ett annat håll. och om hans lugg faller ner framför ögonen så han inte ser.
man har ingen aning om den personen har skrattgropar eller gröna ögon. inte heller om han har fina läppar. det enda man vet är att just sådär ser hans rygg ut.
och att han har lite busigt brunt hår.
han kanske drömmer om att bli pilot. och tänk om han pratar italienska helt flytande, han kan ju ha rest över hela världen. precis kommit hem från rom eller kanske berlin.
vem vet om han fotar eller skriver fina dikter som ingen annan. charmigt. oj så mycket en rygg kan få en att fundera.
tänka sig alltså.

Cat Deeley måste nog vara den bästa programledaren som finns tror jag.
Så varm och äkta. Hon bryr sig verkligen om det hon gör och människorna runtomkring, för det syns så väl. Det bästa som finns är såna där personer som man bara ser är på riktigt som och inte bara spelar, till och med om det är på tv.

Sen är hon galet vacker också!


Lång är hon, himla lång alltså. Alltid hysteriskt glad och pratar med en british accent. Man skulle kunna se so you think you can dance bara för det. Men det gör man ju kanske inte såklart.



min inspiration till modell på den här klänningen var en som hon hade.