massafinarosetter

idag har jag varit på loppis sen halv 6 imorse. vi sålde själv och fick ihop en rejäl summa faktiskt, alltid kul! men jag hittade lite saker också, titta:


en stol för 30:-


ett armband för 5:- och en berlock för 20:-


och den finaste lilla smink/necessärboxen för endast 5:-, jag älskar den!

med lite hyllpapper och några enkla block har jag gjort min egna lilla kollektion av skrivböcker. fint!

det har varit en kanonfin helg tänkte jag bara berätta. 


jag, amanda och patrick åkte i lördags ut till amandas stuga.


det första man gör är såklart att grilla. massa gott!


patrick och amanda.


sen spela spel.


det här är typ det godaste nånsin. man rör ihop philadelphiaost med salsa och sätter det på nachoschips. sen river man lite vanlig ost ovanpå och in i ugnen en stund. perfekt mittinatten-mat.


på söndagen for amanda och jobbade ett tag. jag och patrick spelade i princip yatzy hela dagen.


när amanda slutade tog hon med sig anton och de fick varsin drink med blåbärhallon festis när de kom.


självklart skulle de bada.


när amanda grillade korv spelade vi andra ännu mer yatzy.


mer mat.




anton.


markus kom sen också. då åt vi jordgubbar ute i på gården.


finaste amanda.




vi spelade alias när det blev för kallt att vara ute, det är alltid lika kul.


det blev ett kvällsdopp för det som inte frös.


och efter det spelade vi mer spel ganska länge.


och när vi hade spelat klart städade vi undan och lyssnade på knäpp musik från en gammal radio. sen gick vi och la oss, vaknade, packade ihop och for hem. en helt perfekt helg med finaste personerna! megakul.

titta vilket helt ljuvligt tyg jag hittade på röda korset idag. det skimmrar mellan vitt, ljusgrönt, blått, rosa och är supertunt. det ser ut som sockervadd, skummgodisar och glass på samma gång. för bara 9:- dessutom. galet bra!  

jag är bara lite sådär fånig ibland. jag har gett mig själv en finfin sommarpresent som jag vet att jag älskar. men varför kan man inte göra det ibland? det är ju så himla roligt!

¨
jag fick en underbar presentpåse fylld med saker.


bokmärken! jag har tapat bort mina som jag hade när jag var liten så det var helt perfekt.


en blommig kalender som är helt lagom stor. och en penna i precis samma färg som nagellacket velvet från mavala som jag har visat för er tidigare. dessutom med glitter i!


och en sån här barnslig otroligt söt klippdocka.


det bästa när man ger presenter till sig själv är ju att man vet att man kommer gilla dem! jag tycker att man ska unna sig sånt här nångång då och då. det är så himla uppmuntrande och gör en så oerhört glad.

marinblå kjol - sytt själv.
randigt linne - åhlens.
ljusblå tygskor - vagabond.
klocka - cocoo.se.

nu far jag på picknick!
puss.

för ganska precis sex månader sen berättade jag en liten historia för er. en historia som handlade om en dag för ganska precis tolv månader sen. en historia som såklart handlade om en pojke, vad annars liksom. men varför jag berättade den historian var för att den dagen var ju faktiskt dagen när massafinarosetter kom till också. så idag firar jag och bloggen ett år tillsammans! himla trevligt.
om vi gör samma sak som vi gjorde för ett halvår sen, alltså från idag går tillbaka ett halvår precis som vi gjorde då, så finns det faktiskt en annan historia att berätta nu. som för sex månader sen faktiskt pågick för fullt. som också handlar om en pojke. men en mycket mycket finare pojke. en sån där lång pojke som alltid höll upp dörren åt en och tränade hockey nästan hela tiden. som hade armen runt ens midja på natten och alltid sov många fler timmar när man själv var vaken. en sån där pojke som förmodligen har en av de finaste överkropparna i världen om ni frågar mig. och som jag skulle ha på min lisa över de snällaste personerna jag vet.
vi hade inte alls träffats många gånger innan den här fredagen, för exakt sex månader sen. han hade hockeymatch tidigt på lördagen, och skulle vara borta hela dagen. så den här fredagen smsade vi bara lite grann, jag satt på ett café med mina vänner. det var ju precis i början när man inte riktigt känner varandra och jag kommer ihåg att jag var lite nervös att det inte skulle hända så mycket mer mellan oss. onödig oro kan man säga, för under de kommande veckorna så hann det hända rätt mycket. jag hann sitta i hans knä ungefär jämt. be honom att vara utan tröja hela tiden för att få se den där överkroppen som var så fin. och vi hann ligga och hångla i många olika soffor. hålla handen under nästan en hel biofilm. titta på vänner jämt vare sig vi var hos mig eller hos honom. äta tillsammans. sova tillsammans. dansa tillsammans hos hans kompis. pussas. skratta.
det var som i en liten bubbla, som hade pågått ganska länge kändes det som. längre än det egentligen var. så det var bara så synd att vi inte fick bli kära i varandra.
   
    
men varje natt han hade armen runt min midja så kunde jag inte sova. man kände ju sig så levande som, det gick ju inte att somna ifrån det. och sen var det var så bökigt och trångt. lite jobbigt hade jag det där på mitt lilla hörn längst ut på sängen. och han somnade ju direkt, utan problem. men det gjorde inte jag. 
jag vet hur mycket jag saknade det sen. även fast det var lite besvärligt att jag aldrig fick nån sömn. det var något som jag önskade att jag hade tagit vara på mer. och struntat i att jag inte fick sova, vad spelade det för roll egentligen.
för den där armen runt midjan, med fingrar som trummade på magen och andningar i nacken varje natt, den skulle jag faktiskt inte ha något emot att få tillbaka.

grattis till bloggen i alla fall, vi fyller 1år idag! 

under den här helgen har jag och angelica lärt oss att aldrig fara tillbaka till arjeplog. ett lite för intimt samhälle kan man säga. fast nog har vi haft roligt på våran miniresa ändå!


i fredag efter en lång bussresa mot arjeplog och lite mat hamnade vi här hos jim.


vi bodde hos nicklas, han där i mitten. 


angelica.


christoffer och nicklas.


sen åkte vi vidare lite överallt ett tag, och hamnade tillslut på en lite galen efterfest där vi stannade tills det blev morgon, men kameran användes inte alls under den tiden.


när vi hade sovit hela lördagen, fått i oss lite middag och sovit ett par timmar till, spelade vi kubb. jag och angelica vann inte.


en bilresa bort fanns de här. 




en kille som jag känner från där jag bor kom fram till mig, skrattade och sa: haha, det är första gången du är här va? det är skönt att veta att folk inte tycker att jag passar in där. jag tror att jag och lite mer av den riktigt världen i en större stad söderut skulle gå bättre ihop.


snygga angelica.


vi träffade frida också. och jag träffade min fina lisse där ända bort i arjeplog, men hon fastnade inte på bild. men sen dansade vi allihopa i några timmar.


tidigt på morgonen gick vi hem till nicklas. lyssnade på musik och åt chips. här är magnus, även kallas danny hela helgen av angelica, och nicklas.


jag och angelica.


två glada smålänningar som också var på besök i arjeplog.


efter att vi hade sovit hela söndagen också, riktigt osociala gäster som vi är, åkte vi tillbalka hem. och det var den helgen!

ibland vill jag tömma ut mitt hjärta lite, ungefär som att ventilera det som försegår i min kropp. det som jag tänker på och som känns jobbigt att ha instängt. sånt där som inte syns. jag vill berätta hemligheter för er, som till exempel att jag har fått väldigt väldigt mycket pengar som kompensation för att jag är kroniskt sjuk.
och hur mycket jag önskar att jag hade en person i min telefonbok, som jag blixsnabbt blev fånigt lycklig i magen av när jag fick sms från och som att jag också kunde få sitta och smsa med när alla andra gör sånt. det är tråkigt att alltid bara titta på. 
jag skulle vilja skriva om hur mycket man kan gråta, för att man kom ihåg på vilket sätt en människa uttalade ordet: ändå. det var med en liten glad höjning på å:et (ungefär som att det alltid fanns ett utropstecken efter just det ordet) och alltid med ett snett leende och en stunds fundering efter.

 
jag vill berätta att jag har en rutin innan jag går och lägger mig att alltid skriva affirmationer och bra saker i små böcker. det är ett jättebra sätt att träna sin självkänsla.
och hur rädd jag är för att bli förlamad och tappa känseln i mina ben, och att den medicin jag får mot min sjukdom har depression som biverkning men att jag vägrar ta någon mer medicin mot det. mitt huvud är den del jag värdesätter mest hos mig själv och där all min ambition ligger, och jag är rädd för att bedöva den. 
en till hemlighet som jag vill berätta för er är att jag fortfarande inte kan helt glömma min 18-års födelsedagspojke, som på min födelsedag i år försvann efter nån timme och som jag aldrig har sett mer än den kvällen. ibland så träffar man personer som man blir totalt knäsvaga för, såna som man inte kan låta försvinna för de är så speciella och känns så starkt i hjärtat. och om man sen får pussas med en sån är man lyckligast i världen som ni säkert förstår. jag kanske ska berätta mer om det nån annan gång, för det är ju faktiskt rätt fint.

om någon av er vill berätta en hemlighet, eller något annat fint som är trevligt att höra på så får ni mer än gärna göra det. det är alltid så roligt att få veta saker om människor man inte känner.