hejdåonsdag.

har fått instruktioner att vara hos patrick 18.20, där jag ska säga hejdå för stunden till tre av mina finaste eftersom jag flyttar till umeå på lördag.





klänning - sytt själv.
skor - märket face köpt på eurosko.
guldarmband - 19års-present av min familj.

63 minuter.


bild source.
Efter 2 minuter då jag har vaknat inser jag att jag inte längre sover. Jag vaknade när han vände på sig så jag kände att han andades mot min rygg. Det känns först svalt och sen blir det varmt när han andas ut. Även fast täcket har åkt ner en bit och det är lite småkallt på morgonen i min lägenhet, låter jag det vara så för att jag tycker om hans andetag mot min rygg. Ca 3 minuter till ligger jag och bara hör honom andas bakom mig. Men när det har gått 7 minuter ringer min väckarklocka och medan jag lutar mig mot mitt sängbord känner jag hans hand på min midja. Så kryper han lite närmare och lägger armen runt den helt.


source.
-Ska du redan gå upp?
Egentligen så brukar jag det eftersom han ofta sover även om min väckarklocka har ringt. Fast 8 minuter efter att jag har vaknat den här morgonen så pussar han på min axel istället så då vill jag mycket hellre stanna med honom några minuter till. Han är så varm och mysig.
Då han reser sig upp och sätter sig på kanten av sängen har det gått ungefär 21 minuter sen jag vaknade och 13 minuter sen jag egentligen skulle ha gått upp. Jag sätter mig upp bredvid honom och kramar om om hans väldigt vackra överkropp kanske lite för hårt. Den är finast när han inte har någon tröja på sig och det är svårt att bara titta på den då den finns där så nära en. Det är tur att han inte har något emot det.


pic här.
Efter 24 minuter har vi klivit upp ur sängen och han klär på sig medan jag går in i duschen. Ingen bryr sig om att bädda sängen, utan han drar upp persiennerna och det får räcka. Det tar ca 9 minuter för mig att duscha och sen 6 minuter att sminka mig. Under de 15 minuterna så har han dukat fram yoghurt, äppeljuice och rostat bröd på mitt köksbord. Så 42 minuter efter att jag har vaknat den morgonen sitter vi båda och äter frukost tillsammans. Men tre minuter innan det så hade han böjt sig ner och kysst mig precis då jag kom in i köket.


pic source.
Vi behöver inte stressa än och kan sitta kvar i ca 11 minuter för att bara ta det lugnt. Han berättar om något jag inte alls förstår mig på och jag sitter i hemlighet och funderar på vilka skor jag ska ta på mig sen. För stunden kändes det en aning viktigare. Men två minuter senare sätter jag mig i hans knä bara för att han är så söt. Han kramar om mig, håller sin hand på min rygg och frågar om vi inte måste börja fara snart. Jag reser mig upp eftersom jag vet att han har rätt.
För ungefär 55 minuter efter att jag vaknar måste jag alltid börja gå för att hinna i tid. Fast som vanligt tar det ca 4 minuter extra innan jag har hittat alla mina grejer, tittat mig i spegeln några fler gånger och är helt redo. Det kan faktiskt hända att det till och med tar 6 minuter idag.


bild här.
Men efter sammanlagt 62 minuter står han i min hall. Han har tagit på sig skor och ytterkläder och väntar på att jag ska göra detsamma. Då jag gör det öppnar han dörren och sen tar han min hand då jag går mot den. Han pussar mig på kinden och och så kliver vi ut ur lägenheten. 63 minuter efter att han andades mot min rygg i sängen.


lycklig dag.


pic.

har just blivit antagen till psykologprogrammet i umeå och tänker att det är såhär rädd och glad man känner sig när en dröm blir sann och när man äntligen ska få flytta från sin hemstad.

festivalpussar och allt sånt.

förra året när det var festival här i stan så stod jag en hel kent-konsert tillsammans med en väldigt fin ung man som kom från en stad cirka 45 minuter härifrån. jag struntade fullständigt i kent den kvällen och kommer nästan bara ihåg hur mycket han pussade mig i nacken och höll om mig i midjan. och hur söt han var såklart. egentligen så borde ni läsa hela den historien innan ni fortsätter läsa den här för de hör liksom ihop lite.


bild source.

i alla fall. nu i helgen fylldes staden med en himla massa folk igen och i fredags så vandrade jag omkring med några flickor i lite för höga klackar, och bara väntade tills vi skulle sätta oss ner och jag kunde få vila fötterna lite. tillslut så hittade vi ett gäng personer som vi kände vid ett nästintill fullsatt bord. medan alla andra trängde sig in och satte sig bland resten så stannade jag istället och pratade med de tre pojkarna som satt ytterst vid bordet. en av dem var ju så himla söt.

han hade randig tröja och flera taueringar på armarna och så fort han presenterade sig tyckte jag att någonting verkade bekant med den här unga mannen. jag frågade honom om det var okej att jag satte mig i hans knä eftersom alla andra sittplatser var upptagna och jag hade lite ont i mina fötter och det var absolut okej sa han. det hade säkert gått att tränga ihop sig ännu mer så jag också hade fått plats men hur kul skulle det vara liksom. han berättade att han skulle fylla tjugotvå år om tre månader och att han och hans kompisar campade en bit bort nu i helgen.

sen berättade han vart han bodde, och allt föll på plats i mitt redan lite vimsiga huvud. det här var inte första gången jag satt i den här pojkens knä. för av alla människor som fanns där överallt hade jag gått fram till samma person som jag spenderade finaste kvällen med för exakt ett år sen på samma festival. helt magiskt ju. 

han höll om mig så bra och han pussades precis som jag kom ihåg. vad fint det är att man kan minnas pussar och omfamningar på ett bättre sätt än man minns utseenden. han hade bästa balansen mellan att hångla rejält och att pussas mjukt, då blir det som extra roligt. så fort vi skulle gå så tog han min hand och kramade den lite extra hårt när det var mycket folk så vi inte skulle tappa varandra. och sen så kramades vi på finaste sättet man kan göra med en person man inte riktigt känner fast ändå vill pussa hela tiden. då det är nytt men man inte vill släppa taget, så var det.

mitt i natten promenerade vi omkring lite överallt bara för att. mina fötter mådde inte alls bra efter många timmars vandrande i skor som gjorde mig ungefär 1,65 istället för 1,57. fast det gick att strunta i eftersom han höll mig i handen hela tiden och sånt kan få saker som gör ont att försvinna. vi stannade ibland och så hånglade vi en liten stund där på gatan. och jag hoppas verkligen att alla människor får uppleva mysigt natthångel på en trottoarkant nån gång i sitt liv. för det är så tyst då även om det lever om.

förra året for han hem till sin stad när jag bara ville att han skulle hålla om mig mer. men jag tyckte att det var det bästa äventyret ändå, för när man hittar en söt pojke i rutig skjorta som luktar gott och vill pussas en hel konsert är man glad för de timmar man får. fast nu var det ett betydligt bättre äventyr. han skulle ju stanna hela natten. 

bokmärken.





sånt här kul fick jag hålla på med i våras på bildlektionerna. återvunnet meterial skulle vi använda och jag gjorde smycken av gamla bokmärken och en fin bokmärksplastbricka.

RSS 2.0