massafinarosetter

det är som en blandning av mörkt grå och lila som också ser lite blå ut på naglarna, superfint.
prova!

att ha en bästa vän är ofta bland det finaste som finns. de flesta vet nog hur det känns.
det är så roligt att nästan vem som helst faktiskt kan vara det, det behöver inte bara vara en kompis. kan vara en mamma, en flickvän, ett husdjur eller en släkting, vad vet jag. enligt mig så handlar det mest om att ha någon som är en sån som är lite närmare än vad andra personer i ens närhet är, på ett eller annat sätt. 
det kan vara någon som man har känt hela sitt liv, eller någon som man lär känna och det känns som att man har känt den hela sitt liv. och det är superfint.
men ibland, så är det inte så lätt med bästa vänner.
ibland hittar man aldrig en eller så försvinner den man har. och det är jättetråkigt, och jobbigt. och synd.



om man har en bästa vän, då har man någon som är närmare än andra personer är, tycker jag som sagt. men har man en bästa vän som är ännu närmare än en bästa vän i vanliga fall är, då vet jag inte riktigt vad man ska kalla det.
det finns bekanta, det finns vänner och bästa vänner. men vad kallar man det om det är någon som är mer än en bästa vän? en person som är en del av en själv. som en själsfrände eller om två personer riktigt är kära och ger delar av sig själva till varandra. fast i vänskapsform. 
något som är det bästa man någonsin kommer att vara med om. när man kommunicerar på samma sätt, något som ingen annan gör, där det inte behövs ord eller kroppspråk för att veta vad det är som händer med den andra personen, utan att man känner det inom sig. när man bråkar som syskon, och kanske varken har samma åsikter eller ens samma intressen. men man tar hand om varandra och har en kontakt som ingen riktigt förstår. finns det något ord för en sån människa? jag hoppas att ni förstår hur jag menar i alla fall, även om ni kanske inte har varit med om det själv. för jag tror att det är ganska ovanligt.
det är inte bara det bästa som finns att ha en sån här person i sitt liv. utan det blir nästan lika svårt som det blir bra. för ibland så hamnar de andra personerna runt omkring en lite lite längre bort. och det sårar folk. vissa känner sig nog bortglömda. och andra kanske blir avundsjuka. det är ju helt förståeligt, och i många fall så är det nog lite så det blir. 
men bara för att man har en sånhär nära person, betyder inte det att alla andra inte spelar nån roll längre, absolut inte. men det blir bara lite svårt hinna tänka på allt när man ofta spenderar sin tid men någon där det inte krävs speciellt mycket tänkande, där allt flyter på. man glömmer bort saker som man egentligen borde tänka på.
fast det fina är att det mesta sånt där löser sig tillslut om man har tur. det kan bara ta lite tid. men sen när de hära 'oj så nytt det här var då' känslorna har lagt sig för alla inblandade så brukar som det mesta bli som vanligt igen, fast med några anpassade ändringar. 
och då inser man att man kan klara av att hinna med att ha många jättefina bästa vänner i sitt liv, samtidigt som man kanske har en som är lite mer.

finfin håraccessoar från indiska för bara 15:-, jag har tre olika.
kan vara bra att ha, det piffar upp ibland.

mina klänningar. fina överkroppar. rosetter. the fray. att känna mig riktigt söt. läppar. känslan när man har köpt nya skor och tittar på dem. mjuka pussar. håruppsättningar mitt på huvudet. mina sex and the city och vänner säsonger. de fina närmaste bästa runtomring mig. underkläder. flugor på pojkar. kittlande skäggstubb. min familj. potatisbakelser. när jag känner att jag har hjälpt någon känslomässigt. nagellack. fina fester. trevliga sms. närhet. att sy när det finns tid. mina glasögon. sällskapsspel där man beskriver saker. pojkdoftande lakan.

 

 

tänk en riktig regnig dag. och bara sitta inne under en filt i soffan och höra regnet utanför. då det går att mysa med den finaste och bara njuta för att världen nästan inte existerar ett tag.


bild

ingenting händer, allting är stilla och blir sådär lugnt som det blir när man får sitta inne och bara lyssna. när man känner att det är som att man är instängd i sitt rum eller hus, och att hela världen finns därute, utanför skyddet. man behöver inte bry sig om så mycket mer än att andas och bara lägga sig i någons famn och välja att inte gå upp på väldigt väldigt länge.
jag vill ha regn. och jag vill ha lugn.
en regnig dag.
just nu skulle det vara det bästa någonsin att få vara instängd under en filt och inte veta när man får komma ut.

bilden är min och texten är amandas.

dagen då den här bloggen kom till var en onsdag, det vet jag utan att titta tilbaka. jag kommer ihåg att det var en ganska grå dag, inte så där supervarm eller regnig utan bara lite grå. jag var ensam hela dagen. min pappa och bror var i göteborg och spelade fotboll och min mamma var bortbjuden direkt efter jobbet. och min bästaste vän var längre upp i landet än vad som är lagligt nästan. en hel dag själv, från morgon till sen kväll.
mina planer på att börja blogga hade redan funnits jättelänge innan, men jag hade aldrig riktigt orkat ta tag i det. men den här dagen så kände jag att nu var det dags.
jag satt i vårat vardagsrum, med min laptop. trixade och fixade med kodmallar, stilmallar och allt vad det då heter. ville ha några bilder och upptäckte att jag endast blev nöjd med de bilderna där jag tittade ner. det får väl bli min grej då, tänkte jag.



men det var inte bara det här som hände den dagen. självklart finns det en pojke också.
det är inte nån sån där romantisk fin liten historia, men ändå. det fanns en pojke i alla fall. han var några år äldre än mig och vi träffades på en fest lördagen innan. han skulle åka bil ner till stockholm och sen vidare till göteborg redan söndagen efter men vi höll lite småkontakt varje dag ändå sådär. den här onsdagen skulle han komma hem, flyga tillbaka. och nu var det så att han bodde ungefär två minuter från mig, precis på kvarteret nedanför mitt, vilket var lite kul och praktiskt. men han hade blivit sjuk medans han var borta så vi kunde ändå inte träffas när han kom hem den kvällen. 
grejen var att det inte fanns några alls förväntningar eller tankar om att det någonsin skulle vara nåt mer än lite sommarmys, det visste vi båda. det var något självklart redan från början.
men det splelar ingen roll. utan det finns sånt där himla trevligt att komma ihåg ändå.
för det som är så fint är att under den dagen, för exakt ett halvår sen, när jag var helt ensam i våran soffa, ordnade med typsnitt och färgkoder, och massafinarosetter skapades. 
då vibrerrade mobilen med lite mer betydelsefulla sms än vanligt.

det här var det bästa på hela kvällen, så perfekt. det är så kul att kunna relatera till sånt här. och att det finns så många fina olika sätt att uttrycka sig. jag tror att jag blev lite smått förälskad nu. 

gosh så fint, från lokbook.

jag syr byxor på textilen i skolan, nästan som de ovan. men mina är marinblåa, kommer vara upprullade nertill och  ska ha en tydlig dragkedja i midjan, men kommer nog se nästan likadana ut. och de här skorna som finns i min ägo är ruskigt lika de på bilden.
så när mina byxor är klara lite senare mot våren ska jag använda nästan exakt samma outfit som på bilden, så snyggt. jag längtar! åh vad jag skulle vilja ha en sån där väska också, så fin!

27:e december.
amanda kom hem och vi såg factory girl och hade det mysigt.


29:e december.
jag, amanda, patrick hänger hos anton en helt perfekt kväll och spelar spel och äter popcorn.

30:e december.
syr som bara den! två kjolar blev det.


31:a december.
nyår hos patrick. finaste personerna och lite för mycket vin, precis som det ska vara. (bilden tog anton)

1:a januari.
ivanhoe och en plötslig bortdomnad arm, bara sådär.

5:e januari.
fortfarande bortdomnad arm, och nu även halva överkroppen. far till läkaren, hittar inget riktigt fel men tar blodprov för första gången.

6:e januari.
ser 500 days of summer med amanda, går en nattpromenad i 25 minus.


7:e januari.
fixar mig mycket första gången på länge och känner mig fin trots bortdomningen.

8:e januari.
tar mer blodprov, sover hela dagen och sen myser hos en söt hockeyspelare på kvällen.


9:e januari.
var hos patrick, dricker julmust och spelar spel med bästaste. 

10:e januari.
inte kallt för en gångs skull, går en promenad och myser sen med amanda en stund, blir upphämtad av hockeyspelaren på kvällen och avslutar lovet med att sova hos honom, massa fint. bortdomningen i hela armen och halva överkroppen blev plötsligt mindre viktig. 

jag har nästat slutat att kolla på film. orkar som inte ta mig igenom en hel längre av någon anledning. men de här två filmerna har jag ändå velat se länge nu, och oj så fina de var.


äntligen, äntligen, äntligen! så himla fin, så snygg, så mysig. gammaldagsmodern, så härligt alltså.



hayden ja, det finns ju ingen snyggare.

läppar hörni. så himla fint ibland.
när de är helt mjuka och välkomnande.
en gång kysstes jag med en pojke där läpparna var helt knäskakande fina. det var verkligen inte hångel, det var kyssar. helt perfekt. ni vet sådär alldeles lagomt, när man bara inte kan få nog. varken för snabbt eller för mycket. nästan så att man inte visste vart man skulle ta vägen. överläppen hade en sån gullig amorbåge, och det var som att man ville fastna kvar hela kvällen vid den munnen. aldrig behöva slitas därifrån.
det var drömmande på nåt vis. 
så ska det vara tycker jag. det ska kännas exakt så.
då är det riktigt speciellt.

ett fantastiskt fint litet gäng.



jag hade på mig:
svart axelbandslös top, h&m.
rosa kjol, har jag sytt själv.
prickiga strumpbyxor, h&m.
skor, dinsko.
och hade uppsatt hår med en svart rosett som jag har sytt själv.


(alla bilder där jag är med är amandas)

 

 

jag tycker inte om snö. verkligen inte. det är kallt och man kan inte använda de finaste skorna som man vill. jag önskar bar mark och väder som är neutralt, vanligt. inte tjugo minus varje dag. jag längtar till sen vår, slutet av sommaren och början av hösten. då trivs jag. nu är det bara obekvämt. ser ni så fin man kan vara när det inte är kallt:


från lookbook: 1, 2, 3 & 4

bild: 1, 2 och 3
och så var det 2010! superfin kväll igår med alla mina favoriter, det kan ju inte bli bättre. idag är det en riktig mysdag och som alltid, ivanhoe. jag kan inte klaga alls på det förra året, tyckte mycket om det faktiskt. men som alla har sagt, så ska vi göra 2010 till ett grymt år. det kommer det bli, jag känner det bara på mig.'
puss på er alla.