när det känns som fjärilar för första gången.

en gång så fanns det en liten flicka som älskade kärlek mer än något annat i hela världen. hon drömde om prinsar och perfekta kyssar så mycket att det aldrig skulle kunna vara lika fint på riktigt som i hennes fantasier. hon var ung och rädd och visste inte hur hennes prins någonsin skulle hitta henne. hon hade ingen aning om att det redan hade börjat. för den pojken som hon sen kommer att tycka om så mycket att det gjorde ont, han fanns lite för nära. men ibland är det konstigt hur snabbt någon kan ändra hjärtats slag, hur snabbt ett leende blir nervöst i magen och hur en liten obetydlig pojke kan ändra allt.



den här pojken fanns varje dag. precis som han nästan alltid hade gjort. han gjorde allting mycket roligare. hon drömde och log och hade det jättefint. det var lite knasigt att han fanns där helt plötsligt, att det gick så snabbt. att en persons betydelse ändras så fort och att det känns så djupt. utan att det går att bestämma. lite ord och lite längtan som blev en hel vår med önskekänslor, knäsvaga blickar och fjärilar. hon trodde ju aldrig att det skulle komma till henne. men nu fanns det en prins som hon kunde drömma om, som även var på riktigt. hur otroligt var inte det, och tänk hur fint det skulle vara då om han var hennes.
varenda dag så fanns det tillfällen som kändes långt in i kroppen. flickan sparade dem och kunde ibland inte sova på väldigt länge eftersom det var så nervöst. för att det där fjärilarna var överallt.
det kändes så här under lång tid. och ibland gjorde det ont. det var massa förvirrning och tårar och skratt och leenden. de var unga och rädda och fega. det gick mer dagar och ingen sa något när det spelade roll. men det var första gången som fjärilarna levde i henne, vilket var så speciellt.
de fick aldrig varandra. och ända in i själen så kändes det verkligen som att det var så fel. inte konstigt, dåligt, ledsamt eller synd. utan helt fel, som att något bara förstörde det som skulle vara. det som på nåt sätt var menat. men då är det ju då det här med ödet. att sagan kanske inte är slut än.

Kommentarer
Postat av: Lisa

vackert som tusan och fin bild.

2010-03-20 @ 00:09:17
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: Sanne

sv: visst är den, tyvärr inte jag som tagit! otroligt fint du skriver förresten

2010-03-20 @ 10:38:01
URL: http://sannemariaander.blogg.se/
Postat av: nellie

SÖT! ♥

2010-03-20 @ 16:40:19
URL: http://soliloguy.blogg.se/
Postat av: Linda

dina ord, übersöt blogg!

2010-03-21 @ 00:22:47
URL: http://kameralins.blogg.se/
Postat av: angelica

(jag vet, inlägget är väldigt gammalt men jag kollade på dina fina fina kärlekshistorier och kände för att slänga in en kommentar likosm)

jag är en riktigt drömmare och jag fantiserar så jag vet inte vad om en pojke som inte finns i verkligheten. just därför är han alldeles perfekt och gör alla dom rätta sakerna och det är så fint och bra att jag liksom inte kan tänka mig att det finns nåt bättre. och jag har aldrig kännt fjärilar i magen heller och om det är något jag önskar så är det det. och jag hoppas det kommer och blir så mycket bättre än en fantasivärld.



din blogg är så fin!

2010-10-05 @ 21:04:31
URL: http://leendesekunder.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0