jag behöver lite äventyr. ungefär lite såhär:
det är en varm sommarkväll med inga mygg och massa människor. kanske på en liten mysig fest vid hamnen eller i någons trädgård. man vet inte riktigt vilken dag det är, för sånt glömmer man på sommarlovet.
man har på sig en oerhört fin klänning. en sån där man kliver i och drar igen dragkedjan och det känns som att man är i en liten dräkt. till det pumps såklart.
alla är sådär sommarglada och berusade och lyckliga runtomkring.
efter ett tag får man syn på en sån där riktigt söt en. en sån där med gulligt hår och fina kläder. som är lång. och det känns som att man gillar honom på en gång. han kanske tittar tillbaka, och man ler och känner sig dum.
det är såklart jättemycket musik också, och alla springer omkring och skrattar. vissa dansar och det känns som att såhär ska det alltid vara för att livet ska vara roligt.
då vill man självklart prata med den där söta också. men han är rätt blyg så det är lite svårt.
men efter ett tag så säger man hej.
det visar sig att han inte var härifrån, utan bara är på besök. han kanske bor i en stuga eller ett tält lite längre bort. när man har pratat ett tag tycker man verkligen om honom.
då kommer hans vänner springande och säger att de ska fara vidare. och han frågar om man vill följa. såklart vill man det.
man far till deras stuga där det också är musik och mycket folk, kanske åkte man båt dit. det är fortfarande varmt och man kan vara barbent till sin fina klänning fast det är mitt i natten.
så sätter man sig ner i hans knä.
han berättar att han spelar fotboll och är två år äldre än en själv. och man berättar att man tycker att han är söt och han säger: du är också söt.
sen pussas man. och pussas och pussas.
tillslut har det nästan blivit morgon igen och alla har somnat. musiken är tyst och det är helt stilla. men fortfarande jättevarmt. fast han hämtar en filt från stugan ändå.
så lägger han filten runt om en och kramas hårt. han luktar gott och har jättefina läppar.
han säger: vad synd att jag måste fara hem imorgon. och man säger: jo, men vi kan pussas tills du far.
man har på sig en oerhört fin klänning. en sån där man kliver i och drar igen dragkedjan och det känns som att man är i en liten dräkt. till det pumps såklart.
alla är sådär sommarglada och berusade och lyckliga runtomkring.
efter ett tag får man syn på en sån där riktigt söt en. en sån där med gulligt hår och fina kläder. som är lång. och det känns som att man gillar honom på en gång. han kanske tittar tillbaka, och man ler och känner sig dum.
det är såklart jättemycket musik också, och alla springer omkring och skrattar. vissa dansar och det känns som att såhär ska det alltid vara för att livet ska vara roligt.
då vill man självklart prata med den där söta också. men han är rätt blyg så det är lite svårt.
men efter ett tag så säger man hej.
det visar sig att han inte var härifrån, utan bara är på besök. han kanske bor i en stuga eller ett tält lite längre bort. när man har pratat ett tag tycker man verkligen om honom.
då kommer hans vänner springande och säger att de ska fara vidare. och han frågar om man vill följa. såklart vill man det.
man far till deras stuga där det också är musik och mycket folk, kanske åkte man båt dit. det är fortfarande varmt och man kan vara barbent till sin fina klänning fast det är mitt i natten.
så sätter man sig ner i hans knä.
han berättar att han spelar fotboll och är två år äldre än en själv. och man berättar att man tycker att han är söt och han säger: du är också söt.
sen pussas man. och pussas och pussas.
tillslut har det nästan blivit morgon igen och alla har somnat. musiken är tyst och det är helt stilla. men fortfarande jättevarmt. fast han hämtar en filt från stugan ändå.
så lägger han filten runt om en och kramas hårt. han luktar gott och har jättefina läppar.
han säger: vad synd att jag måste fara hem imorgon. och man säger: jo, men vi kan pussas tills du far.
lite sånt där fint.
kolla vad jag har samlat på mig under veckan:
rosa muffinsformar med får.
ett tyg med några fåglar som jag köpte second hand. det är en nästan färdig klänning nu.
en svart tygpåse med rosa korsstygn.
en söt nålbok som jag fick i present.
och en världsfin länning från indiska.
rosa muffinsformar med får.
ett tyg med några fåglar som jag köpte second hand. det är en nästan färdig klänning nu.
en svart tygpåse med rosa korsstygn.
en söt nålbok som jag fick i present.
och en världsfin länning från indiska.
12 saker till om mig.
vi fortsätter på det här inlägget.
jag vill vara kär mest av allt i hela hela världen. och jag försöker att inte tänka på det för ofta, men hur jag än vrider och vänder på allt, så slutar det med att jag kommer tillbaka till de tankarna. jämt. alltid. hela tiden.
jag brukar tänka hur vissa delar av mitt liv skulle se ut i en film ganska ofta. till exempel om jag hör en låt, då tänker jag som att låten är i bakgrunden och så tänker jag mig själv som huvudkaraktären och hur vissa scener av mitt liv skulle passa in under en viss del av låten. det blir ofta omedvetet jag gör såhär.
jag lyssnar inte riktigt på musik och det har jag aldrig gjort. jag tycker heller inte om att träna eller röra på mig. mitt enda intresse är egentligen bara kläder, att sy och att köpa.
jag hatar verkligen att köra bil. alltså verkligen. egentligen vill jag inte ens ta körkort för jag tcker att det är så jobbigt.
jag gör nästan aldrig nåt som jag ångrar. för det första så vet jag alltid vad jag vill och för det andra så ångar jag aldrig saker för jag tror att allt händer för en orsak.
jag tycker egentligen inte om sommaren sådär otroligt mycket som alla andra gör, men bara egentligen. speciellt inte om jag inte har ett jobb, för det brukar ofta bli så att om jag inte har något som håller mig sysselsatt typ jämt så blir jag lite för instängt ensam. jag blir alltid lite lämnad på sommaren.
jag har väldigt bra betyg, förutom i idrott. det är det enda ämnet som jag har hatat sen jag var sju år och gick på lågstadiet.
jag är ganska skör numera och vill ofta gråta. och inte bara på kvällen när jag är ensam, utan jag vill gråta i vardagliga situationer. det är ganska svårt att inte göra det ibland, så då blir det när ingen ser som om jag cyklar hem eller är på toa.
jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer. till exempel så träffade jag en fin pojke som tyckte om mig mycket, precis när jag var i skedet att senare få veta om min sjukdom. han gjorde så att det inte riktigt var lika jobbigt när jag inte visste vad som var fel på mig. det tror jag inte var en slump. för det går inte att få något som man längtade efter så otroligt länge, i precis rätt tillfälle när det behövdes som mest, om det inte var menat.
jag tycker faktiskt att ni är lite lite tråkiga, jag hade förväntat mig en hel drös med kommentarer i inlägget nedan om vad ni vill hitta bakom eran dörr! kom igen nu!
jag vill vara kär mest av allt i hela hela världen. och jag försöker att inte tänka på det för ofta, men hur jag än vrider och vänder på allt, så slutar det med att jag kommer tillbaka till de tankarna. jämt. alltid. hela tiden.
jag brukar tänka hur vissa delar av mitt liv skulle se ut i en film ganska ofta. till exempel om jag hör en låt, då tänker jag som att låten är i bakgrunden och så tänker jag mig själv som huvudkaraktären och hur vissa scener av mitt liv skulle passa in under en viss del av låten. det blir ofta omedvetet jag gör såhär.
jag lyssnar inte riktigt på musik och det har jag aldrig gjort. jag tycker heller inte om att träna eller röra på mig. mitt enda intresse är egentligen bara kläder, att sy och att köpa.
jag hatar verkligen att köra bil. alltså verkligen. egentligen vill jag inte ens ta körkort för jag tcker att det är så jobbigt.
jag gör nästan aldrig nåt som jag ångrar. för det första så vet jag alltid vad jag vill och för det andra så ångar jag aldrig saker för jag tror att allt händer för en orsak.
jag tycker egentligen inte om sommaren sådär otroligt mycket som alla andra gör, men bara egentligen. speciellt inte om jag inte har ett jobb, för det brukar ofta bli så att om jag inte har något som håller mig sysselsatt typ jämt så blir jag lite för instängt ensam. jag blir alltid lite lämnad på sommaren.
jag har väldigt bra betyg, förutom i idrott. det är det enda ämnet som jag har hatat sen jag var sju år och gick på lågstadiet.
jag är ganska skör numera och vill ofta gråta. och inte bara på kvällen när jag är ensam, utan jag vill gråta i vardagliga situationer. det är ganska svårt att inte göra det ibland, så då blir det när ingen ser som om jag cyklar hem eller är på toa.
jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer. till exempel så träffade jag en fin pojke som tyckte om mig mycket, precis när jag var i skedet att senare få veta om min sjukdom. han gjorde så att det inte riktigt var lika jobbigt när jag inte visste vad som var fel på mig. det tror jag inte var en slump. för det går inte att få något som man längtade efter så otroligt länge, i precis rätt tillfälle när det behövdes som mest, om det inte var menat.
jag tycker faktiskt att ni är lite lite tråkiga, jag hade förväntat mig en hel drös med kommentarer i inlägget nedan om vad ni vill hitta bakom eran dörr! kom igen nu!
vi leker.
jag vill hitta: en minifest med ballonger! de sitter fast vid sängen, skrivbordet och på garderoben. men inte bara där utan de finns även såna som svävar i rummet och är vid taket också. ballongerna är i jättefina fäger, väldigt ljusa och absolut inte klara utan mer lite skimmrande. och det finns många, så många att de far omkring överallt när man går in. det skulle vara som kalas hela tiden då, tänk vad roligt.
vad vill du hitta bakom din dörr?
två illustrationer.
jag går ju andra året estet bild, så jag tänkte som att något jag har gjort på papper måste ni faktiskt få se nångång. jag tycker egentligen bättre om att skapa sånt som man kan ta på, än på sånt som bara finns på ett papper. till exempel att sy en klänning eller forma en skål i lera, så just bild är kanske inte mitt starkaste ämne av alla de estetiska kurserna. men att göra illustrationer som de ovan är ändå något som jag tycker är jätteroligt, även fast det nu var rätt länge sen jag satte mig ner och tecknade privat och inte på skolan. de här två sitter som dekor på framsidan av två av mina fotoalbum.
blåprickigt.
igår var jag på söndagskalas och såg ut såhär. eller när jag kom hem såg jag ut såhär, och därför behöver klänningen strykas efter flera timmars sittande för att bli fin igen. det är en ny favoritklänning tycker jag (men så säger jag om alla klänningar jag syr) för att den är blå och prickig och jättefin. tog en kväll och en morgon att sätta ihop, och blev en perfekt kalasklänning till slut!
