fredagskväll som geisha.
och så måste jag berätta det finaste för er. ni kanske vet hur mycket jag alltid peppar på att man ska våga mer, att det inte finns så himla mycket att förlora utan bara massa att vinna. ungefär såhär gick det till i fredags:
vi var på statshotellet tillsammans med hur mycket människor sm helst, utklädda eller vanligt klädda. vid runt sådär kl två på natten när de stängde ville jag och mina vänner inte avsluta kvällen redan då. men visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. då stod det ett gäng pojkar och väntade på att hämta sina ytterkläder, och en lång supersöt blond en där bland dem. jag sa till mina vänner att stanna, så skulle jag bara gå fram och höra vad de hade tänkt göra nu. och det slutade då med att vi hängde med dem i några timmar efter det.
och han där blonda söta, visade sig vara den finaste tjugoåriga blivande idrottsläraren på länge. och våran godnatt och hejdå-puss det bästa avslut som går att få en fredagskväll. åh alltså.
cocktailklänning.
önskelista.
det första som jag önskar mig, skulle nog vara en ungefär en och åttiofem centimeters ung man på den högra sidan av min stora dubbelsäng. där skulle han passa perfekt, för den sidan är så ensam. vi skulle kunna titta ut genom mitt fönster och inte vara rädd för mörkret utanför tillsammans. och ligga nära varandra under täcket eftersom det är så ruskigt kallt i våran lägenhet.
pic här.
det andra jag önskar mig är att vakna en lördagsmorgon av att någon pussar mig i nacken.
här.
och det tredje att han ler mot mig som bara han kan när jag vänder mig om.
det fjärde jag önskar mig är att han inte har någon tröja på sig när vi äter frukost i min säng och tittar på vänner samtidigt. det kan hända att han blir lite less på att titta på vänner ibland, men det skulle han aldrig tala om för mig eftersom han vet hur mycket jag älskar det. eller så gör han det och jag slår på sex and the city istället.
här.
det femte på min lista skulle nog vara att vi håller handen den korta vägen till hans bil. och sen också efter att han har parkerat och vi går genom stan upp till hans lägenhet. fast under den biten har vi båda vantar på oss eftersom den är lite längre.
det sjätte är att vi hånglar hela eftermiddagen.
här.
det sjunde skulle nog vara att min bästa vän eller hans bästa vän bjuder med oss på fest den kvällen. han vill kanske hellre ligga och se en film, men jag övertalar honom att vi ska fara ändå tillslut. för vi kan ju titta på film imorn istället.
det åttonde jag önskar mig är att han tycker att jag är fånig när jag springer runt och inte kan bestämma vad jag ska ha på mig. jag har ju inte alla kläder jag äger hos honom precis, så det finns inte allt det jag skulle vilja ha att välja på. men tillslut hittar jag en klänning, och han tittar på mig och säger att den är riktigt fin.
det nionde är att alla de finaste jag vet är där när vi kommer till festen och är så himla glada. så vi möts av kramar och hög musik direkt vi kommer in.
det tionde är att han ler så fort han möter min blick när vi sitter i olika delar av rummet. så tittar han på mig länge även fast han sitter och pratar med sina vänner och jag sitter och pratar med mina.
det elfte jag önskar mig är att han bjuder upp mig och vi dansar mitt i rummet även fast det inte är så många andra som gör det. och så pussas vi massa medan. sen så håller vi mest om varandra och jag känner hur gott han luktar vid halsen.
här.
det tolfte jag önskar mig är att jag sitter i hans knä och så hånglar vi hela tiden.
och det trettonde att han viskar att han är glad vart än han är om jag är med. jag säger detsamma då såklart.
det fjortonde är att kunna vara så lycklig bara för att han finns i rummet. eller i rummet bredvid. att han inte alltid måste finnas så himla nära, för man vet att han är inom räckhåll ändå. så därför kan man gå ifrån varandra lite då och då. det är som lugnt när man vet att han finns där ändå. fast det är självklart bäst när han är precis bredvid.
det femtonde är att han ställer sig framför mig när jag står med ryggen mot väggen i hallen precis innan vi ska fara hem mitt i natten. och så hånglar han upp mig så jag blir helt bubblig.
här.
det sextonde jag önskar mig är att vi får somna tillsammans igen. fast den här gången i hans säng. för man kan ju variera sig, och inte bara vara i en säng. och ungefär hela dagen har han funnits vid mig. han somnar ganska fort, men då gårt det att ligga och titta på hur han andas ganska länge innan man själv somnar. för det tar alltid lite längre för mig att somna, det går inte direkt.
här.
det sjuttonde jag önskar är att det går att säga till honom hur bra han är hela tiden.
och det sista att han var på riktigt.
fina flickor.
jag läser inte egentligen några speciella bloggar sådär hela tiden. men ibland så kan jag älska att få sätta mig ner och inte vara i min egen bloggvärld en stund. och när jag gör det så finns det tre söta som jag alltid tittar in hos:
hanna.
pauline.
elin.
min doft.
det här är ungefär jag i doft. och i flaska. jag är helt kär i den här parfymen från ysl, parisienne heter den. elegant, mjuk, söt och pastellig. och finaste designen på flaskan!
sånt som mitt öga fastnar lite extra för just nu.
vackra geishor.
för nu under halloween ska jag klä mig lite så.
jag skulle förmodligen krossa ditt hjärta-pojkar.
sötaste och förmodligen finaste pojkvännen i teorin, men lite för blyg för att det skulle kunna bli så i praktiken. men det går inte att släppa dem! de är ju för för fina.
dubbelknäppta kappor.
den här kommer från hm. man känner sig alltid så elegant när man har en sån.
bild.
personer som pussas.
mitt hjärta slår ett litet extra slag när någon myser och pussas såhär på hösten. bästa tiden för det ju.
en tisdagstext.
om en pojke från tyskland och en pojke från england.
nu när jag var i italien så mötte jag två pojkar som utan att prata fick mig helt knäsvag och totalt varm i hjärtat. är inte det rätt fint? att vissa bara kan finnas och det som räcker, det behövs inget mer.
ingen av dem var italienare. jag är en sån här som oftast faller för ljusa lite bleka och blyga pojkar och inte mörka brunögda självsäkra snyggingar. som som ni kanske listar ut finns det såklart många såna i italien och medan andra flickor blir som galna över dem sitter jag och drömmer om mina egna sötingar. men det finns ju ganska få av dem i italien.
bild.
den första av pojkarna kom från tyskland. lite såhär var det:
vi promenerade över ett torg nära vårat hotell den första dagen i florens. så kom det en till hel klass gående. som inte alls kan ha varit från italien. då gick det ett par killar längst bak, och förmodligen så stack våran klass ut lika mycket som deras för alla började titta efter varandra. och så fanns det en som fastnade lite extra i mitt minne. åh.
men efter bara några sekunder så hade vi ju alla gått ifrån varandra. och våran klass vandrade upp till domen, som är en väldigt känd plats i florens. våran lärare pratade och visade oss och vi följde snällt med där vi gick bland alla turisterna. och helt plötsligt så var den där andra klassen där igen! nära oss till och med. där vi hörde hur det pratade och konstaterade at det förmodligen var tyska vi hörde. jag brydde mig såklart inte om vad våran lärare sa längre, det kändes ganska oviktigt just då.
och han var så söt. han hade ljust hår och en sportig vit tjocktröja på sig. hans ansikte var så fint, och jag vet inte om det var själva formen eller hans tydliga kindben och söta mun, men jag dog lite varje gång jag tittade på honom. när han pratade eller drog på munnen så kunde jag inte sluta le. så fort han tittade tillbaka på mig så log jag ännu mer, och han måste ha förstått att vi pratade om honom eftersom jag skrattade så mycket när min lärare sa åt mig att lyssna, och faktiskt vända mig mot det han berättade om istället för att stå och titta på annat. den här pojken log och skrattade lite med sina vänner då också.
han var en sån som om jag hade träffat honom under andra omständigheter skulle ha gått fram till och sagt: hej. vem är du? och hoppats ända längst in i hjärtat, att han hade svarat.
bild.
den sista dagen innan vi skulle fara från florens så var vi och handlade i en vanlig mataffär. vi samlade ihop det vi skulle ha och ställde oss vid kassan. och där stod italienblixtförälskelse nummer två. han var ganska lång, hade rejäl vältränad kropp på ett sånt där fint sätt utan att vara överdrivet. vanliga jeans och en svart t-shirt. han var blond och håret var lite rufsig sådär lagomt. och han hade diskreta fräknar överallt. några år äldre var han och såg precis lagomt mogen ut. och handlade väldigt många kassar mat.
när han lastade upp sina varor för att betala så var det något som ramlade ner. och med en snabb rörelse så fångade han upp den på ett reflexmässigt snyggt sätt. när han då tittade upp på mig och log lite charmigt kunde jag inte göra annat än att ge honom det största leendet tillbaka. och samtidigt smälta på insidan.
jag tror att han var engelsman. jag tänker i alla fall att han var det. han såg ut att vara en extremt vänlig pojke så jag tror att han skulle vara en sån som tog hand om en på det bästa sättet i världen. som skulle kunna kramas så bra att man glömde bort allt annat. jag tror att han bodde där i italien och kanske studerade. och var en sån här ganska lugn en som satt och bara log mot en när man själv spang omkring och skrattade som mest.
tänk va, hur två pojkar kan få en att börja fundera.
florens del 2.
på onsdagen blev det jättevarmt.
då åt vi brunch istället för frukost. (fast jag och amanda lagade nudlar på morgonen ändå i microuppvärmt vatten eftersom våran spis inte fungerade.)
före brunchen hade bryngel varit och köpt biljetter till ett av de största och bäst bevarade resnässanskost museumet som finns. så dit gick vi sen.
där fick man inte fota, så ni får se en bild på det fina taket som jag hann ta innan de skrek åt oss.
det var stort och fruktansvärt varmt där inne. så det var skönt när vi kom ut.
smickrande glassbild. glass var det bästa när vi var trötta.
det var alltid så man gjorde när man kom hem. alla la sig där jag och amanda sov. det var som bara så det blev hela tiden.
allt var som så mysigt där vi bodde. stora fönster med fina gardiner.
och det som är så bra är att det knappt spelar någon roll hur gammal man är när man vill köpa alkohol. det finns i alla affärer och det är bara att betala när man har bestämt sig.
sen klädde vi upp oss och bryngel bjöd oss på middag.
det här var våran förrätt. kommer inte ihåg vad det hette, men det var något typiskt för italien.
och så fick vi tre olika slags pasta som varmrätt och en glassbakelse till efterrätt.
på kvällen vandrade vi omkring på gatorna.
vi hittade en fotoautomat! roligaste alltså.
på torsdagen besökte vi en designskola.
vi är fjorton personer i våran klass och tre stycken heter amanda. här är en av dem.
det var så himla varmt, och sol, hela den här dagen.
emil.
jag hade mer ont i axeln än i fötterna varje dag. alldeles för tung väska.
resten kommer rusande.
innan vi kom till skolan var vi inne på ett av europas äldsta apotek, tror jag. (ni ser ju hur mycket jag har lyssnat) men nåt sånt var det.
sen gick vi och gick. och det var så otroligt varmt.
jag och micke vilade och gömde oss för solen en stund.
designskolan var hur fin som helst, och många svenskar fanns det där som vi kunde prata med. men jag var som vanligt lite för trött för att lyssna.
finaste utsikten.
och ännu högre upp.
amanda och emil.
eftersom det var sista kvällen så gjorde vi slut på alla mynt i våran lilla affär där vi handlade varje dag. sötaste kvinnan jobbade där.
och tog en sista promenad med florensluft.
vi packade ihop tidigt och försökte sova, även fast vi skulle upp mitt i natten.
kl 04.00 stod vi här och sa hejdå till florens och åkte sedan mot flygplatsen för att komma tillbaka till ett väldigt kallt sverige. finfin resa!
(som i förra inlägget så är de flesta av alla bilder amandas, förutom bild 4, 9, 17, 20, 22, 24, 27)
florens del 1.
på söndagen åkte vi. estetare sitter alltid på golvet så ni vet. och flygplatsbilder är inte så fina så det här får bli den enda.
men hela dagen flög vi. när vi kom till italien hittade vi inte vårat hotell, och det tjorvade som tusan. så ungefär sådär klockan två på natten fick vi äntligen sova.
vi hade jättestora rum allihopa. det var som flera lägenheter och nästan alla hade rymts i en, men vi hade fem stycken. våran lärare bryngel hade en jättefin balkong i sin.
supergod frukost.
den åt vi där ute. så varmt och skönt.
klassfoto innan vi började promenera.
det är jättemysigt i florens, fina byggnader vart än man är.
och turister överallt.
bryngel pratade vart än vi gick. han kan allt om florens känns det som, förutom kanske att hitta överallt.
det fanns såna här roliga typer som rörde sig lite då och då.
tillslut fick vi äntligen göra vad vi ville. shoppa blev det då såklart.
såhär ser jag ut när jag provar kläder och är trött.
sen fixade vi om oss innan vi gick ut. emil håller så snällt upp spegeln åt mig.
sen blev det tisdag. den fanns en himla lång marknad väldigt nära där vi bodde. och en dag så träffade vi på en italienare som kunde svenska eftersom han hade bott i sverige ett tag. det var man inte beredd på.
mer lyssnande. jag kan dock säga att det inte var mycket som fastnade eftersom jag bara försökte orka med att gå och var glad så fort vi satt ner.
micke och emil.
vi gick till ett konstmuseum med egyptisk och etruskisk konst om jag inte minns fel. mumier fanns det i alla fall.
sen skulle vi åka upp på ett berg.
när vi kom fram hade vi lite glasstund. italiensk glass smakar verkligen inte konstgjord nånstans. väljer man jordgubb så smakar glassen verkligen äkta jordgubb. och smälter fort gör den.
jobbig sista bit upp.
där uppe var det bästa utsikten. man såg hela florens.
såhär fint.
emil och nathalie.
vi målade akvarell. inte så seriöst kanske men.
jag var mest glad för att vi fick sitta ner.
micke hittade en ödla.
när vi for därifrån mötte vi en man som ville sälja väskor åt oss.
på kvällen bytte vi om.
jag, amanda och emil gick och åt.
pizza och pasta.
när vi hade ätit satte vi oss i gräset. finaste amanda har vi här.
antar att det är något viktigt jag visar för emil.
och när vi kom hem hade bryngel ordnat finaste midnightpartyt ute på sin balkong. åh sötaste alltså.
(alla bilder förutom 1, 4, 5, 6, 7, 9, 19, 20, 21, 24, 26 är amandas. och resten kommer i ett annat inlägg)
konversationer jag inte glömmer.
-varför var du nervös? du har ju legat med flera.
-jamen det var ju första gången för dig.
bild härifrån.
-men hångla nu.
-va? vi två?
-ja, ni två. kom igen!
-men ge dig.
-vadå, nog kan vi väl det.
-vill du det?
-varför inte?
-varför ville du träffa mig igen efter så lång tid då?
-jamen inte vet jag, det var roligt.. så såg du mycket bättre ut än jag kom ihåg.
-du?
-om jag har pojkvän?
-ja.
-nej det har jag inte.
-inte?
-är du förvånad?
-jo faktiskt.
-vadå?
-men alla tjejer jag blir intresserad av har alltid pojkvän.
bild härifrån.
-jag måste fara nu.
-du får inte.
-jomen jag sa ju att jag skulle det.
-du kan ju inte ta av dig tröjan sådär och sen bara fara.
-men det var ju du som började.
(ni ska få se italienbilder snart!)
ciao!
varför det är jobbigt att vakna ensam.
då kan man känna varje del i sin kropp som tar mot hans, och verkligen vara medveten om minsta lilla rörelse som händer. flyttade han sitt ben eller rörde han till fingrarna som låg där på ens mage. kanske kände man hans läppar precis nedanför håret i nacken när han vred på sig.
och om tiden stod still finns inget annat. inga timmar som passerar eller saker som måste göras. det finns bara han.
om det bara finns han så är han det enda som går att tänka på. hur han andas, hur han luktar och hur hans kropp känns. hjärtslag är det enda som hörs och varje gång han rör kroppen en endaste millimeter blir de lite snabbare. för när han rör sig så vet man att han är där. han den fina som man tycker om, han är där. om det finns något som är bättre än det i hela världen vet jag inte.
att få höra ett godmorgon en sekund efter att man öppnar ögonen är vardagslyx. och när man har haft kroppskontakt en hel natt, kan man nog inte få en bättre start på dagen. det är en förmån som vissa har precis i den här sekunden. vissa har haft det nångång och några kanske aldrig. men att stanna upp i ett sådant ögonblick ibland tror jag är ganska viktigt. vare sig sånt händer varje natt eller bara en gång. och så kan man göra med mycket. att bara vara, precis i stunden och inse hur fint det faktiskt är.
för ibland så har man ingen aning om när det blir sista gången man får somna med någon. när det här otroligt fina att känna rörelse som inte är ens egen precis sekunden innan man somnar försvinner. och när hans kropp inte längre finns vid ens sida.
så när han ligger med armen runt ens midja och håret som kittlas i nacken, andningar på huden och det pirrar i hela kroppen, då ska man komma ihåg hur det känns exakt då, om tiden hade stannat. för tiden kan inte stå still tyvärr. men det betyder inte att man inte kan låtsas som det. att ta vara på tillfällen som man ibland kanske tar lite för givet.
för under det hundratals mornar när man är ensam i sin stora dubbelsäng kommer man önska att man kunde vara i exakt det ögonblicket när tiden stod still.
bilder här och här.
