stanna.
-då kommer jag förbi.
vet inte om jag blir nervös eller bara får en miljon fjärilar för att jag är så glad, men de sms:en som ser ut så är bland de bästa han kan skicka. då han kommer upp och möter mig på min loftgång utanför ytterdörren vet jag att han inte kommer gå härifrån på minst sexton timmar och så böjer han sig ner och kramar mig. han luktar precis så mjukt som jag minns att jag inte kom ihåg när han åkte förra gången.
då han ler skrattar han som alltid till med kroppen samtidigt. han har för långa armar och ben för att rymmas i min lägenhet men vi trasslar in oss runt varandra i soffan ändå. hans pussar är som en kyss, ett hångel och en kram på samma gång, men jag förstår inte hur det blir så. han vill inte ha något att äta så jag värmer bara spaghetti och köttfärssås till mig.
filmen med hayden christensen tar slut och kaffet och vinet har vi druckit upp för en stund sen.
på morgonen viskar han tyst att det blev mycket skönare när jag kryper närmare eftersom jag märker att hela han skakar och fryser. lägger mig med bröstkorgen på hans överkropp och lyssnar när han andas. kommer så nära och han kommer så nära, så nära att jag inte vet hur det känns längre. tittar på hans ljusa lockiga hår och han blundar men lägger handen på min rygg och stryker den lätt mot mina skulderblad.
vaknar igen efter en stund och vi tittar på komediserier och pratar om studier, psykologprogrammet, skogen och hans systerbarn. nu är han varm igen. ligger i sängen nästan hela förmiddagen han stannar hos mig men när vi äter frukost sitter jag i hans knä vid bordet. han äter upp allt rostat bröd jag har kvar och dricker sitt kaffe svart.
en puss blir en kyss som inte slutar och vi står i hallen och jag försvinner och tappar bort mig flera mer minuter än vad jag brukar. ville inte förlora det som kunde bli så bra.
