massafinarosetter

natalizzie

det var i lördags. det var flera tusen människor som levde om och så hög musik att man fick prata i någons öra om man ville dem nåt. som det brukar vara när det är festival.

det stod en pojke på gatan. han var ganska söt. vi pratade och gick tillsammans till spelningen som skulle börja. kanske höll vi handen när vi letade ett ställe att stå på, jag kommer inte ihåg. vi stod i alla fall väldigt nära varandra sen. ungefär då började det finaste två timmarna på väldigt länge. och det var inte för att kent spelade, som fömodligen många skulle ha älskat mer än nånting annat. för jag tycker inte ens om kent. jag kommer inte minnas musiken. och inte låtarna. inte de röda papperssvalorna som regnade ner över publiken. utan jag kommer nog bara minnas han från gatan. jag tror att om man står vänd mot en scen tillsammans med vad som känns som miljontals människor, lyssnar på den musik som spelas, och har en pojke bakom sig som håller sina händer på ens mage och har sitt huvud vid ens hals, så är det svårt att minnas något annat än hans pussar i nacken och mjuka famn. och varma andetag i håret.

jag kan inga kent-låtar utantill. och jag har ingen aning om vad alla i det bandet heter.

men jag vet hur mjukt hans hår var. och precis hur lagomt försiktigt han både pussades och hånglade upp mig rejält. en sån här perfekt mix. jag kommer ihåg hur hans händer var precis där de skulle hela tiden, och att han aldrig släppte taget när vi gick därifrån. jag vet att han skrattade och sa att han fick ont i ryggen och jag sa: jag vet, jag är för kort. och så pussade han mig i pannan och höll om mig ännu mer.

i min nya fina sockerbakelseklänning hade jag två helt perfekta timmar tillsammans med en pojke som pussade mig på precis det sättet jag älskar. en pojke som inte kom från piteå. utan som for hem mitt i natten och lämnade mig med den bästa känslan i världen.

men den där pojklukten från hans tröja. och att stå en hel konsert tillsammans med någon som gör det mjukt i hjärtat av lycka. det var faktiskt allt äventyr jag behövde.