jag funderar på när jag ska fråga chans på dig, sa han till mig en kväll.

 
 
 
Här är han. Det är han. Jag önskar att artonåriga Therese skulle titta in i framtiden och bli lugn, för här är han. Han som jag blev kär i och som blev kär i mig tillbaka. Han som kramar mig och kysser mig med pirr i magen varje gång. Han som pratar gotlänska och uttalar ordet kusin på det gulligaste sättet jag någonsin hört. Han som gör mig lycklig varenda stund på dagen. Han som kan mycket om skogen men inget om tv-serier. Han som jag tänker på när jag ska sova, när jag vaknar och som jag saknar hela tiden när vi inte ses. Han som är tyst och pratar lugnt men som lyssnar djupt alla gånger jag pratar i ultrafart. Han som åker vasaloppet och har finaste nyckelbenen, axlar och händer. Han som är otroligt snäll, väldigt snygg och himla smart. Han som berättar saker för mig som jag inte visste innan. Han som känns fullständigt naturlig tillsammans med mina vänner, familj och i mitt liv. Han som drar bokstavliga skämt och skrattar varje gång då jag suckar med ett leende eftersom det inte är roligt. Han som vill följa med mig var jag än går och håller min hand extra hårt när han känner sig kärleksfull. Han som alltid somnar innan mig. Han som jag har väntat på. Han som har väntat på mig. Han som är allt det som ingen annan är och allt det som jag har skrivit om här på bloggen. Han är allt som finns nedskrivet samlat i en person. Det är han. Den finaste killen jag har träffat. Det är han. Han, han, han. Han som gjorde mitt liv perfekt. Han som är den sista kärlekshistorian jag berättar för er och den finaste kärlekshistorian jag någonsin har varit med om.
 
Idag har vi varit tillsammans i prick ett år.

han kommer så krossa mitt hjärta, sa jag till min bästa kompis redan efter den där första veckan vi hade ihop i början av året. det vet du inte, sa hon.

 
 
 
 
 
 
 
Tre dagar innan nyårsafton dök han upp. En charmig lång pratglad typ. Som var utan facebook och helt anonym i den lilla stad där jag annars har koll på de flesta.
 
10 timmar efter det ringde han mig och vi pratade i en halvtimme om att sy, beverly hills och att han tyckte vi skulle hitta på något. 6 timmar efter det samtalet gick vi på bio med min kompis och hennes pojkvän. 24 timmar efter att vi träffades första gången satt vi i baksätet av hans bil och hånglade i flera timmar. Totalt blev det så många timmar att han inte hann sova några alls innan han skulle jobba. Fick ett sms när han jobbat ett tag den dagen: Lätt värt!. När det var nyår mötte jag upp honom precis innan tolvslaget och vi pussades hela natten efter det. Två tillfällen till hann vi ses för att titta på hockey, hänga med hans bästis, hålla handen i soffan, sova tillsammans och skratta en himla massa. Sen var veckan över och jag åkte tillbaka hem till mig igen.
 
Så sms:ade han mig igen. Och så pratade vi i telefon. Sms:ade ännu mer och pratade igen. Varje gång vi sågs pratade vi i mun på varandra länge, sov ihop, drack vin, hånglade och upptäckte nya sätt att tänka. Varje gång var han lika knasigt fin, lika konstig, lika estetig, lika charmig och lika rolig. Lika unik och lika olik alla andra. Han kommer så krossa mitt hjärta, sa jag till min bästa kompis redan efter den där första veckan vi hade ihop i början av året. Det vet du inte, sa hon.
 
En morgon fick jag ett sms om att hans senaste kortfilm var färdig och att jag kunde få en lösenordsskyddad länk för att kunna kika. Jag tittade på den 7 gånger den förmiddagen och grät nästan varje gång eftersom den var fantastisk och han är så fin och duktig på det han gör. På min födelsedag skickade han ett mail med ett hurra från en askungen-video på youtube och en länk till en spellista på spotify som han gjort till mig. Han var precis allt annat än de andra och fasen vad den 25-åringen stötte till det i hjärtat hela tiden.
 
Någonstans där efter så slutade vi sms:a lika ofta, slutade prata i telefon och träffades inte på flera veckor. I mitten av april så bestämde vi att inte höras mer fram till sommaren. Vi stod ute på gatan och grät och kramades i en halvtimme. Kunde inte släppa taget och vi sa ingenting fram till han sa: jag kommer sakna dig, och jag förstod att det var på riktigt. Sen gick han och så gick jag med. 
 
Jag undrar ibland om han vet hur han ändrade på saker i min värld lite. Har sagt det flera gånger hur viktigt det var att han dök upp där mitt bland alla mäniskor som jag inte brukar tycka om, i den stad som jag har gått vidare från precis när det var rätt läge. Så jäkla viktigt var det. Viktigt för att han rörde till det lite i hjärtat, flera gånger till och med och för att han fortfarande gör det då och då när vi ses. Viktigt för att han inte är som nån annan någonsin är och viktigt för att jag behövde förstå det. Jag hade honom nog aldrig på riktigt, men, jag hade honom lite i alla fall.
 
Och han är alldeles för bra för att ångra ens en sekund. 

stanna.

pic source.
 
-då kommer jag förbi.
vet inte om jag blir nervös eller bara får en miljon fjärilar för att jag är så glad, men de sms:en som ser ut så är bland de bästa han kan skicka. då han kommer upp och möter mig på min loftgång utanför ytterdörren vet jag att han inte kommer gå härifrån på minst sexton timmar och så böjer han sig ner och kramar mig. han luktar precis så mjukt som jag minns att jag inte kom ihåg när han åkte förra gången.
 
då han ler skrattar han som alltid till med kroppen samtidigt. han har för långa armar och ben för att rymmas i min lägenhet men vi trasslar in oss runt varandra i soffan ändå. hans pussar är som en kyss, ett hångel och en kram på samma gång, men jag förstår inte hur det blir så. han vill inte ha något att äta så jag värmer bara spaghetti och köttfärssås till mig.
 
filmen med hayden christensen tar slut och kaffet och vinet har vi druckit upp för en stund sen.
 
på morgonen viskar han tyst att det blev mycket skönare när jag kryper närmare eftersom jag märker att hela han skakar och fryser. lägger mig med bröstkorgen på hans överkropp och lyssnar när han andas. kommer så nära och han kommer så nära, så nära att jag inte vet hur det känns längre. tittar på hans ljusa lockiga hår och han blundar men lägger handen på min rygg och stryker den lätt mot mina skulderblad.
 
vaknar igen efter en stund och vi tittar på komediserier och pratar om studier, psykologprogrammet, skogen och hans systerbarn. nu är han varm igen. ligger i sängen nästan hela förmiddagen han stannar hos mig men när vi äter frukost sitter jag i hans knä vid bordet. han äter upp allt rostat bröd jag har kvar och dricker sitt kaffe svart. 
 
en puss blir en kyss som inte slutar och vi står i hallen och jag försvinner och tappar bort mig flera mer minuter än vad jag brukar. ville inte förlora det som kunde bli så bra.

love letters and summer kisses.

 
Visst kommer ni ihåg att maila mig alla era fina sommaräventyr och kärlekshistorier? Även om det var en puss, ett ögonblick, någon söt på stranden eller en trasig romans. Att kommentera om det här eller när som helst går givetvis också bra.

Glitter, magi och fjärilar.

pic source.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja om jag ska berätta om den magiska kvällen jag var med om för några månader sen. Tycker magi är så svårt att beskriva eftersom det är helt osynligt men syns så starkt ändå. Det är under magi som händelser bara helt naturligt blir exakt som de ska. Som man vill att de ska göra från alla håll och kanter.
Det är svårt att veta varför det ibland bara är så att man vet när man ser på en speciell person. Ofta så lyssnar jag direkt då hela kroppen bara vet. Det är en form av känsla fast ändå inte riktigt. Mer bara något som känns i kroppen i några blixtsekunder. Jag tror inte ens att jag hade sett en bra bild av honom den kvällen.

När jag drog med min kompis till hörnet där han satt så var det ingen tvivel om något alls utan det var som det enda valet. Två och en halv timme senare hade personer rest sig och satt sig på nytt hela tiden runt bordet. Men vi satt kvar i hörnet. Hela den kvällen satt vi där och i den stunden så skulle det inte kunnat bli bättre än så det minsta.
Han är en tjugotreårig sjukgymnaststudent som skrattade med finurligaste leendet på ett sätt där hela kroppen rörde sig. Varje gång han log så pirrade det till i hela kroppen och jag blev så skakig att jag glömde bort vad jag tänkte säga. Han ser ut som Ryan Gosling fast mycket längre och när jag berättade det så skrattade han och väntade en stund innan han sa: det var faktiskt inte första gången jag fick höra det.
Vi pratade om kramar ganska länge och det tyckte jag var himla bra. Han luktade så gott att när han kramade mig ville jag gömma mig i hans famn och stanna där en ganska lång stund. Jag sa till honom: kom ihåg att kramas mycket, det mår man bra av. Det var då han kramade mig och sen efter några minuter så påminde han mig om vad jag hade sagt tidigare och kramade mig igen.

Då vi blev tvungen att gå därifrån frågande han om vi skulle promenera tillsammans eftersom vi bor nästan precis bredvid varandra. Det var kallt ute men en sån här mysigt varm promenad ändå. Han är hela 40 centimeter längre än mig ganska exakt, så jag nådde upp till strax under hans bröstkorg ungefär. Utanför min lägenhet så ställde jag mig på tå och han böjde sig ner och så kysstes vi en stund innan han sprang hem för att hinna sova lite. Han hade träning ganska så tidigt morgonen efter. När jag kom in så visste jag inte riktigt vad som hade hänt och kunde inte sova på hela natten. Det var för många fjärilar på samma gång.

jag ville stanna kvar och inte cykla hem.

han frågade om jag ville ha något att dricka när jag satte mig ner i soffan. jag frågade vad han kunde erbjuda men att det inte riktigt spelade någon roll.
-vill du ha nyponsoppa?
vi gick till köket och han hällde upp den sista nyponsoppan som var kvar i ett glas och sträckte mig den med gulligaste leendet.
-du var längre förra gången vi sågs känns det som.
jag förklarade att jag hade haft klackar på mig då och att jag alltid blir kortare så fort jag inte har några skor på mig. eftersom han var ungefär hundraåttioåtta centimeter lång blev det en ganska stor längdskillnad mellan oss när vi stod där på golvet precis mellan köket och vardagsrummet. fast det var rätt gulligt tycker jag.

vi pratade om den förra gången vi låg i hans säng och jag kom ihåg hur kul det var då han visade mig sina bilder han hade fotat. den här stilige unga mannen är väldigt duktig och jag blev imponerad. det var mitt i natten och vi hade precis kommit in efter en lagom lång cykeltur under en ruskigt kall natt. han frös så oerhört och bad mig hålla om hans midja så mycket jag kunde när jag satt där bak på pakethållaren. det var helmysigt och lite extra fint sådär, ni vet?

den här fredagen pratade vi ganska mycket mer än den första gången. då hånglade vi mest. nu så kunde jag förstå mig på honom lite bättre, vi sa så mycket som inte bara var utfyllnad. som med kärlek till exempel, sånt måste man prata på riktigt om för att det ska gå att hitta in i någon eller åtminstone vara påväg dit.
-du är gullig när du pratar om kärlek.
jag blev rätt tyst när han sa så och då vi låg i hans säng och pussades var han så söt att jag kunde sitta och titta på honom och inte riktigt följa med i vad han berättade ett litet tag. han hade mörkt hår, lite vilsen blick och finaste ansiktsdragen, som ungefär tuff men ändå mjuk. det var lätt att bli distraherad.

hans lägenhet var ganska stor för att bara rymma honom och jag vandrande omring och pratade lite för högt för att vara mitt i natten under tiden. han kom fram och la sitt finger mot min läpp och pussade mig så fort han tog bort det. vi gick tillbaka till hans säng och han låg utan tröja ovanpå täcket. blev lite knäsvag och insåg inte riktigt hur många timmar som hade gått.

jag satt på kanten i hans säng och han höll om mig lite försiktigt.
-jag ska cykla hem nu.
han följde mig till hallen och böjde sig ner medan jag stod lite på tå. klockan var cirka halv tre på natten och han kramade mig innan jag gick ner för trappan till bottenvåningen och sen ut genom porten. det var helt fruktansvärt kallt igen och jag hade inte nog med kläder för att inte frysa. hade velat stanna kvar under hans täcke några timmar till.


festivalpussar och allt sånt.

förra året när det var festival här i stan så stod jag en hel kent-konsert tillsammans med en väldigt fin ung man som kom från en stad cirka 45 minuter härifrån. jag struntade fullständigt i kent den kvällen och kommer nästan bara ihåg hur mycket han pussade mig i nacken och höll om mig i midjan. och hur söt han var såklart. egentligen så borde ni läsa hela den historien innan ni fortsätter läsa den här för de hör liksom ihop lite.


bild source.

i alla fall. nu i helgen fylldes staden med en himla massa folk igen och i fredags så vandrade jag omkring med några flickor i lite för höga klackar, och bara väntade tills vi skulle sätta oss ner och jag kunde få vila fötterna lite. tillslut så hittade vi ett gäng personer som vi kände vid ett nästintill fullsatt bord. medan alla andra trängde sig in och satte sig bland resten så stannade jag istället och pratade med de tre pojkarna som satt ytterst vid bordet. en av dem var ju så himla söt.

han hade randig tröja och flera taueringar på armarna och så fort han presenterade sig tyckte jag att någonting verkade bekant med den här unga mannen. jag frågade honom om det var okej att jag satte mig i hans knä eftersom alla andra sittplatser var upptagna och jag hade lite ont i mina fötter och det var absolut okej sa han. det hade säkert gått att tränga ihop sig ännu mer så jag också hade fått plats men hur kul skulle det vara liksom. han berättade att han skulle fylla tjugotvå år om tre månader och att han och hans kompisar campade en bit bort nu i helgen.

sen berättade han vart han bodde, och allt föll på plats i mitt redan lite vimsiga huvud. det här var inte första gången jag satt i den här pojkens knä. för av alla människor som fanns där överallt hade jag gått fram till samma person som jag spenderade finaste kvällen med för exakt ett år sen på samma festival. helt magiskt ju. 

han höll om mig så bra och han pussades precis som jag kom ihåg. vad fint det är att man kan minnas pussar och omfamningar på ett bättre sätt än man minns utseenden. han hade bästa balansen mellan att hångla rejält och att pussas mjukt, då blir det som extra roligt. så fort vi skulle gå så tog han min hand och kramade den lite extra hårt när det var mycket folk så vi inte skulle tappa varandra. och sen så kramades vi på finaste sättet man kan göra med en person man inte riktigt känner fast ändå vill pussa hela tiden. då det är nytt men man inte vill släppa taget, så var det.

mitt i natten promenerade vi omkring lite överallt bara för att. mina fötter mådde inte alls bra efter många timmars vandrande i skor som gjorde mig ungefär 1,65 istället för 1,57. fast det gick att strunta i eftersom han höll mig i handen hela tiden och sånt kan få saker som gör ont att försvinna. vi stannade ibland och så hånglade vi en liten stund där på gatan. och jag hoppas verkligen att alla människor får uppleva mysigt natthångel på en trottoarkant nån gång i sitt liv. för det är så tyst då även om det lever om.

förra året for han hem till sin stad när jag bara ville att han skulle hålla om mig mer. men jag tyckte att det var det bästa äventyret ändå, för när man hittar en söt pojke i rutig skjorta som luktar gott och vill pussas en hel konsert är man glad för de timmar man får. fast nu var det ett betydligt bättre äventyr. han skulle ju stanna hela natten. 

fem dagar.


pic
på torsdagen satt han bredvid mig och vi skrattade en himla massa tillsammans med hans vänner och några av mina. vi drack kaffe, öl och vin och han åt halloncheesecake. det var sådär lite nytt och lite nervöst så vi kunde inte riktigt titta varandra i ögonen. när vi for därfrån gick vi nära varandra till bilen och satt tillsammans i baksätet så passagerarframsätet fick vara tomt. han log nästan hela tiden på ett sånt väldigt unikt sätt som gjorde att ens egen kropp blev lite sådär mjuk. jag var mest tyst och kände mig lite förvirrad eftersom det inte är varje dag man inser hur fint det är att hålla handen med någon i baksätet av en bil. det är det verkligen. när vi kom fram till honom pussade han mig på det bästa sättet jag har varit med om någonsin. och de kommande timmarna fram till klockan sex på morgonen fortsatte han göra det nästan hela tiden och jag kunde känna hur helt fantastiskt gott han luktade. annars pratade vi om ganska precis allt som fanns att prata om och jag var gladast i världen att det var en röd dag dagen därpå för då är det okej att det tar cirka sex timmar att säga hejdå. jag skulle ju egentligen bara komma in en liten stund.

efter några timmars sömn och lite annat på fredagen så kom jag på mig själv med att sitta och le ganska precis hela eftermiddagen. det kändes bara så himla fint. på kvällen hade ett gäng personer samlats åter igen, men den här gången i hans lägenhet, så jag och min kompanjon för kvällen blev också bjudna dit. alla var glada, berusade och dansade. han var helt gulligt nervös och hur söt som helst. såfort han gick iväg till köket smög jag med och med en mysig godluktande omfamning och massa pussar hälsade han på mig på det bästa sättet. då vi satt i soffan längst bort på kanten och trängdes med alla andra, log jag så mycket att det nästan gjorde ont och hans skrattgropar syntes hela tiden också. ibland tittade han ner, men de där extremt söta skrattgroparna syntes ändå. en gång tittade han på mig så jag blev helt varm och så gav han mig en puss helt oförberett. det är roligt hur man kan komma ihåg en sådan kort snabb puss ungefär som att det var den finaste sekunden man har varit med om. när alla människor och all musik bara försvinner men den där sekunden, den stannar nog kvar ett tag. för första gången i mitt liv kändes det som att jag upplevde sånt som jag tidigare bara har drömt om. och det är ganska svårt att sätta ord på hur otroligt fint det var att hålla handen, pussas, kramas och mysa med sötaste pojken en hel kväll bland en massa andra människor en vanlig fredag. det var som att allt sånt oviktigt bara försvann och raderades medan det fina förstärktes och kändes mer levande än förr. visste inte att det kunde vara så.

under lördagen var nästan aldrig mina tankar närvarande på vad som hände för tillfället, utan jag var bara så glad att mitt huvud inte kunde ta emot så värst mycket annan information. den stängde det ute eftersom det redan var fullt av bubbliga och pirriga tankar som blockerade allt annat. 

på söndagen fick jag fina sms hela dagen.

måndagen var det lite varmare, och vi grillade utanför hans lägenhet på eftermiddagen. många personer var där och efter maten låg alla utslagna i hans säng och soffa och det fanns en hel hög med disk i köket. men ingen brydde sig om det utan vi åkte iväg och köpte massa gott som man brukar ha när man ser film istället. vilken film vi sen såg har jag ingen riktig aning om, men jag tror att den var svensk i alla fall. jag kommer mer ihåg hur vi satt bredvid varandra i sängen när vi tittade på den, åt godis ur samma godispåse och byggde leksaker man fick med i kinderäggen. när alla andra for stannade jag och vi låg mest och hånglade i hans säng. han lukade så gott och jag kunde fortfarande inte förstå hur något kunde kyssas så bra. när jag sa det till honom blev han ungefär lika glad som när jag sa att han hade finaste profilbilden på facebook. för det hade han. men det bästa var när han skrattade och de där skrattgroparna syntes, han såg så himla lycklig ut då. då jag for hem den kvällen fick jag låna en sjal eftersom jag skulle cykla och inte hade med mig en egen. och även fast vi inte pussas längre och det här var för flera flera veckor sen så ligger den där sjalen fortfarande kvar i min låda i hallen. fast den luktar inte så som han gör. himla synd.

när man hade tänkt gå hem.


pic här.

man har ungefär två sekunder på sig. kanske tre om du är riktigt modig och under den tiden måste du bestämma dig om du ska våga, för efter de där två-tre sekunderna är det ofta försent.

för helt plötsligt ar tillfället borta, eller så blir det bara inte av.

det blir minst smärtsamt om du gör det fort. för ju längre tid man tvekar och väntar desto värre, det gäller att inte tänka utan bara göra.

så när jag verkligen inte ville gå hem fast stället vi var på stängde, då gällde just det, att göra och inte tänka. ett gäng killar lite längre bort var perfekt.

innan två sekunder var över måste man vara påväg dit bort, trots att man kanske inte vet vad man ska säga. sånt löser sig.

det som är bra med ett killgäng är att om de är ett par stycken så vågar de prata mer än om man bara går fram till någon ensam. och som sagt, de löser det där med pratet. att säga hej brukar vara en bra början och sen så ordnar det sig oftast, i alla fall om det är ett par trevliga pojkar man gick fram till.

har man tur så finns det en sån där extra fin pojke där bland alla andra. en blond, lång med ett väldigt gulligt leende och söt utstrålning.

han hakar genast på tanken att man ska göra nåt mer nu när stället stängde och ber en att följa med när han ska hämta sin jacka. så då tar man hans arm och drar med honom mot garderoben.

under de tio minutrarna i kön hann man lära sig mycket om den här främmande unge mannen. blivande idrottslärare, två år äldre än en själv, relationshistoria och annat sånt där som kan vara kul att veta.

när man står och lyssnar på honom så är det svårt att riktigt förstå hur man kunde möta någon så fin, så otroligt oväntat och så väldigt snabbt. bara för att man bestämde sig för att man inte ville gå hem tio minuter tidigare.

sen promenerar man ute i iskall kyla. fortsätter prata om livet och allt sånt som kan ta flera veckor att lära sig annars. vi snabbspolade helt enkelt.

och vilken gentleman skulle han vara om han inte la armen om ens axlar när man frös.

det var så konstigt att man fick möta en sån där pojke man alltid har drömt om.

att han faktiskt fanns där på riktigt, och att det var just mig han höll om. en sportig, söt, charmig, lite blyg och extremt vältränad tjugoårig ung man.

tänk att det går att träffa en sån bara för att man under de där två första sekunderna bestämde sig för att vara lite modig.

precis då jag skulle fara lite senare, log han finast i världen och kysste mig hejdå.

en stund i soffan.


bild: source.

det var som ganska självklart att han skulle sätta sig bredvid mig där jag satt helt ensam. jag tror att han tänkte så också. för han var påväg redan då jag sa att han kunde ju sätta sig ner om han ville.

ibland är det tur att man är på en fest. för då finns det så mycket ljud runtomkring hela tiden, och bara för att man inte säger så mycket blir det ändå inte tyst. folk springer omkring överallt och musiken som spelas är himla hög. lite för hög nästan.

och det är skönt att sitta med någon när man har bestämt sig att ta det lugnt och när man har slutat dricka vin. för den tiden tycker jag så himla mycket  om. när det är mer i slutet av festen och man inte känner sig lika virrig eller förvirrad längre. men ändå vill skratta och fortfarande aldrig gå hem.

jo. då är det bästa tiden att inte sitta ensam i soffan tycker jag.

därför var det rätt fint att han såg mig just då.

han pratade ganska lugnt, och det var väldigt skönt. han lyssnade också och förstod vad man sa. och sånt är ju himla bra, när det inte bara är meningar som sägs utan riktig mening egentligen. inte tomma ord, utan en väldigt lång konversation.

han hade rätt så fina blodådror på sina händer. och förstod inte det fina med det som så många andra pojkar. det är lite knasigt att de inte förstår hur bra de där blodådrorna kan vara alltså. när händerna finns där och man får ta på blodådrorna hela tiden. då måste man berätta hur fina de är för dem så de kan le och bli jätteglada inombords.

det finaste var att han viskade: du är söt, och hur han inte trodde på mig när jag sa att jag inte hade någon pojkvän. bästa bekräftelsen av någon som man just har suttit och pratat med i över en timme. en ganska bra start nån timme in på det nya året med andra ord.

när vi satt nära varandra kände jag hur gott han luktade. och pojklukt kan vara en av de finaste lukterna i världen. det fick han såklart också veta och sa då: haha lukta på du. och efter en stund fortsatte med: du luktar också väldigt gott.

då höll han om mig riktigt hårt och pussade mig utan att jag var beredd. det var rätt gulligt och smakade öl.

pussar och myshångel precis innan man ska fara kan både vara det bästa och det jobbigaste. för det är bästa tiden då man kommer ihåg mest men man önskar bara att man hade börjat tidigare.

för just då, ville jag aldrig släppa hans famn och gå därifrån.

lite magi.


pic här.

första gången jag såg honom så var han påväg ner för trappan. han tittade sig om och såg lite smått bortkommen ut. i ungefär fyra sekunder fanns han så jag såg honom och sen var han liksom inte där. men under de fyra sekunderna blev jag helt svag, som ett mjukt slag över hjärtat. på ett bra sätt såklart.

jag vet inte riktigt vad det var, för han var ingen som jag egentligen skulle tycka om så himla mycket. han var jättesöt, och hade mörka, nästan svart lockar på huvudet och så var han lång. det är inte riktigt såna pojkar jag faller för oftast.

men nåt var det med honom.

det var såhär att jag skulle fylla 18år när klockan slog tolv den natten. så för mig kändes det lite som en speciell kväll. 

ett tag efter att klockan hade slagit tolv och jag hade blivit myndig, så såg jag honom igen lite längre bort. han tittade på mig och jag tror att jag log. jag ville bara gå fram till honom och var nästan påväg, när helt plötsligt en annan kille kom fram till det bord där vi stod. han började prata med oss och utan att jag då själv behövde gå fram till pojken som gjorde mig knäsvag, kom han också fram till vårat bord. sa något till den andra killen och vi förstod att de kände varandra.

jag var lite nervös bara för att stod helt nära mig.

vi fick veta att de var tjugo år och inte kom från den staden där vi bodde utan hade varit på firmafest här den kvällen och nu då hade kommit till det uteställe där vi också var. tillslut gick hans vän iväg och även mina vänner. så det var bara vi två kvar. han var väldigt lugn och såg blyg ut och jag tänkte att han var så fin att jag snart ramlar ihop.

jag hade nämnt att jag fyllde år tidigare och nu när vi var ensamma vid bordet så lutade han sig fram och sa: men du måste ju få en födelsedagskram! jag kände hur vältränad han var och hur helt otroligt gott han luktade. inte vanlig pojklukt utan det var som bättre.

i ett sånt här tillfälle finns det som inget att förlora. så jag sa åt honom att vi skulle gå och dansa och så gick vi iväg.

det var självklart väldigt hög musik och det var massa andra människor där. men helt ärligt så hörde eller såg jag inget annat än honom. han var så lång att han fick böja sig ner lite så att jag kunde ha mina armar runt hans hals. han rörde sig bra och det var som att alla andra runtomkring inte fanns där längre.

så böjde han ner sitt huvud mer och hånglade upp mig tills låten tog slut.

vi gick och satte oss igen sen. hånglade mycket hela tiden vi satt där. i säkert en timme minst. jag kommer ihåg att jag tänkte att det här måste vara den bästa födelsedagen någonsin för det var som helt perfekt.

men sen behövde jag gå iväg lite snabbt. jag sa åt honom att vänta vid bordet så skulle jag snart komma tillbaka.

och när jag gjorde det så var han inte där. jag hittade honom inget mer efter det. 

det är verkligen konstigt att det finns vissa människor som man aldrig glömmer, även om man inte ens känner personen. utan bara vet hans namn. och efter att man har sett honom i fyra sekunder visste att det var något speciellt.

magiskt helt enkelt.   


om kärlekshistorier igen.

jag är som ni säkert har märkt lite fäst vid det här med kärlekhistorier. jag blir lyckligast i världen när ni skickar fina såna åt mig, och skulle kunna sitta och läsa bara små kärlekshistorier hur länge som helst. det som jag tycker är så bra är att det känns så himla ärligt. jag har ju ingen aning om ni har hittat på hela historia, delar av den eller inget alls. men det spelar ingen roll för mig, vare sig den är sann eller påhittad.

jag brukar ju med jämna mellanrum berätta om mina små söta tillfällen eller önskedrömmar som fina kärlekshistorier, och har ju samlat på mig en del under tiden jag har bloggat. och nu har jag också samlat alla tillsammans under kategorin kärlekshistorier. de flesta finns ju här bredvid i menyn också, men nu har de fått sig en egen kategori till och med.


min favorit:
för er som inte tror på ödet riktigt.

bredvid mig i min säng.

(ungefär bästa önskescenariot om hur en fredagsnatt kl.01.26 egentligen ska vara)


source.

bredvid mig i min säng där ligger en strax över tjugo år, lagomt rejäl och vältränad pojk-kropp.

han är en sån som är den finaste personen man vet och jag vill att han alltid ska vara så nära mig som möjligt, för i hans famn är det bästa platsen på jorden.

det är väldigt varmt i mitt rum, det är det jämt. fast vi har täcket upp till axlarna ändå, men ingen vet varför. på nåt sätt känns det väl bättre, det är bara vi två som är där under.

jag pussar honom på ögonlocken där han ligger helt stilla. 

han försöker att inte somna och jag tittar på honom så länge att han tillslut märker det och börjar le och skratta och öppnar ögonen försiktigt. ber om ursäkt att han är så trött och jag säger att det inte spelar någon roll om han vill sova.

men han kommer de ungefär tio centimetrarna som är kvar mellan oss i min smala nittio centimeters säng närmare och lägger huvudet så nära mitt på kudden att hans andetag blir helt fuktiga mot mitt ansikte. och så pussar vi varandra på munnen och på halsen en stund. 

han luktar gott och har den finaste överkroppen, såklart. så det tänker jag på hela tiden. 

vi pratar om framtiden som att det är det bästa som kan hända och längtar tillsammans på att det ska bli morgon. då har han bestämt att laga en riktigt god frukost åt mig som jag inte kan tacka nej till, eftersom han vet att jag inte brukar äta frukost egentligen.

när han säger så blir jag helt nervös i magen för att det är så fint.

det finns ingenting i våra kroppar som vill vara någon annanstans i hela världen än i min smala säng. det är väldigt trångt och nästan all vår hud tar i varandra. 

och nu lägger han sig på mig istället. så det har blivit mer plats runt oss när vi ligger som en person, precis som sängen är till för. han vilar huvudet på min axel och vi kramas i flera minuter utan att säga något. men sen sätter han sig upp lite och pussar mig ordentligt. 

så flyttar han undan min lugg från ögonen och säger: jag är som glad att jag träffade dig. och jag säger: det är jag med.

lite pussar.



man ligger i sin säng. han ligger på en och har ingen tröja. det är ingen hemma så tröjan ligger i soffan i vardagsrummet. den åkte av redan där. men han ligger där ovanpå en i alla fall, pussas så mycket att det bubblar i hela kroppen. då sätter han sig upp och säger att han ska till gymmet nu. då slår man med kudden på hans kropp medan han skrattar och tillslut lägger sig tillrätta och hånglar upp en sådär bubbligt igen.

lite vinglig och omedveten springer man omkring bland massa andra människor. vill bara gå fram och kasta sig i hans famn. men det är inte riktigt rätt, för man har tillsammans bestämt att sluta med det nu. men då pussar han en i pannan så det inte ska kännas allt för jobbigt och man bestämmer sig att det är bättre än ingenting.



det är i en bil på uppfarten till sitt hus. han har skjutsat hem en och man sitter stilla ett tag precis som i gamla filmer. tittar på varandra utan att säga så mycket och försöker att inte tänka på att man inte hinner sova med varandra nåt i helgen. så pussas man länge. sen sliter man sig ur bilen och ser honom fara iväg.

en liten bit ut i skogen gick man ifrån alla andra och ställer sig på tå för att nå upp till hans läppar.

på sin födelsedag sitter man i hans knä och som nybliven sjuttonåring känns hans skäggstubb väldigt spännande. sen då man pussas tror man att det här är det bästa man kommer vara med om eftersom det är så otroligt fint.

en iskall natt ute på gatan. man visste inte det minsta om pojken som gjorde kvällen den bästa. knappt hans namn. men hånglade så mycket att man aldrig ville gå in där det var varmt.

en sommarkväll följer man efter honom in på toaletten där han skulle dricka vatten. så tar han ens nummer eftersom man inte har facebook även fast man vet att han aldrig kommer ringa. och sen går man närmare där han står mot väggen och pussar honom tills man känner att han vill gå.
 


man får syn på den sötaste mörkhåriga pojken man blir helt knäsvag för och inte kan sluta titta på. tog kanske två sekunder innan man visste att det var han som man ville ha ikväll. pratar och tar med honom till musiken. så dansar man och han böjer ner hela huvudet eftersom man var så oerhört mycket kortare, hånglar och hånglar tills låten tar slut.

i hallen när han kom in efter en snöstorm utomhus. kramas och lägger armarna runt hans hals. så hälsningpussas man i cirka en minut innan man låter honom ta av sig ytterkläderna.



det är första sommarlovskvällen, utomhus tillsammans med typ hela staden nästan. så sa man kanske två meningar till pojken som stod framför en och var ett år äldre. sen bestämmer man sig för att sitta och mysa vid vattnet borta fran alla andra. håller händer när man går dit och är så full av lycka eftersom det är sånt här man gör när man är tonåring. ligger i gräset och pussas oavbrutet i ungefär exakt en och en halv timme innan man reser sig upp hand i hand och går därifrån.

när han skulle hem från festen knackar han på ens axel i säkert hundra år innan man reagerar och vänder sig om. får en kram och den snabbaste pussen i värdshistorien som hejdå.

sent på natten när man har pussats hela kvällen. då kommer han inte ihåg ens namn och man skrattar tillsammans och han tar tag i ens ansikte och kysser en så mjukt och perfekt att det faktiskt inte spelar någon roll.

det är nästan bara pojkar på festen. några trevliga som är roliga att prata med. men så finns det en som är sådär otroligt söt också. som är lite blyg och lång. man vill bara prata med honom. och när platserna runt bordet tar slut får man sätta sig i hans knä och det pirrar lite extra. så går det ganska lång tid och ingenting händer. men tio minuter innan man ska fara så stöter huvudena in lite i varandra. och då vandrar hans läpparna sakta upp från ens hals. och tillslut hittar de rätt. och det är de mest försiktiga pussarna någonsin.


sourses 1 2 3 4 5.

två perfekta timmar.


natalizzie

det var i lördags. det var flera tusen människor som levde om och så hög musik att man fick prata i någons öra om man ville dem nåt. som det brukar vara när det är festival.

det stod en pojke på gatan. han var ganska söt. vi pratade och gick tillsammans till spelningen som skulle börja. kanske höll vi handen när vi letade ett ställe att stå på, jag kommer inte ihåg. vi stod i alla fall väldigt nära varandra sen. ungefär då började det finaste två timmarna på väldigt länge. och det var inte för att kent spelade, som fömodligen många skulle ha älskat mer än nånting annat. för jag tycker inte ens om kent. jag kommer inte minnas musiken. och inte låtarna. inte de röda papperssvalorna som regnade ner över publiken. utan jag kommer nog bara minnas han från gatan. jag tror att om man står vänd mot en scen tillsammans med vad som känns som miljontals människor, lyssnar på den musik som spelas, och har en pojke bakom sig som håller sina händer på ens mage och har sitt huvud vid ens hals, så är det svårt att minnas något annat än hans pussar i nacken och mjuka famn. och varma andetag i håret.

jag kan inga kent-låtar utantill. och jag har ingen aning om vad alla i det bandet heter.

men jag vet hur mjukt hans hår var. och precis hur lagomt försiktigt han både pussades och hånglade upp mig rejält. en sån här perfekt mix. jag kommer ihåg hur hans händer var precis där de skulle hela tiden, och att han aldrig släppte taget när vi gick därifrån. jag vet att han skrattade och sa att han fick ont i ryggen och jag sa: jag vet, jag är för kort. och så pussade han mig i pannan och höll om mig ännu mer.

i min nya fina sockerbakelseklänning hade jag två helt perfekta timmar tillsammans med en pojke som pussade mig på precis det sättet jag älskar. en pojke som inte kom från piteå. utan som for hem mitt i natten och lämnade mig med den bästa känslan i världen.

men den där pojklukten från hans tröja. och att stå en hel konsert tillsammans med någon som gör det mjukt i hjärtat av lycka. det var faktiskt allt äventyr jag behövde.

idag så firar massafinarosetter sitt ettårsjubileum!



för ganska precis sex månader sen berättade jag en liten historia för er. en historia som handlade om en dag för ganska precis tolv månader sen. en historia som såklart handlade om en pojke, vad annars liksom. men varför jag berättade den historian var för att den dagen var ju faktiskt dagen när massafinarosetter kom till också. så idag firar jag och bloggen ett år tillsammans! himla trevligt.
om vi gör samma sak som vi gjorde för ett halvår sen, alltså från idag går tillbaka ett halvår precis som vi gjorde då, så finns det faktiskt en annan historia att berätta nu. som för sex månader sen faktiskt pågick för fullt. som också handlar om en pojke. men en mycket mycket finare pojke. en sån där lång pojke som alltid höll upp dörren åt en och tränade hockey nästan hela tiden. som hade armen runt ens midja på natten och alltid sov många fler timmar när man själv var vaken. en sån där pojke som förmodligen har en av de finaste överkropparna i världen om ni frågar mig. och som jag skulle ha på min lisa över de snällaste personerna jag vet.
vi hade inte alls träffats många gånger innan den här fredagen, för exakt sex månader sen. han hade hockeymatch tidigt på lördagen, och skulle vara borta hela dagen. så den här fredagen smsade vi bara lite grann, jag satt på ett café med mina vänner. det var ju precis i början när man inte riktigt känner varandra och jag kommer ihåg att jag var lite nervös att det inte skulle hända så mycket mer mellan oss. onödig oro kan man säga, för under de kommande veckorna så hann det hända rätt mycket. jag hann sitta i hans knä ungefär jämt. be honom att vara utan tröja hela tiden för att få se den där överkroppen som var så fin. och vi hann ligga och hångla i många olika soffor. hålla handen under nästan en hel biofilm. titta på vänner jämt vare sig vi var hos mig eller hos honom. äta tillsammans. sova tillsammans. dansa tillsammans hos hans kompis. pussas. skratta.
det var som i en liten bubbla, som hade pågått ganska länge kändes det som. längre än det egentligen var. så det var bara så synd att vi inte fick bli kära i varandra.
   
    
men varje natt han hade armen runt min midja så kunde jag inte sova. man kände ju sig så levande som, det gick ju inte att somna ifrån det. och sen var det var så bökigt och trångt. lite jobbigt hade jag det där på mitt lilla hörn längst ut på sängen. och han somnade ju direkt, utan problem. men det gjorde inte jag. 
jag vet hur mycket jag saknade det sen. även fast det var lite besvärligt att jag aldrig fick nån sömn. det var något som jag önskade att jag hade tagit vara på mer. och struntat i att jag inte fick sova, vad spelade det för roll egentligen.
för den där armen runt midjan, med fingrar som trummade på magen och andningar i nacken varje natt, den skulle jag faktiskt inte ha något emot att få tillbaka.

grattis till bloggen i alla fall, vi fyller 1år idag! 

kärlekshistorier igen.

hörni, nu tycker jag att det här med kärlekshistorier har stannat av lite! jag behöver mer, för det händer inte så himla mycket kärleksfullt i mitt lilla liv just nu. ni måste fylla mig med söta historier så jag inte blir galen snart. så berätta berätta berätta! jag är oerhört tacksam för alla de jag har fått och alla ni som mailade mig, jag har läst alla så himla många gånger om och om igen nu, de är så fantastisk fina och jag blir så glad av dem jämt.
men skriv ner fler, och låt mig få läsa. snälla söta ni!


jag behöver lite äventyr. ungefär lite såhär:

det är en varm sommarkväll med inga mygg och massa människor. kanske på en liten mysig fest vid hamnen eller i någons trädgård. man vet inte riktigt vilken dag det är, för sånt glömmer man på sommarlovet.



man har på sig en oerhört fin klänning. en sån där man kliver i och drar igen dragkedjan och det känns som att man är i en liten dräkt. till det pumps såklart.

alla är sådär sommarglada och berusade och lyckliga runtomkring.

efter ett tag får man syn på en sån där riktigt söt en. en sån där med gulligt hår och fina kläder. som är lång. och det känns som att man gillar honom på en gång. han kanske tittar tillbaka, och man ler och känner sig dum.

det är såklart jättemycket musik också, och alla springer omkring och skrattar. vissa dansar och det känns som att såhär ska det alltid vara för att livet ska vara roligt.

då vill man självklart prata med den där söta också. men han är rätt blyg så det är lite svårt.

men efter ett tag så säger man hej.

det visar sig att han inte var härifrån, utan bara är på besök. han kanske bor i en stuga eller ett tält lite längre bort. när man har pratat ett tag tycker man verkligen om honom.

då kommer hans vänner springande och säger att de ska fara vidare. och han frågar om man vill följa. såklart vill man det.

man far till deras stuga där det också är musik och mycket folk, kanske åkte man båt dit. det är fortfarande varmt och man kan vara barbent till sin fina klänning fast det är mitt i natten.

så sätter man sig ner i hans knä.

han berättar att han spelar fotboll och är två år äldre än en själv. och man berättar att man tycker att han är söt och han säger: du är också söt.

sen pussas man. och pussas och pussas.

tillslut har det nästan blivit morgon igen och alla har somnat. musiken är tyst och det är helt stilla. men fortfarande jättevarmt. fast han hämtar en filt från stugan ändå.

så lägger han filten runt om en och kramas hårt. han luktar gott och har jättefina läppar.

han säger: vad synd att jag måste fara hem imorgon. och man säger: jo, men vi kan pussas tills du far.

när det känns som fjärilar för första gången.

en gång så fanns det en liten flicka som älskade kärlek mer än något annat i hela världen. hon drömde om prinsar och perfekta kyssar så mycket att det aldrig skulle kunna vara lika fint på riktigt som i hennes fantasier. hon var ung och rädd och visste inte hur hennes prins någonsin skulle hitta henne. hon hade ingen aning om att det redan hade börjat. för den pojken som hon sen kommer att tycka om så mycket att det gjorde ont, han fanns lite för nära. men ibland är det konstigt hur snabbt någon kan ändra hjärtats slag, hur snabbt ett leende blir nervöst i magen och hur en liten obetydlig pojke kan ändra allt.



den här pojken fanns varje dag. precis som han nästan alltid hade gjort. han gjorde allting mycket roligare. hon drömde och log och hade det jättefint. det var lite knasigt att han fanns där helt plötsligt, att det gick så snabbt. att en persons betydelse ändras så fort och att det känns så djupt. utan att det går att bestämma. lite ord och lite längtan som blev en hel vår med önskekänslor, knäsvaga blickar och fjärilar. hon trodde ju aldrig att det skulle komma till henne. men nu fanns det en prins som hon kunde drömma om, som även var på riktigt. hur otroligt var inte det, och tänk hur fint det skulle vara då om han var hennes.
varenda dag så fanns det tillfällen som kändes långt in i kroppen. flickan sparade dem och kunde ibland inte sova på väldigt länge eftersom det var så nervöst. för att det där fjärilarna var överallt.
det kändes så här under lång tid. och ibland gjorde det ont. det var massa förvirrning och tårar och skratt och leenden. de var unga och rädda och fega. det gick mer dagar och ingen sa något när det spelade roll. men det var första gången som fjärilarna levde i henne, vilket var så speciellt.
de fick aldrig varandra. och ända in i själen så kändes det verkligen som att det var så fel. inte konstigt, dåligt, ledsamt eller synd. utan helt fel, som att något bara förstörde det som skulle vara. det som på nåt sätt var menat. men då är det ju då det här med ödet. att sagan kanske inte är slut än.

fina kärlekshistorier, tack.

när folk ber en att berätta något, sådär vad som helst, till exempel på en blogg, så vill jag alltid berätta en hel historia. jag tycker om att skriva av mig mina fina stunder som små kärlekshistorier. lite som den i inlägget nedan.
men jag tycker om att läsa såna också. så om det finns nån som skulle vilja berätta sin egen kärlekshistoria, ett fint ögonblick eller en längtan efter något, vill jag gärna vara den som får höra. skriv den som en novell, en halv roman eller endast några meningar. men riktigt långa och detaljerade tycker jag bäst om såklart. det skulle göra mig riktigt glad. så alltså:


Tidigare inlägg
RSS 2.0