samlar på mig pussar och kärlekshistorier lite här och var.
Har läst igenom nästan hela mitt arkiv de senaste dagarna för att förhoppningsvis återuppta mitt bloggande på riktigt någon gång snart igen. Saknar det ibland och vill hitta tillbaka till äventyr och kramar i min egna värld. Hade nästan glömt bort allt som har varit så fint tidigare.
Samlar på mig pussar och kärlekshistorier lite här och var under den här fantastiska sommaren och måste bara måste får berätta någonstans. Vill dela med mig av mina hemligheter och mitt liv på mitt vis och mina villkor för det känns mer på riktigt då. Tack ni helt galet fina som fortfarande vill stanna här med mig.
längtade och grät så mycket att kroppen vreds ur, tömdes på tårar.
Då jag var yngre skrev jag dagbok i princip varje dag, och jag skulle misstänka att jag var kring 11 då jag på riktigt började berätta för min dagbok hur mycket jag längtade efter att bli äldre, börja högstadiet och bli tonårskär. Har inte dubbelkollat så jag kan inte lova att det var då exakt, men ungefär då jag var 11. Förmodligen var det för att jag hade fallit så oerhört för den korta serien Higher Ground där en väldigt ung Hayden Cristensen huvudspelade. I serien så blev hans karaktär Scott kär och ihop med Shelby, och de två tillsammans var det finaste jag någonsin hade sett. Någonting väcktes just då och jag började skriva och längta tills jag skulle få en Scott själv.
När jag var 12 och 13 började personer på skolan att pussas vid skåpen. Det såg så mysigt ut alltså och jag, säkert många andra också tittade med otroligt långa avundsjuka blickar varje dag. Och längtade, längtade tills det var min tur. Då det var jag som stod på rasten bredvid en pojke som höll om mig och det var alla andra som hade avundsjuka blickar. Efter jag hade fyllt 14 och strax innan jag fyllde 15 började jag gilla en speciell pojke för första gången. Han gick i min klass och det var så himla spännande för det hade inte känts så innan och sen gjorde det bara det. Att man märkte att det gick att känna något annat än bara som det alltid var.
I 9:an då jag fyllde 16 och det bara var någon månad kvar av högstadiet började jag längta på riktigt eftersom det var ju så många som redan hade eller hade haft någon tidigare. Eftersom det inte hände under högstadiet så fick väl gymnasiet duga. Det skulle bli som en ny start ändå så. Jag drömde och pratade hela tiden om hur bra det skulle bli. Hångla vid skåpen på skolan, längtade alltså. När jag var 16 var också första gången jag hånglade med någon på riktigt överhuvudtaget. Så då jag var 17 hade jag mitt hångelår. Pussade så många jag kunde. Längtade så mycket tills en av de jag pussade skulle vilja träffa mig igen, och vara den som jag kanske skulle bli ihop med. Hade så mycket tro på att det var nu det händer, alla säger att det blir nytt då man är på gymnasiet. Skickade iväg så många sms som hade hopp med sig, för kanske så svarar han.
När jag var 18 grät jag typ hela tiden. Då jag gick och la mig för att jag var ensam och då jag vaknade för ingen var där med mig. Då träffade också min bästa kompis sin pojkvän, som hon blev kär i. Såg det i hennes ögon, hennes ansikte, på hennes kropp och varenda gång de var nära. Hur kär det gick att vara. Jag hade ju som inte tänkt att det kunde vara på riktigt. Längtade och grät så mycket att kroppen vreds ur, tömdes på tårar.
I början då jag var 19 var jag bara ledsen, för allt jag aldrig fick vara med om. För allt som jag hade sett fram mot och längtat efter som aldrig hände. När det blev sommar var det som över, det jag ville mest av allt sen jag var liten. Gick inte att få längre. Tog studenten utan att vara eller ha varit kär och tillsammans med någon.
Jag ser det fortfarande på min bästa kompis varje gång jag träffar henne. I hennes ögon och hur hon är. När hon tittar på sin pojkvän och så fort jag pratar med henne. Att vara riktigt kär. Jag fick ett så fint mail för någon dag sen av en läsare med en helt fantastisk kärlekshistoria som hände henne. I slutet skrev hon till mig hoppas du uppnår alla dina drömmar i livet och får uppleva sann kärlek. Började fundera och kom fram till att det har jag längtat efter i en väldigt massa år nu. Jag vet att jag bara är 20 och att det kan hända när som helst. Men exakt så tänkte jag för ett år sen. Och om två månader fyller jag 21.
det som var.
I december förra året skrev jag ett inlägg om hur jag ville att 2012 skulle se ut. Tänkte titta efter om det blev som jag hade tänkt mig.
"Jag tänker fika hela tiden på mysiga caféer och prata om allt sånt viktigt och oviktigt, romantiskt, fint och otroligt spännande som händer!"
"Jag vill laga mat som jag inte har lagat förut! Hitta nya recept och prova på maträtter som känns extra roliga."
Jag har varit riktigt duktig på att laga ny och god mat, tycker det är så himla kul att hitta nytt. Här och här har ni två favoritrecept. Har insett hur mycket godare och bättre det är att äta egengjord mat, då blir det inga konserveringmedel eller andra konstigheter i. Mamma bjöd mig på nikkaluoktasoppa i somras och jag tyckte om den så mycket att jag åt den nästan hela tiden efter det. Har ingen aning om hur många gånger jag har gjort den under hösten alltså, så gott.
"Jag tänker börja läsa mer bloggar igen, och bli inspirerad av allt fantastiskt som finns överallt. Blogga mer själv och bygga upp en finfin värld som jag kan smita in i och trivas så oerhört."
Jag vill verkligen blogga så himla mycket, men det blir som inte riktigt så ändå. Hade önskat att jag hade gjort det mer under året för jag älskar min värld här där det bara är jag och ni. Men på nåt sätt så blir det som ändå inte att jag prioriterar det över annat. Det är något som jag hade som utgångspunkt redan innan jag började blogga överhuvudtaget, att det här är något som aldrig ska vara ett krav. Jag finns här när jag har något jag vill berätta och det finns tid helt enkelt, och så kommer det nog få vara.
"Jag vill fota en himla massa vardagsfint, så att inget tappas bort eller försvinner. Det kan finnas kvar, fastna på bild och bli så mycket roligare."
Att fota mycket vardagsfint gick lite i perioder under året, ibland gjorde jag det jämt och ibland nästan aldrig. Bilderna ovan är några stycken som jag tycker extra om.
"Jag vill se mer film och gå på bio mycket. Se flera filmer en gång och vara glad när det kommer någon ny som verkar väldigt intressant."
Har inte varit på bio jättemycket, mer har ändå sett mer film än jag brukar. Blev kär när jag såg The holiday för första gången för några veckor sen, måste vara bästa filmen jag har sett i år alltså. Har sett många filmer med Ryan Gosling annars och i höstas hade vi en James bond-kväll, då vi drack martinis och sen såg den senaste filmen på bio, himla roligt.
"Jag vill (och numera kan) bjuda hem människor till mig, inreda massor, ha fester, skratta, leka och spela spel hela kvällarna och ända in till sent på natten."
Hade födelsedagspicknick på mitt golv i mars då jag fyllde år. Men annars har jag varit dålig på att bjuda hem personer. Vill göra det oftare nästa år! Amanda har varit hos mig mycket under hösten dock, sen hon flyttade till Umeå. Numera hänger Audrey Hepburn ovanför mitt sängbord som syns i bakgrunden på den andra bilden. Har inrett min lägenhet med mycket mer förvaring och ett soffbord under året.
"Jag hoppas på att bli galet, fantastiskt, vansinnigt kär. Så kär att det inte går att sitta still, inte vara tyst och bara känna sig så otroligt bubblig hela tiden."
Det jag hoppades mest på var att jag skulle bli kär det här året, men så blev det inte. Inte alls i närheten. Har nog kommit fram till att det inte går att bli ledsen för det längre, orkar inte längta så himla mycket. Men det här var utan tvekan det bästa som hände kärleksmässigt detta år.
harmoni.
Kollade gamla inlägg för lite blogginspiration och hittade så mycket bra, jobbigt, fint och bortglömt här i min lilla värld. Har ändå bloggat i över tre år så det finns en del att titta igenom. Det är konstigt hur saker ändras och fortfarande känns så väldigt verkligt. Att saker förändras och att det ändå känns lika naturligt som om man tittar tillbaka och kommer ihåg hur det kändes just då, i den stunden. När man tittar på sånt som var för längesen är det otroligt hur det går att känna allt som det kändes då bara hips vips. På nån sekund är man tillbaka i känslan som var förut. Ända längst in i kroppen känns det. För mig är det fortfarande så nära och tryggt men ändå så långt bort det bara går. Nu är jag precis där jag ska vara och vill aldrig tillbaka. Har hittat en harmoni och balans som inte fanns innan, inte ens i närheten. Flyttade iväg och bort från det jobbiga, det tråkiga, det instängda och här tänker jag landa ett tag.
små böcker.
Jag har en hel hög med små böcker vid min säng som jag tycker att jag alltid vill ha där. De flesta är samlade i en blommig ask som jag har fått av min bästa vän Amanda för länge sen. När jag reser bort en längre stund eller så är det här något jag måste ha med mig.
Min hälsa-bok: I den blågråmönstrade boken skriver jag ner sånt som rör min hälsa. Jag försöker att skriva veckvis om hur jag har mått, om det är något jag kan tänka mer på eller andra reflektioner som handlar om hälsa. Jag tycker att det är bra för då hållar man koll på hur måendet förändras både fysiskt och psykiskt.
Min bra-bok: Den lilaprickiga boken är min bok som är bra för självkänslan. Där skriver jag vad som har varit bra under dagen, vad jag är glad och tacksam för samt om det är något som jag oroar mig för eller längtar efter. Det är inte varje dag jag hinner skriva men jag försöker göra det så ofta jag kan.
Min dagbok: Den fina ljusa boken med små blommor och rosa band är min vanliga dagbok. Det var ett tag sen jag skrev dagbok regelbundet, men nu har jag börjat om lite med det. Tycker det är kul igen.
Min dagliga affirmationer-bok: 365 dagliga affirmationer är en jättebra bok där man inte skriver något själv utan bara läser olika affirmationer. Det är fina mönster på alla sidor och är en himla glad bok.
Min vänskapsbok: Du kan räkna med mig har jag också fått av Amanda och är en enkel, finurlig bok om vänskap. Jag brukar låna ut den till henne ibland så det är som en genemsam bok vi har egentligen. Den av oss som behöver den mest för tillfället får ha den hos sig.
Min egna affirmation-bok: Såklart har jag en egen bok där jag skriver ner affirmationer så ofta jag hinner och har lust. Det är den rosablommiga boken. Affirmationer är bra om man vill träna sitt tänkade. När man skriver eller läser affirmationer så upprepar man regelbundet positiva meningar om sig själv så många gånger det behövs för att man ska tror på dem. Har skrivit om det här.
Mina citatböcker: Den blåa och orangea boken är mina citatböcker. Där skriver jag ner fina citat som jag hittar eller själv kommer på. I den blåa hamnar citat som rör kärlek och i den orangea finns citat om livet, vänskap, mod och sånt.
Mina mål-lista: Jag har en lista på mål som jag vill uppnå under året. Den finns med i asken så att jag ser den listan ofta och inte glömmer bort.
skulle jag stå still vill jag att någon står med mig.
vill jag lära mig ett nytt språk.
så blir det alltid bättre sen.
vill jag att det ska vara utomhus och att det regnar.
tänker jag mig något som både låter vacker och är starkt, så kanske: ambitiös.
tror jag att jag skulle välja morgon.
känns det som att jag tycker om det på en gång.
skulle det vara att någon höll min hand en stund.
vill jag verkligen att det är ryan gosling eller hayden christensen.
så vill jag vara en sån här diamant för jag tycker de är fina: ♦
vill jag att någon står med mig.
tror jag att det skulle vara kul att åka luftballong.
tänker jag direkt på sockervadd.
tycker jag att ett som kommer från Richard Bach är fint: real love stories never have endings.
tänker jag direkt på sockervadd.
tycker jag att ett som kommer från Richard Bach är fint: real love stories never have endings.
livsmål.
jag inser nästan hela tiden hur viktigt det är att ha saker att se fram emot och som motiverar för att man ska orka fortsätta med det man gör. så då kom jag på att det skulle vara riktigt roligt att sätta upp mål som jag vill uppnå i framtiden och drömmar som jag önskar mig. just nu ser min lista ut så här:
♦få höra att jag är en förebild och någon att se upp till.
♦få höra att jag är en förebild och någon att se upp till.
♦inte behöva vara orolig alls för min ekonomi, utan kunna köpa och ge det jag vill när jag vill till alla jag vill utan att alltid behöva spara för att kunna det.
♦att människor vet vem jag är, inte nödvändigtvis bli känd utan kanske mer berömd, vill inte vara gömd bara.
♦unna mig att åka på spa, få manikyr, skönhetsbehandlingar, frisör- och biobesök väldigt frekvent.
♦inspirera,"så här skulle therese ha gjort, sagt, tänkt".
♦träffa rätt person som jag är kär i hela tiden och inte bara i början.
♦flytta söderut och bara hälsa på här uppe.
♦ha en händelserik vardag och inte bara rutiner.
♦fortsätta vara bästa vän med mina finaste.
♦göra något stort som påverkar många människor positivt, som en bok, en idé eller teori.
att flytta för att må bra.
(klicka på bilden för källa)
väldigt ofta så kommer jag på mig själv med att bara titta upp och för en sekund känna mig så otroligt tacksam för att jag är där jag är. det går inte riktigt att förstå hur mycket som har förändrats på det här halvåret som jag har varit här. helt ensam, som nybliven student flyttade jag ifrån det liv som jag hade haft i nitton år. det var utan tvekan det skönaste jag någonsin gjort.
i flera år så hade jag längtat och sagt jag stannar inte här längre än jag behöver. ville bara flytta från staden och alla de människor som jag hade sett säkert en miljon gånger minst och börja om helt på nytt. jag hörde inte hemma där det minsta, kände mig så fruktansvärt fel hela tiden.
att flytta till en ny stad själv var läskigt och ungefär lika spännande som jobbigt, men det bästa jag har gjort någonsin. det går så snabbt, man blir så medveten om vad man faktiskt klarar av och lär känna sig själv på riktigt. man är rädd och ensam men också stark och självständig. den lättnaden jag känner nu av att inte behöva bo i min hemstad alltså, har inte varit så här glad under en vinter på väldigt många år. och att verkligen känna det, på riktigt, hur genuint lyckligt det känns att inte vara där längre. inte kvävas och vara instängd, utan i stället ha möjligheter och vara fri.
det handlar inte om att flytta till största staden, en helt annan del av sverige eller på andra sidan jorden. jag tror att det handlar om att just flytta. att byta, börja om, prova något annat. att inte fastna där man är, om det inte känns bra.
jag ville inte flytta från min familj och många av mina närmaste vänner. men jag var så bestämd, sa till min bästa vän redan i början av gymnasiet att ingenting skulle hindra mig från att ta mig därifrån så fort jag kunde. jag skulle bort. vet inte helt och hållet varför jag var så säker på just det, men jag har aldrig riktigt känt mig hemma där. har inte haft möjlighet att vara den jag vill eller blï uppskattad på det sättet jag behöver tror jag. nu längtar jag aldrig tillbaka, jag saknar bara personerna.
ville säga det här till alla er som fortfarande går gymnasiet, är fast eller bara känner er felplacerad där ni är precis som jag gjorde. att längta efter något, ha ett mål, en dröm och sedan flytta dit det finns. det kan vara läskigt och obehagligt och kan kännas som att man är för feg för att klara det. men våga. vare sig om det är till frankrike eller till en stad tre timmar bort (det gjorde jag) ni vill. det spelar inte mest roll vart det är, utan bara att det inte är där man är just nu. och att få börja om.
mina vännersida.
drömmar.
source.
Hejsan. Under min första Umeåpromenad idag så har jag tänkt mycket på sånt här med drömmar och mål man har i sitt liv. Just nu sitter jag här på mitt rosa överkast i min säng på femte våningen och imorgon ska jag påbörja min sex år långa väg för att bli legitimerad psykolog. Då jag fick diagnosen MS för ett och ett halvt år sedan så trodde jag att nu var allt förstört och över, mina drömmar och mål spelade ingen roll längre. Fast jag lärde mig snabbt att det inte alls var så, och trots min sjukdom så kunde jag fortfarande satsa på det jag ville. I juli kom jag in på psykologprogrammet i Östersund och sen i augusti kom jag in på mitt förstahandsval i Umeå. Jag hoppas och önskar att ni alla har drömmar och mål i era liv, lova mig att ni alltid drömmer! Det finns nog inget mer spännande, läskigt, roligt eller skrämmande på en och samma gång som att tillslut nå ett av sina mål och inse att man faktiskt är precis där man bara har drömt om tidigare.
såhär ligger det till just nu.
LIVET
är stressigt och lite smårörigt. jag planerar min tid ganska så exakt för att kunna lägga min energi på saker som måste klaras av och göras. försöker att vibbrera på en positiv frekvens och affirmera hela tiden för att fortsätta hålla mig glad.
SKOLA
det är tre veckor kvar till betygen sätts, så det betyder hårdkörning tills dess. jag läser tre kurser utöver, och ska fixa mvg i allt i min kursplan det här året. alla utökningar jag läser, engC, psykologiB och etik och livsfrågor behöver jag tack och lov bara få g i. (fast jag har varit ännu mer ambitiös så jag kommer få högre betyg än det ändå) den sistnämda kursen är en kurs på 100p som jag har haft ungefär en och en halv månad på mig att läsa. som ni säkert förstår är skolan nästan det enda som måste fokuseras på i mitt liv just nu.
KÄRLEK
hihi, kanske lite pussande.
SJUKDOM
märker inte av min ms ens lite, glömmer typ bort att jag har den. har varit på alternativbehandling hos min kinesiolog och numera kan jag därför sova, tro det eller ej! så jippi för det liksom, äntligen får jag hela nätters sömn.
BLOGG
skulle så gärna vilja ha tid till den också, känner ibland hur jag bara vill skriva en himla massa inlägg och blogga hela tiden. men, tid och ork kommer lite ivägen. så när saker lugnar ner sig lite blir jag mer aktiv här.
fredagskväll som geisha.
jag är väldigt dålig på att fota såhär när det är lite mörkare ute, min kamera vill inte riktigt samarbeta då. men ni får se lite hur mitt geishahår såg ut i alla fall!
och så måste jag berätta det finaste för er. ni kanske vet hur mycket jag alltid peppar på att man ska våga mer, att det inte finns så himla mycket att förlora utan bara massa att vinna. ungefär såhär gick det till i fredags:
vi var på statshotellet tillsammans med hur mycket människor sm helst, utklädda eller vanligt klädda. vid runt sådär kl två på natten när de stängde ville jag och mina vänner inte avsluta kvällen redan då. men visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. då stod det ett gäng pojkar och väntade på att hämta sina ytterkläder, och en lång supersöt blond en där bland dem. jag sa till mina vänner att stanna, så skulle jag bara gå fram och höra vad de hade tänkt göra nu. och det slutade då med att vi hängde med dem i några timmar efter det.
och han där blonda söta, visade sig vara den finaste tjugoåriga blivande idrottsläraren på länge. och våran godnatt och hejdå-puss det bästa avslut som går att få en fredagskväll. åh alltså.
och så måste jag berätta det finaste för er. ni kanske vet hur mycket jag alltid peppar på att man ska våga mer, att det inte finns så himla mycket att förlora utan bara massa att vinna. ungefär såhär gick det till i fredags:
vi var på statshotellet tillsammans med hur mycket människor sm helst, utklädda eller vanligt klädda. vid runt sådär kl två på natten när de stängde ville jag och mina vänner inte avsluta kvällen redan då. men visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. då stod det ett gäng pojkar och väntade på att hämta sina ytterkläder, och en lång supersöt blond en där bland dem. jag sa till mina vänner att stanna, så skulle jag bara gå fram och höra vad de hade tänkt göra nu. och det slutade då med att vi hängde med dem i några timmar efter det.
och han där blonda söta, visade sig vara den finaste tjugoåriga blivande idrottsläraren på länge. och våran godnatt och hejdå-puss det bästa avslut som går att få en fredagskväll. åh alltså.
återpublicering.
jag känner mig lite tom på saker att berätta för er nu, så om man kan kalla det så hade jag tänkt återpublicera några inlägg som jag tycker extra mycket om just idag.
mörkerkonversation.
det här.
fina kärlekshistorier, tack.
det här.
jag behöver lite äventyr. ungefär lite såhär:
det här.
när man bara vill gråta.
det här.
mörkerkonversation.
det här.
fina kärlekshistorier, tack.
det här.
jag behöver lite äventyr. ungefär lite såhär:
det här.
när man bara vill gråta.
det här.
en lista.
vilken var din finaste kyss?
det måste nog vara här för någon vecka sen. han höll i mitt ansikte med sina händer sådär fint som på film och kom mjukt med sina läppar mot mina. det var helt perfekt. även fast han hade rökt en himla massa cigaretter innan.
vad ska du bli när du blir stor?
när jag blir stor ska jag hjälpa människor psykiskt och känslomässigt. jag ska bli framgångsrik och jag ska bli kär och lycklig.
vad gillar du mest med dig själv?
att jag känner mig sig själv så oerhört bra och är väldigt ärlig. och min hårfärg.
vilket är ditt finaste äventyr?
precis som med kyssen måste det nog vara festivalkvällen nu i sommar. för det är ganska fint att knappt hinna prata med en pojke i rutig skjorta på innan man står och håller om varandra under en hel kent-konsert.
vad äter du helst om du får välja?
jag älskar det mesta med kyckling, och gärna pasta till. annars tycker jag väldigt mycket om thai och annan asiatisk mat. jag tycker inte speciellt mycket om enkel mat som inte smakar nåt, utan kryddstark mat älskar jag. det ska bränna på läpparna när man har ätit färdigt!
vad brukar du göra när du umgås med dina vänner?
vi brukar laga mat tillsammans, fast jag är den som tittar på oftast. och vi spelar mycket spel, som typ alias. och efterson jag är lite yatzyberoende så har vi börjat spela det mycket nu i sommar också. annars kan vi sitta i gräset och på stranden och bara vara med varandra. festar gör vi ibland och på vintern ser vi på film.
vilken är din favoritfärg?
ljust rosa och marinblått.
hur är din drömpojke?
han är sportig och vältränad, ganska rejäl och klär sig fint. han säger saker som sov gott istället för god natt och hur är det med damerna? istället för mår ni bra brudar? han är bredaxlad och lång men samtidigt gosig som en björn, och har en perfekt famn att sitta i. han spelar fotboll eller hockey, är några år äldre och väldigt intelligent. han är sådär mogen men samtidigt pojkig och charmar en så man inte kan sluta rodna. åh tänk om han fanns.
hur klär du dig en vanlig dag?
jag tycker om blått. och klänningar. och högklackat. så jag brukar ofta kombinera de sakerna.
hur ser din stil ut?
jag använder klänningar så ofta jag kan. jag tycker om att vara väldigt feminin så jag klär mig nog lite 50-taligt. spets, ljusa färger och marinblått beskriver mig ganska bra. om jag inte har klänning eller kjol så har jag oftast mina överdelar instoppade i byxor med lite högre midja. och sen änvänder jag högklackat nästan jämt, och äger bara några fåtal lågklackade skor.
vilka tre saker tycker du mest om att göra?
sy, prata och pussas.
vilket är ditt finaste plagg?
en klänning som ser ut som en sockerbakelse, som jag har sytt själv. den skimmrar i blått, rosa, ljusgrönt och vitt. det är den finaste i världen och jag blir alltid glad så fort jag ser den.
vad är typiskt dig?
jag köper flera nya tidningar när jag inte ens har tagit bort plasten från senaste elle.
när mår du bäst?
jag mår alltid bra när jag känner mig riktigt fin. om jag då umgås med mina vänner, är på en fest eller pussas samtidigt blir det alltid fantastiskt fint. och när jag syr någonting som ser ut att bli riktigt bra, då kan jag nog inte må bättre.
vad gör du när du måste slappna av?
fixar mina naglar. då brukar alltid mina tankar rätta till sig. manikyr är min terapi.
har du någon hemlig dröm?
jag har aldrig fått pussats när jag har varit i skolan, typ sådär mysigt vid skåpen eller i en soffa på rasten. det har nog alltid varit en önskan jag har haft sen mellanstadiet, att få göra det.
vem ser du upp till?
förutom min mamma och amanda så måste jag verkligen säga min lillebror. han tar sig igenom allt utan att klaga det minsta. han säger inte så mycket alltid, är ganska tyst men totalt genomsnäll. duktig och bra på det mesta, förutom att prata. vilket då råkar vara en av mina bästa egenskaper. vi är ungefär varandras motsatser i många fall. jag gruvar mig lite för att behöva lämna honom när jag flyttar nästa år. han är en av de finaste personerna jag vet.
vad tror du att folk tror om dig när de träffar dig första gången?
jag har som fått för mig att folk tror att jag är ganska blåst och oskyldig. men annars tror jag att jag framstår som ganska självsäker.
hur stämmer det ihop med verkligheten?
jag tror att det är lite både och. jag är absolut inte blåst, och heller absolut inte oskyldig. utan jag är väldigt bestämt och säker. min utsida visar mig nog som ganska gullig och kanske lite blyg, men som min kompis sa så ändras det så fort jag öppnar munnen och då man pratar med mig. för hur jag klär mig och så stämmer inte ihop med min personlighet.
vad gör du alltid varje dag?
ser på vänner. så fort jag är i närheten av en dator eller i mitt rum så måste jag ha på det i bakgrunden. jag tittar nästan aldrig på det, men det måste alltid höras. vissa lyssnar på musik, jag lyssnar på vänner.
något du måste hinna göra medan du lever?
det är mycket det. men jag vill vara sådär jag dör om du inte finns nära mig-kär. och så vill jag fara till irland.
vad ser du fram emot?
som projektarbete ska jag designa och sy den balklänning som jag ska ha på mig på studentbalen. så det blir riktigt kul tycker jag. det blir en utmaning och det ska bli roligt att se hur det kommer bli tillslut. och sen ska jag till italien i början av oktober. det blir också kul!
när blir du tårögd i hjärtat?
bland det finaste jag vet är nog att ligga mitt i natten och känna en arm runt midjan och vara så nära att hans andetag känns helt varma i nacken.
7 bilder i ljusrosa.
audrey hutchinson
jag pluggar teori och kör bil så mycket jag kan. för det börjar närma sig. och annars så sitter jag och tänker på vänstersvängar på landsväg och trafikljus i huvudet. det är som det som tar mest plats där just nu.
party tights
jag drömmer ganska mycket om att flytta också.
lauryn holmqvist
jag är sjukt pojk-kär. så jag ligger och tänker på såna här stunder då man kunde lukta på hans tröja hela kvällar och bara leva på det tills det blev morgon.
tabitha
jag har kommit på än en gång hur viktigt det är att ge människor uppskattning och komplimanger vardagligt. för när personer gör det till mig så blir jag helt megaglad så varför ska inte andra få bli det också.
lauryn holmqvist
jag längtar till helg. för jag behöver en helgalen kväll och halv natt med lite saker som är suddigt. det har varit en aning för seriöst nu ett tag.
the drifter and the gypsy
jag tänker sy så himla mycket fint. men det finns som inte så massa tid till det för tillfället. och det är så synd, eftersom jag alltid mår som bäst när jag har en ny egensydd klänning i handen. och jag har så många ideér!
lelove
jag vill kramas lite.
om lite hemligheter.
ibland vill jag tömma ut mitt hjärta lite, ungefär som att ventilera det som försegår i min kropp. det som jag tänker på och som känns jobbigt att ha instängt. sånt där som inte syns. jag vill berätta hemligheter för er, som till exempel att jag har fått väldigt väldigt mycket pengar som kompensation för att jag är kroniskt sjuk.
och hur mycket jag önskar att jag hade en person i min telefonbok, som jag blixsnabbt blev fånigt lycklig i magen av när jag fick sms från och som att jag också kunde få sitta och smsa med när alla andra gör sånt. det är tråkigt att alltid bara titta på.
jag skulle vilja skriva om hur mycket man kan gråta, för att man kom ihåg på vilket sätt en människa uttalade ordet: ändå. det var med en liten glad höjning på å:et (ungefär som att det alltid fanns ett utropstecken efter just det ordet) och alltid med ett snett leende och en stunds fundering efter.
jag vill berätta att jag har en rutin innan jag går och lägger mig att alltid skriva affirmationer och bra saker i små böcker. det är ett jättebra sätt att träna sin självkänsla.
och hur rädd jag är för att bli förlamad och tappa känseln i mina ben, och att den medicin jag får mot min sjukdom har depression som biverkning men att jag vägrar ta någon mer medicin mot det. mitt huvud är den del jag värdesätter mest hos mig själv och där all min ambition ligger, och jag är rädd för att bedöva den.
en till hemlighet som jag vill berätta för er är att jag fortfarande inte kan helt glömma min 18-års födelsedagspojke, som på min födelsedag i år försvann efter nån timme och som jag aldrig har sett mer än den kvällen. ibland så träffar man personer som man blir totalt knäsvaga för, såna som man inte kan låta försvinna för de är så speciella och känns så starkt i hjärtat. och om man sen får pussas med en sån är man lyckligast i världen som ni säkert förstår. jag kanske ska berätta mer om det nån annan gång, för det är ju faktiskt rätt fint.
om någon av er vill berätta en hemlighet, eller något annat fint som är trevligt att höra på så får ni mer än gärna göra det. det är alltid så roligt att få veta saker om människor man inte känner.
och hur mycket jag önskar att jag hade en person i min telefonbok, som jag blixsnabbt blev fånigt lycklig i magen av när jag fick sms från och som att jag också kunde få sitta och smsa med när alla andra gör sånt. det är tråkigt att alltid bara titta på.
jag skulle vilja skriva om hur mycket man kan gråta, för att man kom ihåg på vilket sätt en människa uttalade ordet: ändå. det var med en liten glad höjning på å:et (ungefär som att det alltid fanns ett utropstecken efter just det ordet) och alltid med ett snett leende och en stunds fundering efter.
jag vill berätta att jag har en rutin innan jag går och lägger mig att alltid skriva affirmationer och bra saker i små böcker. det är ett jättebra sätt att träna sin självkänsla.
och hur rädd jag är för att bli förlamad och tappa känseln i mina ben, och att den medicin jag får mot min sjukdom har depression som biverkning men att jag vägrar ta någon mer medicin mot det. mitt huvud är den del jag värdesätter mest hos mig själv och där all min ambition ligger, och jag är rädd för att bedöva den.
en till hemlighet som jag vill berätta för er är att jag fortfarande inte kan helt glömma min 18-års födelsedagspojke, som på min födelsedag i år försvann efter nån timme och som jag aldrig har sett mer än den kvällen. ibland så träffar man personer som man blir totalt knäsvaga för, såna som man inte kan låta försvinna för de är så speciella och känns så starkt i hjärtat. och om man sen får pussas med en sån är man lyckligast i världen som ni säkert förstår. jag kanske ska berätta mer om det nån annan gång, för det är ju faktiskt rätt fint.
om någon av er vill berätta en hemlighet, eller något annat fint som är trevligt att höra på så får ni mer än gärna göra det. det är alltid så roligt att få veta saker om människor man inte känner.
12 saker till om mig.
vi fortsätter på det här inlägget.
jag vill vara kär mest av allt i hela hela världen. och jag försöker att inte tänka på det för ofta, men hur jag än vrider och vänder på allt, så slutar det med att jag kommer tillbaka till de tankarna. jämt. alltid. hela tiden.
jag brukar tänka hur vissa delar av mitt liv skulle se ut i en film ganska ofta. till exempel om jag hör en låt, då tänker jag som att låten är i bakgrunden och så tänker jag mig själv som huvudkaraktären och hur vissa scener av mitt liv skulle passa in under en viss del av låten. det blir ofta omedvetet jag gör såhär.
jag lyssnar inte riktigt på musik och det har jag aldrig gjort. jag tycker heller inte om att träna eller röra på mig. mitt enda intresse är egentligen bara kläder, att sy och att köpa.
jag hatar verkligen att köra bil. alltså verkligen. egentligen vill jag inte ens ta körkort för jag tcker att det är så jobbigt.
jag gör nästan aldrig nåt som jag ångrar. för det första så vet jag alltid vad jag vill och för det andra så ångar jag aldrig saker för jag tror att allt händer för en orsak.
jag tycker egentligen inte om sommaren sådär otroligt mycket som alla andra gör, men bara egentligen. speciellt inte om jag inte har ett jobb, för det brukar ofta bli så att om jag inte har något som håller mig sysselsatt typ jämt så blir jag lite för instängt ensam. jag blir alltid lite lämnad på sommaren.
jag har väldigt bra betyg, förutom i idrott. det är det enda ämnet som jag har hatat sen jag var sju år och gick på lågstadiet.
jag är ganska skör numera och vill ofta gråta. och inte bara på kvällen när jag är ensam, utan jag vill gråta i vardagliga situationer. det är ganska svårt att inte göra det ibland, så då blir det när ingen ser som om jag cyklar hem eller är på toa.
jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer. till exempel så träffade jag en fin pojke som tyckte om mig mycket, precis när jag var i skedet att senare få veta om min sjukdom. han gjorde så att det inte riktigt var lika jobbigt när jag inte visste vad som var fel på mig. det tror jag inte var en slump. för det går inte att få något som man längtade efter så otroligt länge, i precis rätt tillfälle när det behövdes som mest, om det inte var menat.
jag tycker faktiskt att ni är lite lite tråkiga, jag hade förväntat mig en hel drös med kommentarer i inlägget nedan om vad ni vill hitta bakom eran dörr! kom igen nu!
jag vill vara kär mest av allt i hela hela världen. och jag försöker att inte tänka på det för ofta, men hur jag än vrider och vänder på allt, så slutar det med att jag kommer tillbaka till de tankarna. jämt. alltid. hela tiden.
jag brukar tänka hur vissa delar av mitt liv skulle se ut i en film ganska ofta. till exempel om jag hör en låt, då tänker jag som att låten är i bakgrunden och så tänker jag mig själv som huvudkaraktären och hur vissa scener av mitt liv skulle passa in under en viss del av låten. det blir ofta omedvetet jag gör såhär.
jag lyssnar inte riktigt på musik och det har jag aldrig gjort. jag tycker heller inte om att träna eller röra på mig. mitt enda intresse är egentligen bara kläder, att sy och att köpa.
jag hatar verkligen att köra bil. alltså verkligen. egentligen vill jag inte ens ta körkort för jag tcker att det är så jobbigt.
jag gör nästan aldrig nåt som jag ångrar. för det första så vet jag alltid vad jag vill och för det andra så ångar jag aldrig saker för jag tror att allt händer för en orsak.
jag tycker egentligen inte om sommaren sådär otroligt mycket som alla andra gör, men bara egentligen. speciellt inte om jag inte har ett jobb, för det brukar ofta bli så att om jag inte har något som håller mig sysselsatt typ jämt så blir jag lite för instängt ensam. jag blir alltid lite lämnad på sommaren.
jag har väldigt bra betyg, förutom i idrott. det är det enda ämnet som jag har hatat sen jag var sju år och gick på lågstadiet.
jag är ganska skör numera och vill ofta gråta. och inte bara på kvällen när jag är ensam, utan jag vill gråta i vardagliga situationer. det är ganska svårt att inte göra det ibland, så då blir det när ingen ser som om jag cyklar hem eller är på toa.
jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer. till exempel så träffade jag en fin pojke som tyckte om mig mycket, precis när jag var i skedet att senare få veta om min sjukdom. han gjorde så att det inte riktigt var lika jobbigt när jag inte visste vad som var fel på mig. det tror jag inte var en slump. för det går inte att få något som man längtade efter så otroligt länge, i precis rätt tillfälle när det behövdes som mest, om det inte var menat.
jag tycker faktiskt att ni är lite lite tråkiga, jag hade förväntat mig en hel drös med kommentarer i inlägget nedan om vad ni vill hitta bakom eran dörr! kom igen nu!
skulle jag vara en fågel, vill jag vara en svala. för det låter så fint.
så vill jag ligga i en säng med en arm runt min midja.
skulle jag vrida fram den igen.
måste jag vara ett bär.
vill jag vara en svala. för det låter så fint.
spelar det ingen roll, för jag tycker ändå bara om hayden christensen. av pojkar i alla fall.
säger jag: vad dumt att be mig välja.
hoppas jag att det är fullmåne.
då far jag till berlin, köpenhamn eller dublin.
då har jag på mig en klänning som jag har sytt, sitter utomhus på sommaren i någons knä och pussas och skrattar med många vänner. kanske på en utomhusfest mitt i natten. det är är varmt också, och mycket färger runtomkring.
skulle jag nog tita på dem för alltid. de är rätt fina.
tänker jag vara en säl.
blir jag lite nervös inombords. och lite varm.
skulle jag inte vara något annat än en pastellig klänning.
då vill jag att någon möter mig när jag är framme. sen vill jag på mig sjukt fina högklackade skor som inte gör ont när man har gått länge. tänk om det fanns såna?
måste jag nog vara en ganska ljus.
önskar jag att det hade varit på 50-talet som i the notebook.
blir jag lite skakig i knäna.
vill jag vara en ljusgul eller ljusrosa med mycket blomblad och så lite grönt som möjligt. en näckros kanske.
istället för en kärlekshistoria kommer här en livshistoria som är mindre fin.
när det blev ett nytt år nu så sa vi ju att det skulle bli ett riktigt bra år, 2010. och till viss del har det varit ett fint år än så länge, med mysiga, underbara stunder. men det kommer också vara ett år som jag kommer minnas som det året då mitt liv förändrades helt och hållet för alltid. på ett väldigt negativt sätt.
när jag var runt tio så blev min lillebror sjuk, och efter olika behandlingar och tester så kom det fram att han har en kronisk magsjukdom. sen för några år sen så blev min pappa sjuk och det visade sig att han har en kronisk njursjukdom. båda äter jättemycket mediciner och det är läkarbesök hit och dit hela tiden. jag har alltid tänkt att jag hade så tur, med tanke på att min mamma också är sjuk till viss del. jag tänkte att, oj så starka de är som klarar av allt, jag förstår inte hur det går.
jag började få konstiga symptom redan förra året, synrubbningar och balanssvårigheter under vissa perioder. allt försvann ganska snabbt och ingen läkare tyckte att de var nån större idé att undersöka det djupare varje gång eftersom det försvann så fort. men den första januari det här året så domnade hela min ena arm bort, bara helt plötsligt. och nu fick jag undersökas mer, göra en magnetkameraröntgen och ett ryggmärgsvätskeprov. och tyvärr så visade det sig att jag har ms, vilket är en kronisk nervsjukdom som påverkar olika delar av nervsystemet. jag är alltså den tredje av fyra i min familjs som har en sjukdom som kräver medicinering livet ut, och två av oss är bara sjutton och fjorton år. ms, eller multipel skleros som det heter, det kan sätta sig nästan var som helst i hela kroppen, eftersom det finns nervtrådar överallt. och det är de här nervtrådarna som blir inflammerade och skapar då obehag och symptom i form av till exempel synproblem eller känselbortfall i en viss kroppsdel. när inflammationen har lagt sig så brukar det mesta av symptomen gå tillbaka och man fungerar helt som vanligt till nästa gång nån nervtråd blir inflammerad, på samma ställe eller på nya ställen. det kan även hända att vissa symptom stannar kvar och blir permanenta, och det går aldrig att förutse när man kommer få sina perioder med inflammationer. just nu har jag nedsatt känsel i min vänstra hand och lite i vissa delar av den vänstra ansiktshalvan inklusive överläppen och lite av tungan.
det finns ingen medicin för att bota ms, utan bara för att bromsa sjukdomen och försöka att minska inflammationerna. medicinen måste injiceras, så från och med nästa vecka måste jag ta en spruta varje torsdag. mina val var sprutor varje/varannan dag eller en gång i veckan. jag hoppas att man vänjer sig ganska snabbt som alla säger, och att jag så fort som möjligt kommer lära mig ta dem själv hemma.
jag har haft min framtid ganska planerad hela min tonårstid, jag kämpar hårt i skolan, har bra betyg och vet ungefär vad jag vill göra i framtiden. det enda som alltid har varit stabilt i mitt liv är min förmåga att prestera bra i skolan, för så har det alltid varit. det kan jag. mina drömmar och förväntningar är ganska höga och det har de varit ända sen jag var liten. så det som skrämmer mig så mycket att jag knappt klarar av att tänka på det, är att min framtid nu är lite förstörd. jag kan inte längre tänka att det bara är min ambition som påverkar mina resultat. utan nu kommer sjukdomen, utan att jag kan bestämma, påverka min kropp, min ork och min framtid. det är plötsligt så osäkert.
jag kan förlora känseln i benen, bli påverkad i de kognitiva delarna, alltså få konsentrations och minnessvårigheter och förlora delar av synen, om två månader, eller kanske om en vecka eller aldrig om jag har tur. allt är så oklart. jag måste börja leva för stunden och ta en dag i taget, speciellt eftersom jag numera inte riktigt kan veta om jag till exempel kommer ha kvar känseln i armen när jag vaknar dagen efter.
19 saker om mig.
jag är himla glad att så många skickade in fina kärlekshistorier. fortsätt!
jag är pessimist och tror ofta det värsta om saker, kan inte se det positiva, och att tänker att folk inte är ärliga. jag hatar det lite grann.
jag tycker om min hårfärg och mina glasögon väldigt mycket. det är de två sakerna som jag ofta får mycket komplimanger för från främmande människor. jag ändrar ofta färgerna och mättnaden i mina bilder lite, men den här bilden är nog mest lik hur min hårfärg ser ut i verkligheten.
jag älskar att hålla på med mina naglar. sen jag slutade mellanstadiet så har jag nog inte gått utan nagellack på dem i mer än en dag max. för det mesta har jag bara genomskinligt, det har jag jämt om jag inte har dem målade.
jag tror att jag har en liten förälskelse i charmiga pojkar som kan dansa riktigt riktigt bra. men annars så är det bara de sportiga som brukar intressera mig ordentligt, jag är svag för såna.
jag varierar min stil åt två håll: vara gulligt pastellig med mittpåhuvudet-uppsättningar, söta klänningar och rosetter och sen lite mer åt det stilrena och bohemiska hållet med flätor, håret i en hög svans, inte pastellig och instoppade överdelar i underdelar med hög midja.
jag skulle aldrig vilja utföra något sportigt, hatar det så mycket och det har jag alltid gjort. men att titta på har jag inget emot, som sagt är pojkar som idrottar nästan de enda jag gillar. och jag är en trogen os-tittare nu.
jag hörs väldigt ofta, men inte för att jag vill ha uppmärksamhet utan bara för att jag bara pratar högt och inte bryr mig om vem som lyssnar.
jag äger bara ett par lågklackade skor som jag använder, förutom några ballerinas på sommaren då såklart. och jag äger ganska många par skor, så man kan säga att jag nästan alltid går i högklackat. men jag är bara 1,58 lång, så behöver några extra centimeter.
jag är ganska ärlig och bra på att säga vad jag tycker, och också att faktiskt säga det jag tycker och inte bara tänka det, till exempel om någon har gjort något bra eller om jag gillar något hos nån. jag tycker att människor förtjänar att få veta om någon tänker något positivt om dem.
jag vill ofta veta hur jag gör något som jag aldrig har gjort förr, på en gång. är inte van att lära mig sakta och så har jag så lite tålamod.
jag tittar på vänner jämt, även om jag inte direkt ser på det hela tiden, så har jag alltid på det i bakgrunden när jag är vid datorn eller ska sova. den mest bekväma serien någonsin tycker jag.
jag är väldigt tjejig på ett sätt och har en riktigt feminin, gullig och mjuk stil. men min personlighet är mer bestämd och lite hårdare. jag är känslig och empatisk samtidigt som jag kan vara lite grov och irriterad väldigt ofta. jag döljer i alla fall aldrig hur jag känner.
jag vill vara en förebild och inspirera människor. speciellt att våga mer, säga ifrån och ta ansvar för sitt eget liv och inte leva efter vad andra vill eller bestämmer.
jag är pessimist och tror ofta det värsta om saker, kan inte se det positiva, och att tänker att folk inte är ärliga. jag hatar det lite grann.
jag tycker om min hårfärg och mina glasögon väldigt mycket. det är de två sakerna som jag ofta får mycket komplimanger för från främmande människor. jag ändrar ofta färgerna och mättnaden i mina bilder lite, men den här bilden är nog mest lik hur min hårfärg ser ut i verkligheten.
jag älskar att hålla på med mina naglar. sen jag slutade mellanstadiet så har jag nog inte gått utan nagellack på dem i mer än en dag max. för det mesta har jag bara genomskinligt, det har jag jämt om jag inte har dem målade.
jag tror att jag har en liten förälskelse i charmiga pojkar som kan dansa riktigt riktigt bra. men annars så är det bara de sportiga som brukar intressera mig ordentligt, jag är svag för såna.
jag varierar min stil åt två håll: vara gulligt pastellig med mittpåhuvudet-uppsättningar, söta klänningar och rosetter och sen lite mer åt det stilrena och bohemiska hållet med flätor, håret i en hög svans, inte pastellig och instoppade överdelar i underdelar med hög midja.
jag skulle aldrig vilja utföra något sportigt, hatar det så mycket och det har jag alltid gjort. men att titta på har jag inget emot, som sagt är pojkar som idrottar nästan de enda jag gillar. och jag är en trogen os-tittare nu.
jag hörs väldigt ofta, men inte för att jag vill ha uppmärksamhet utan bara för att jag bara pratar högt och inte bryr mig om vem som lyssnar.
jag äger bara ett par lågklackade skor som jag använder, förutom några ballerinas på sommaren då såklart. och jag äger ganska många par skor, så man kan säga att jag nästan alltid går i högklackat. men jag är bara 1,58 lång, så behöver några extra centimeter.
jag är ganska ärlig och bra på att säga vad jag tycker, och också att faktiskt säga det jag tycker och inte bara tänka det, till exempel om någon har gjort något bra eller om jag gillar något hos nån. jag tycker att människor förtjänar att få veta om någon tänker något positivt om dem.
jag vill ofta veta hur jag gör något som jag aldrig har gjort förr, på en gång. är inte van att lära mig sakta och så har jag så lite tålamod.
jag tittar på vänner jämt, även om jag inte direkt ser på det hela tiden, så har jag alltid på det i bakgrunden när jag är vid datorn eller ska sova. den mest bekväma serien någonsin tycker jag.
jag är väldigt tjejig på ett sätt och har en riktigt feminin, gullig och mjuk stil. men min personlighet är mer bestämd och lite hårdare. jag är känslig och empatisk samtidigt som jag kan vara lite grov och irriterad väldigt ofta. jag döljer i alla fall aldrig hur jag känner.
jag vill vara en förebild och inspirera människor. speciellt att våga mer, säga ifrån och ta ansvar för sitt eget liv och inte leva efter vad andra vill eller bestämmer.
