artonårsparty!
våra fina pojkar anton och patrick kom med varsin blombukett till oss innan allt folk kom. de lagade också mat medans jag, amanda och lisse gjorde oss klara. det var supergulligt och finare vänner får man leta efter alltså. sen gjorde vi melondrinkar och hade trevligt bara vi fem en stund.
jag och niklas.
men efter det så var det mycket folk som hälsade på hos oss hela tiden. vi dansade och skrattade och kramades i många många timmar. jag träffade fina människor som jag inte ser så ofta och fick använda mina senast sydda klänning som jag tycker om så mycket.
där vid fyra hade nog alla som skulle fara hem gjort det och vi städade det värsta innan jag, amanda och lisse plus fem trötta pojkar somnade lite överallt i huset. en fin fest och en riktigt kul kväll. kanon!
två saker som inte är mina.
jag är lite nyförälskad, den här bloggen var den finaste på länge.
det går inte att beskriva min avundsjuka på niotillfemsandra. jag tror helt ärligt att jag svimmar, den här väskan är den finaste jag har sett i hela mitt liv. perfektion.
det är som en av sakerna man aldrig tror ska hända och när det ändå gör det är det helt perfekt.
örhängen från gina tricot.
tröja från h&m.
saknandet.
jag saknar så otroligt att tycka om någon lite extra. det var ganska längesen jag kände att jag längtade efter det så här himla mycket. bara egentligen den känslan då det känns ända längst in i kroppen. inte kärlek utan mer lite förälskelse eller något annat som jag inte kan sätta ord på. de är inte många som kan få en att känna så. det är bara de få utvalda och speciella. de där extra fina. ibland finns det personer som man tycker om, trivs och är bekväm med och som får en att må och känna sig bra. och såna vill man aldrig förlora. fast de där som får en att känna något helt knasigt, som bara är finfint utan kanske någon egentlig mening, en sån vill jag åt just nu. och den känslan, just det att en person inte är som de andra. men det går ju inte att leta efter eller bara bestämma sig för att hitta, utan de kommer när det kommer. det är väl det som gör de speciella. man kan leta pojkar, och hitta jättefina, fast man kan inte hitta de som rör om inom en bara för det. det går inte att tvinga fram. och det är en sån jag saknar så helt knäppt mycket just nu, sådär nästan på gränsen till jobbigt mycket. en som rör om. bara nån som inte bara är nån. 
bilden kommer härifrån.
19 saker om mig.
jag är pessimist och tror ofta det värsta om saker, kan inte se det positiva, och att tänker att folk inte är ärliga. jag hatar det lite grann.
jag tycker om min hårfärg och mina glasögon väldigt mycket. det är de två sakerna som jag ofta får mycket komplimanger för från främmande människor. jag ändrar ofta färgerna och mättnaden i mina bilder lite, men den här bilden är nog mest lik hur min hårfärg ser ut i verkligheten.
jag älskar att hålla på med mina naglar. sen jag slutade mellanstadiet så har jag nog inte gått utan nagellack på dem i mer än en dag max. för det mesta har jag bara genomskinligt, det har jag jämt om jag inte har dem målade.
jag tror att jag har en liten förälskelse i charmiga pojkar som kan dansa riktigt riktigt bra. men annars så är det bara de sportiga som brukar intressera mig ordentligt, jag är svag för såna.
jag varierar min stil åt två håll: vara gulligt pastellig med mittpåhuvudet-uppsättningar, söta klänningar och rosetter och sen lite mer åt det stilrena och bohemiska hållet med flätor, håret i en hög svans, inte pastellig och instoppade överdelar i underdelar med hög midja.
jag skulle aldrig vilja utföra något sportigt, hatar det så mycket och det har jag alltid gjort. men att titta på har jag inget emot, som sagt är pojkar som idrottar nästan de enda jag gillar. och jag är en trogen os-tittare nu.
jag hörs väldigt ofta, men inte för att jag vill ha uppmärksamhet utan bara för att jag bara pratar högt och inte bryr mig om vem som lyssnar.
jag äger bara ett par lågklackade skor som jag använder, förutom några ballerinas på sommaren då såklart. och jag äger ganska många par skor, så man kan säga att jag nästan alltid går i högklackat. men jag är bara 1,58 lång, så behöver några extra centimeter.
jag är ganska ärlig och bra på att säga vad jag tycker, och också att faktiskt säga det jag tycker och inte bara tänka det, till exempel om någon har gjort något bra eller om jag gillar något hos nån. jag tycker att människor förtjänar att få veta om någon tänker något positivt om dem.
jag vill ofta veta hur jag gör något som jag aldrig har gjort förr, på en gång. är inte van att lära mig sakta och så har jag så lite tålamod.
jag tittar på vänner jämt, även om jag inte direkt ser på det hela tiden, så har jag alltid på det i bakgrunden när jag är vid datorn eller ska sova. den mest bekväma serien någonsin tycker jag.
jag är väldigt tjejig på ett sätt och har en riktigt feminin, gullig och mjuk stil. men min personlighet är mer bestämd och lite hårdare. jag är känslig och empatisk samtidigt som jag kan vara lite grov och irriterad väldigt ofta. jag döljer i alla fall aldrig hur jag känner.
jag vill vara en förebild och inspirera människor. speciellt att våga mer, säga ifrån och ta ansvar för sitt eget liv och inte leva efter vad andra vill eller bestämmer.
onsdagshopping.
underkläder och skor, det är verkligen allt jag lägger mina pengar på. fina underkläder kan jag inte motstå att köpa om jag hittar nåt jag vill ha, det går bara inte. helt omöjligt. det är som min hemliga kärlek nästan, man kan bara inte hjälpa att man tycker om det så mycket.
fina kärlekshistorier, tack.
när folk ber en att berätta något, sådär vad som helst, till exempel på en blogg, så vill jag alltid berätta en hel historia. jag tycker om att skriva av mig mina fina stunder som små kärlekshistorier. lite som den i inlägget nedan.
men jag tycker om att läsa såna också. så om det finns nån som skulle vilja berätta sin egen kärlekshistoria, ett fint ögonblick eller en längtan efter något, vill jag gärna vara den som får höra. skriv den som en novell, en halv roman eller endast några meningar. men riktigt långa och detaljerade tycker jag bäst om såklart. det skulle göra mig riktigt glad. så alltså:
för er som kanske inte tror på ödet riktigt.
en natt, en ruskigt kall noverberkväll, så sprang vi omkring skrattandes och lyckliga på stan. vi tog oss dit på något som kändes som nåra sekunder fast egentligen var en cirka femton minuters promenad, men ni vet hur det kan bli efter lite vindrickande. inga pengar, icke fyllda arton år och rejält kalla hamnade vi ståendes på gatan utan att veta var vi skulle ta vägen. tre vänliga pojkar fick våran uppmärksamhet, och trots att vi befann oss på olika sidor av ett galler så hade vi riktigt kul en stund. så där kul som man bara kan ha med främlingar när man inte riktigt är helt nykter. sen blev det lite pussande för mig där efter ett tag också. begränsad möjlighet att ta på varandra för det där jäkla gallret gjorde det hela riktigt mysigt.
ett perfekt slut på en fin lördag.
ungefär tre veckor senare fick jag ett telefonsamtal mitt i natten. ni vet sådär superromantiskt: kommer du ihåg mig, jag tar mig inte hem från stan, kan jag få komma till dig. när jag så snällt som möjligt tackat nej till erbjudandet var jag ganska säker på att han inte skulle komma ihåg mig mer, jag hade ju bara varit den där flickan han hånglade med genom stängslet en gång.
men ändå så blev det som aldrig att vi glömde bort varandra helt och under jullovet var hans namn på många av smsen i min inkorg. tillslut frågade han om jag ville se en film hemma hos honom en vanlig fredag.
de tre kommande veckorna så lärde jag mig att han alltid håller upp dörren, är kittlig över hela kropen, har spelat hockey hela livet och fyller tjugoett två dagar innan jag fyller arton. jag spenderade tid i hans lägenhet, i hans säng och att pussa på honom. han lagade mat åt mig, köpte mat åt mig, bjöd upp mig till dans i hans väns kök och följde mig på bio, och det var väldigt väldigt fint alltsammans. hela tiden. men tyvärr så var det mer bekvämt än kärleksfullt så vi tyckte att det var bättre att vi bara var vänner.
jag tror på ödet, att mycket och speciellt sånt här är förutbestämt. för början av det här året har varit himla besvärligt och jag har fått besked som kommer att påverka hela mitt liv. om jag inte under tiden hade haft det såhär fint så hade jag inte klarat av det lika bra, det är jag säker på.
och att jag sjuttioåtta dagar senare, sjuttioåtta dagar efter att vi pussades genom ett galler ute på stan utan att kunna ta på varandra, två helt främmande människor en fin men iskall lördagskväll, igår satt hemma i hans lägenhet och drack saft, tittade på os och fick lära mig olika regler inom hockey, kan bara inte vara en slump.
det här önskar jag mig just nu så om nån känner sig givmild vet ni vad jag vill ha.
idag gjorde jag ett ryggmärgsvätskeprov. då ligger man på sidan med knäna så högt uppdragna mot bröstet man kan och så sticker de in en lång nål i ryggen som sitter i en stund medans de tar den vätska som behövs. man kan nog säga att det är det mest obehagliga jag har gjort nånsin. så nu tycker jag att jag kan få önska lite fint, och jag vill ha:
jacob, för att jag tror att jag har blivit lite kär i honom.
de här svarta skorna från jill stuart och vita klänning från jonathan saunders. så fint det hade varit att ha dem tillsammans nu i vår.
love letters.
det är så svårt att urskilja ord och meningar från en sån handstil med snirkliga bokstäver. vi har samlat alla brev som farmor och farfar skickade mellan varandra när det bodde på olika ställen i slutet av 50-talet. söta kärleksbrev om hur mycket de längtade efter varandra.
tänk hörni, så fint det var när inte internet fanns.
hej raring! det är ju nästan så att hjärtat skaver lite.
ett försök att vara positiv.
se där, allt är kanske inte så dåligt ändå.
hej.
det var längesen vi hördes.
men såhär såg den övre delen av mig ut idag i alla fall.
en klänning.
jag sydde tre långa band, som jag sen flätade ihop till halsriningen och axelbanden. eftersom jag älskar korsryggar fick det bli en sån också, det smälter ihop ryggen så fint.
det får nog bli en av mina artonårsfirande-klänningar när jag fyller år i början av mars, känner på mig att det kommer behövas flera.
superfint!
