massafinarosetter -

redan skrivna ord, fina bilder, längtan och lite hopp.

lite text från tidigare inlägg. (klicka på bilderna)

men han kommer de ungefär tio centimetrarna som är kvar mellan oss i min smala nittio centimeters säng närmare och lägger huvudet så nära mitt på kudden att hans andetag blir helt fuktiga mot mitt ansikte. och så pussar vi varandra på munnen och på halsen en stund.

sent på natten när man har pussats hela kvällen. då kommer han inte ihåg ens namn och man skrattar tillsammans och han tar tag i ens ansikte och kysser en så mjukt och perfekt att det faktiskt inte spelar någon roll.

men den där pojklukten från hans tröja. och att stå en hel konsert tillsammans med någon som gör det mjukt i hjärtat av lycka. det var faktiskt allt äventyr jag behövde

han säger: vad synd att jag måste fara hem imorgon. och man säger: jo, men vi kan pussas tills du far.

då vibrerrade mobilen med lite mer betydelsefulla sms än vanligt.

tillslut så blev det lite för sent, eller allt för tidigt beroende på hur man ser det, för att ni skulle orka fortsätta prata. båda somnade ganska så fort där ni låg på filten i gräset. det var egentligen morgon redan då, men vem säger att man inte kan somna förens på morgonen, för det fanns ju viktigare saker att göra under natten. när du vaknar till efter någon timme så pussar du på hans bara axel igen och tänker att sånt här får aldrig sluta hända på sommaren någonsin. det finns för bra kyssar att gå miste om.

då man börjar känna att hans säng är ju lite som sin egen eftersom man spenderar ungefär lika mycket tid där som i den som står i sitt eget rum.

en söndagsmorgon ska man kunna glömma bort att gå upp ur sängen eftersom det bästa redan finns där och ger en tusen anledningar till att ligga kvar.

det första som jag önskar mig, skulle nog vara en ungefär en och åttiofem centimeters ung man på den högra sidan av min stora dubbelsäng. där skulle han passa perfekt, för den sidan är så ensam. vi skulle kunna titta ut genom mitt fönster och inte vara rädd för mörkret utanför tillsammans. och ligga nära varandra under täcket eftersom det är så ruskigt kallt i våran lägenhet.

ibland spelar det inte någon roll vad man faktiskt gör, utan mer om man vågar försöka.

han var en sån som om jag hade träffat honom under andra omständigheter skulle ha gått fram till och sagt: hej. vem är du? och hoppats ända längst in i hjärtat, att han hade svarat.

-men jag var så nervös.
-varför var du nervös? du har ju legat med flera.
-jamen det var ju första gången för dig.

det kan vara när han dammsuger utan tröja för att man bad honom om det en tråkig söndagseftermiddag. eller när hans kropp var nyduschad. och ibland är det då man inser hur tur man har som fick vakna med någon som ville stanna i sängen och sova hela dagen.

för den är ju så fin. en varm pojköverkropp med vackra handleder, armar och händer, och en rygg och hals som det inte går att sluta ta på. och ett par axlar som inte gick att sluta titta på, som nu sitter fast i huvudet och kan få en att le de tråkigaste nätterna. den där överkroppen ställde till det rejält. den går ju inte att glömma.

jag är så hjärtsvag just nu att jag snart ramlar isär.

då kan man känna varje del i sin kropp som tar mot hans, och verkligen vara medveten om minsta lilla rörelse som händer. flyttade han sitt ben eller rörde han till fingrarna som låg där på ens mage. kanske kände man hans läppar precis nedanför håret i nacken när han vred på sig.

om man för första gången träffar en pojke helt ensam i hans lägenhet. och hur nervös man än känner sig, låtsas man om att det inte är så. och då ser man att han förmodligen är ännu mer nervös själv.

det finns inget fel i att hoppas. men det finns väldigt mycket fel i att inte tro.

även en omöjlig pojke kan bli kung.