hej dagboken.
lina scheynius
jag rensade i min garderob idag och då hittade jag elva gamla dagböcker som jag skrev när jag var så där 10-13 år ungefär. det är knasigt hur mycket som kommer tillbaka när man läser sånt.
även fast det jag skrev om var väldigt mycket utan djupare beskrivningar, så känns det helt knäppt att man kände som man gjorde när man var, bara elva kanske? då är man hur liten som helst.
inte ska man skriva om hur ensam man känner sig eller hur jobbigt allt är, och bara vilja drömma sig bort. man ska ju skriva om hjärtan och hur kul det var på fobollsträningen.
det är bra att minnas tror jag, även om det blir himla konstigt i kroppen. då ser man att det där man hoppades på när man var tolv år faktiskt har hänt. och det betyder ju att det man hoppas på nu, om man ser tillbaka om några år, kanske också kan bli som man vill. om man har tur i alla fall.
det är riktigt bra att ha drömmar, synd bara att man ofta glömmer bort vilka de var.
jag är glad att jag skrev ner mina.
Kommentarer
Postat av: Jennifer och Linnéa
svar: åh men tack snälla du! :)
Postat av: lisa
vilket vackert blogg namn! :)
Postat av: Elvira
När jag har bläddrat i gamla dagböcker har jag nästan blivit rädd för hur jag kände och tänkte då. Precis som du skriver så ska det ju handla om hur kul ev. träning var eller vad man gjorde med kompisarna. Men det lär en ju också att uppskatta lite mer att man kommit en bit på vägen. Ibland är det bra att minnas för att förstå hur bra man har det nu.
Trackback
