tio ord och lite annat.
som beskriver mig: guldhårig, kort, envis, ordentlig, stark, säker, blek, oprivat, rosa och pessimistisk.
mamma, amanda, lisse, min lillebror, angelica, patrick, anton, pappa och mormor.
svalor, glitternagellack, pojköverkroppar, bakelser, pastellklänningar, eyeliner, fotoalbum och affirmationer.
sy, pussas, prata, gråta, titta på glee och criminal minds, analysera beteende, kläder.
jag är: ärlig, målmedveten, ambitiös, känslig, modig och genuin skulle jag nog säga.
en pojkvän att vara kär i, att det kommer tabletter istället för sprutor mot ms, att jag kommer in på psykologprogrammet i höst, och då måste jag ju också önska att allt slit lönar sig och jag tar studenten med minst 21,5 i snitt (hoppas!) och sista blir nog så löjlig som att känna mig lycklig en lite längre stund.
musik är ju inte min starka sida men, many of horror - biffy clyro, how it ends - devotchka, high and dry - radiohead och look after you - the fray.
vara kär, bli psykolog och att ha kvar all funktion i min kropp så länge som möjligt. (eller att de kommer på hur man ska bota ms helt och hållet, fast hur stor är chansen för det liksom)
i en säng och i en pojkfamn. det går ju till och med att vara i båda på samma gång, tänka sig.
jag längtar till när saker ser lite ljusare ut.
en söndagsmorgon.
bild source.
en söndagsmorgon ska man vakna helt utvilad av sig själv. vilken tid det är beror ju då på när man somnade. man ska vakna innan han som ligger bredvid en och så ska man titta på när han vaknar och mumlar något oförståeligt och bara vill sova mer.
när han har vaknat till men fortfarande blundar ska man lägga sig på honom och hålla händerna på hans fina överkropp då man sätter sig upp på hans mage. så böjer man sig fram och pussar på hans mun.
en söndagsmorgon ska kännas skön och härlig för att man har en hel morgon tillsammans med han som låg där bredvid.
man lägger sig tillrätta i sängen och han kommer med sin arm runt ens midja och med sina läppar vid ens nacke och hals. så mysigt att man ryser över hela kroppen. man fingrar på hans arm som ligger vid ens egen mage och han kramar så hårt att man snart kommer smälta samman.
på en söndagsmorgon ska man också få en himla massa pussar i nacken såklart.
det bästa är nog att en söndagsmorgon ska innehålla en form av lättnad, en lättnad att det som är riktigt behaglig i hjärtat.
någon som finns där på den andra halvan av dubbelsängen och kan göra så otroligt mycket för att det inte ska vara oroligt någonstans i ens kropp. någon som är så bra och fin att det aldrig krävs något mer än att han vill ligga där nära hela natten.
en söndagsmorgon ska man dra upp täcket för att inte frysa, och gömma sig där under så nära honom det bara går. kunna känna på hans fina axlar och armar hur mycket som helst, och hångla tills man måste ta bort täcket för att få luft.
en söndagsmorgon ska man kunna glömma bort att gå upp ur sängen eftersom det bästa redan finns där och ger en tusen anledningar till att ligga kvar.
och han gör det så enkelt att inte tänka på något alls. förutom hur varm hans kropp är.
en söndagsmorgon ska vara den tiden som är skönast på veckan, tillsammans med någon som lugnar ner allt annat som skriker i huvudet och som far åt fel håll i kroppen.
bild source.
en söndagsmorgon ska inte vara precis tvärtom.
de visste så lite.
bild source.
vi var ute för att se våra läppar fastna ihop.
bild source.
ingen visste hur länge vi var som en på morgonen.
bild source.
vi sa att det var bubbligt när vi träffades.
bild source.
alla andra trodde att det var allt.
bild source.
att vara tillsammans är att vara tillräckligt långt bort från allt annat.
kärleksbrist.
alla människor behöver flera olika typer av vitaminer. man behöver a-vitamin, b-vitamin och så vidare för att kroppen ska fungera. och vitaminbrist innebär då att man har brist på vitaminer, man får inte den mängd kroppen behöver. har man brist av någon vitamin så påverkas man ofta på ett speciellt sätt, kroppen reagerar då för att visa att den inte får nog mycket för att fungera som den ska.
och har man brist av en speciell vitamin så går det inte att öka dosen av någon annan och så är det bra igen, utan kroppen behöver alla de olika vitaminerna för att fungera. jag är ingen expert på sånt här, men så mycket förstår jag i alla fall.
enligt mig så borde det finnas något som heter kärleksbrist, som fungerar på samma sätt som vitaminbrist.
kroppen orkar inte med, om den inte får den kärlek den behöver. tillslut så fungerar den inte längre om den inte får den kärlek som saknas. det finns olika typer av kärlek precis på samma sätt som det finns olika vitaminer. och saknar man någon speciell del av kärlek, så försvinner inte det jobbiga bara för att kroppen får en högre dos av någon annan typ av kärlek. precis som vitaminer så behöver man alla olika för att må bra.
jag tror att det är ungefär förklaringen till varför det är så svårt fungera riktigt bra om man saknar just en speciell kärlek, även fast man har så väldigt mycket annan kärlek i sitt liv. man behöver olika former av kärlek, och får man inte den man har brist av så är det svårt att fungera som man ska. exakt som med vitaminer. man måste helt enkelt få just den kärlek eller vitamin som kroppen behöver.
tänk om det hade varit lika lätt att lösa kärleksbrist som det är att lösa vitaminbrist. bara äta en tablett sådär varje dag och så känns det inte lika jobbigt i kroppen. det hade varit ganska bra eller hur?
vi ville bara vara ensam tillsammans med varandra.
bild här.
10 FAVORITER
Färg: Marinblått.
Mat: Kyckling. Med pasta eller sallad eller bröd eller nästan vad som helst till.
Band: Öh, har nog inget.
Film: Ser inte så mycket på filmer, har så lite tålamod. Tittar mer på avsnitt från serier.
Bok: Samma där, orkar som aldrig läsa. Så jag har ingen favorit.
Sport: Innebandy eller hockey, att titta på då såklart.
Årstid: Sen vår eller sensommar, då är det alltid bäst.
Veckodag: Fredag eller onsdag.
Glassmak: Polkagris eller melon.
Tid på dygnet: Beror på vilken dag det är.
bild här.
9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Uttråkad.
Smak: Bullar och mjölk.
Kläder: Ljusgrå mjukisdress.
Bakgrund: Har på criminal minds.
Nagellack: Byte ganska precis från glittrigt till rosa.
Tid: 15.24.
Omgivning: Flyttlådor. Vi flyttar om ungefär två veckor!
Irritationsobjekt: Väntan.
bild här.
6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Nej.
Brutit mot lagen: Nja, inte något rejält i alla fall.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Jodå.
Varit med på TV: Jag tror det, men det var bara för att våran bil råkade vara på den plats där de filmade och jag satt i baksätet.
Kysst någon du inte känner: Det har jag gjort ett par gånger ja.
bild här.
3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Alltså jag är inte speciellt privat med någonting egentligen, så jag skulle kunna berätta det mesta för vem som helst om de vill lyssna. Speciellt vem som helst som står mig nära. Men Amanda är väl den som jag kan berätta helt och hållet vad som helst för.
Du tycker om: Mamma, Amanda, Lisse.
Du inte gillar: Personer som klagar på något hos andra och sen gör det själv, personer som tar saker för givet och personer som sätter regler bara för att, utan att de har någon mening egentligen.
bild här.
2 VAL
Kaffe eller te: En latte i så fall.
Vår eller höst: Tidig höst.
bild här.
1 ÖNSKAN:
Att inte sova ensam i vinter.
lite magi.
pic här.
första gången jag såg honom så var han påväg ner för trappan. han tittade sig om och såg lite smått bortkommen ut. i ungefär fyra sekunder fanns han så jag såg honom och sen var han liksom inte där. men under de fyra sekunderna blev jag helt svag, som ett mjukt slag över hjärtat. på ett bra sätt såklart.
jag vet inte riktigt vad det var, för han var ingen som jag egentligen skulle tycka om så himla mycket. han var jättesöt, och hade mörka, nästan svart lockar på huvudet och så var han lång. det är inte riktigt såna pojkar jag faller för oftast.
men nåt var det med honom.
det var såhär att jag skulle fylla 18år när klockan slog tolv den natten. så för mig kändes det lite som en speciell kväll.
ett tag efter att klockan hade slagit tolv och jag hade blivit myndig, så såg jag honom igen lite längre bort. han tittade på mig och jag tror att jag log. jag ville bara gå fram till honom och var nästan påväg, när helt plötsligt en annan kille kom fram till det bord där vi stod. han började prata med oss och utan att jag då själv behövde gå fram till pojken som gjorde mig knäsvag, kom han också fram till vårat bord. sa något till den andra killen och vi förstod att de kände varandra.
jag var lite nervös bara för att stod helt nära mig.
vi fick veta att de var tjugo år och inte kom från den staden där vi bodde utan hade varit på firmafest här den kvällen och nu då hade kommit till det uteställe där vi också var. tillslut gick hans vän iväg och även mina vänner. så det var bara vi två kvar. han var väldigt lugn och såg blyg ut och jag tänkte att han var så fin att jag snart ramlar ihop.
jag hade nämnt att jag fyllde år tidigare och nu när vi var ensamma vid bordet så lutade han sig fram och sa: men du måste ju få en födelsedagskram! jag kände hur vältränad han var och hur helt otroligt gott han luktade. inte vanlig pojklukt utan det var som bättre.
i ett sånt här tillfälle finns det som inget att förlora. så jag sa åt honom att vi skulle gå och dansa och så gick vi iväg.
det var självklart väldigt hög musik och det var massa andra människor där. men helt ärligt så hörde eller såg jag inget annat än honom. han var så lång att han fick böja sig ner lite så att jag kunde ha mina armar runt hans hals. han rörde sig bra och det var som att alla andra runtomkring inte fanns där längre.
så böjde han ner sitt huvud mer och hånglade upp mig tills låten tog slut.
vi gick och satte oss igen sen. hånglade mycket hela tiden vi satt där. i säkert en timme minst. jag kommer ihåg att jag tänkte att det här måste vara den bästa födelsedagen någonsin för det var som helt perfekt.
men sen behövde jag gå iväg lite snabbt. jag sa åt honom att vänta vid bordet så skulle jag snart komma tillbaka.
och när jag gjorde det så var han inte där. jag hittade honom inget mer efter det.
det är verkligen konstigt att det finns vissa människor som man aldrig glömmer, även om man inte ens känner personen. utan bara vet hans namn. och efter att man har sett honom i fyra sekunder visste att det var något speciellt.
magiskt helt enkelt.
pussar och glädje.
fredagsnattkonversation för nån vecka sen:
-stöter du på han?
-va? nej jag skulle bara höra vad ni hade tänkt göra nu.
-jaha, så han stöter på dig?
-inte än.
tisdagsfint.
mysigaste lilla pysselvärlden, bloggen här och shopen här. finns fantastiskt fina smycken, till bästa priserna. jag har redan gjort min beställning. ta er en titt tycker jag!
att titta på.
bild source.
det är snö ute nu. helt vitt. här där jag bor, högt upp i norrland så är det väldigt konstigt att det inte har varit helt vitt överallt tidigare än femte november. ungefär minst en månad senare än vanligt. visst har det snöat, men nu har det blivit sådär riktigt kallt också, så förmodligen stannar snön kvar.
någonstans har jag läst, eller hört ett citat, att när en människa är kär visar hon sig som hon alltid ska vara. det tycker jag stämmer så oerhört mycket. det är som ett skimmer av lycka runtomkring, som lyfter bort allt det tunga och gör det superlätt. ingenting kan förstöra lika mycket som innan.
man har som något i ögonen, eller i hela ansiktet. eller egentligen i hela kroppen. det bara syns att man är precis som man ska vara. man dricker kaffe, smsar, tittar på hockey och gör helt vanliga saker som man har gjort så himla många gånger innan. men på nåt sätt så är det bara så mycket roligare. och det skiner igenom hela tiden, vilket gör det så vackert. för det går inte att säga exakt vad det är, utan det bara finns där.
litegrann som när snön kommer. så länge har det varit helt mörkt och grått och blött ute. men så kommer snön, och det blir lite ljusare. lite mer vackert. allt det där tråkiga finns kanske fortfarande kvar, men det är som ändå finare. man tänker inte på att det är kvar där under.
så om man är kär kan man alltså glömma bort lite av det där tråkigare, sånt där som finns men inte är så kul. för även fast man inte är runt han som man är kär i hela tiden, så slutar man ju inte vara kär för det. det syns ändå. man tänker på honom och pratar om honom, och med det är han närvarande hela tiden nästan. och det är hur bra som helst, man är ju glad jämt. och då om nån gång, måste ju en människa visa sig som hon alltid ska vara.
det är inte så lätt att se det själv, man är ju som så inne i det. och det är ju helt klart tur för mig, som får se hur fint det är från utsidan. jag önskar bara att det inte var så jobbigt att alltid titta på.
lite som en prinsessa.
tyget är second hand och fodret är rosa. ryggen bak är ungefär lika hög som uringningen fram. jag vill ha på mig den varje dag och gå runt och känna mig så sockersöt det bara går.
