balans.
bild 1, bild 2
jag har fått virus på mitt balanssinne.
så jag ligger still men mitt huvud snurrar massa ändå. det är nästan som att vara åksjuk för illamåendet känns också, ganska så jobbigt faktiskt.
det är inte bra när för mycket är i obalans i kroppen. och det behöver inte vara ett virus som gör det så.
ibland vet man vad som är fel och varför inte allt är som det ska. men det är nästan jobbigare när det bara är kaos utan någon anledning.
det går bara inte ihop. det ena rör sig åt ett håll och det andra åt ett annat. men man vet inte varför. det är bara just det, obalans. inte stadigt. inte stabilt. händer något lutar sig allt åt ett håll och innan man hinner reagera så faller man.
balans behöver vi, för världen den snurrar ändå. hela tiden. man måste ha något som kan hålla en kvar, som tar stadiga tag och säger: nu ramlar du inte. den där känslan att det ändå finns något som står still. fast allt annat är snurrigt. fast hela verkligheten blir en enda suddig bild utan riktig mening.
något som stannar allt det där som rör sig.
eller något som rör till den obalans som står helt still.
Vad fint!
så duktig du är på att skriva, när man läser det känns det som det kommer direkt ifrån hjärtat.
sv: du måste läsa den, förhoppningsvis hittar du den i närmsta bibliotek!
Träffsäker text. Förstår precis vad du menar. Kan känna så många ggr. Och precis som du skriver är det nästan värre när man inte vet vad det är som gör att man känner som man ibland kan känna. Frustration över att känna frustration skapar ännu mer frustration.
åh,
