novemberdepression.
när det börjar bli mörkt så himla fort på dagen kan det vara det mysigaste i världen.
eller så kan det skapa sånt obehag för att det mesta börjar kännas för instängt.
sånhär krypande ensamhet som är det värsta som finns. för man orkar inte göra någonting åt det. man går i ide helt enkelt, mer eller mindre.
och vad händer då?
när man stänger in sig helt ensam för att allt runtomkring känns för jobbigt. när man bara drömmer om det man inte kan få. när mörkret gör en trött, så allting känns meningslöst. när ingenting händer utan allt är helt blixtstilla.
jo, man ger upp. och väntar på räddning.
är det någongång man behöver något extra, lite mer än vanligt, är det i skarven mellan höst och vinter, rättare sagt i november.
det blir så fruktansvärt jobbigt annars.
Kommentarer
Postat av: jennifer,
jag är helt med dig på vartenda ord du säger
Postat av: Elvira
Det må vara så att många säger att det är runt vår och sommar som människor börjar titta sig runt för att hitta någon att lägga sina känslor på, men vid höst och vinter behöver vi det som mest.
Postat av: sofia
en perfekt beskrivning av november.
Postat av: anna
November måste vara den värsta månaden på året. Hoppas räddningen kommer snart. hoppas hoppas
Postat av: Rebecka
Då tycker jag att man kan baka mittinattenchokladbollar och fylla lägenheten med, precis som på bilden, ballonger!
Trackback
