12 saker till om mig.
jag vill vara kär mest av allt i hela hela världen. och jag försöker att inte tänka på det för ofta, men hur jag än vrider och vänder på allt, så slutar det med att jag kommer tillbaka till de tankarna. jämt. alltid. hela tiden.
jag brukar tänka hur vissa delar av mitt liv skulle se ut i en film ganska ofta. till exempel om jag hör en låt, då tänker jag som att låten är i bakgrunden och så tänker jag mig själv som huvudkaraktären och hur vissa scener av mitt liv skulle passa in under en viss del av låten. det blir ofta omedvetet jag gör såhär.
jag lyssnar inte riktigt på musik och det har jag aldrig gjort. jag tycker heller inte om att träna eller röra på mig. mitt enda intresse är egentligen bara kläder, att sy och att köpa.
jag hatar verkligen att köra bil. alltså verkligen. egentligen vill jag inte ens ta körkort för jag tcker att det är så jobbigt.
jag gör nästan aldrig nåt som jag ångrar. för det första så vet jag alltid vad jag vill och för det andra så ångar jag aldrig saker för jag tror att allt händer för en orsak.
jag tycker egentligen inte om sommaren sådär otroligt mycket som alla andra gör, men bara egentligen. speciellt inte om jag inte har ett jobb, för det brukar ofta bli så att om jag inte har något som håller mig sysselsatt typ jämt så blir jag lite för instängt ensam. jag blir alltid lite lämnad på sommaren.
jag har väldigt bra betyg, förutom i idrott. det är det enda ämnet som jag har hatat sen jag var sju år och gick på lågstadiet.
jag är ganska skör numera och vill ofta gråta. och inte bara på kvällen när jag är ensam, utan jag vill gråta i vardagliga situationer. det är ganska svårt att inte göra det ibland, så då blir det när ingen ser som om jag cyklar hem eller är på toa.
jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer. till exempel så träffade jag en fin pojke som tyckte om mig mycket, precis när jag var i skedet att senare få veta om min sjukdom. han gjorde så att det inte riktigt var lika jobbigt när jag inte visste vad som var fel på mig. det tror jag inte var en slump. för det går inte att få något som man längtade efter så otroligt länge, i precis rätt tillfälle när det behövdes som mest, om det inte var menat.
jag tycker faktiskt att ni är lite lite tråkiga, jag hade förväntat mig en hel drös med kommentarer i inlägget nedan om vad ni vill hitta bakom eran dörr! kom igen nu!
Detta är nästan läskigt, mycket av det du skriver stämmer så fruktansvärt bra in på mig med. Det med musik t.ex. Ingen fattar riktigt när jag säger att jag inte älskar musik, visst jag lyssnar på det ibland men det är ingen stor viktig del av mitt liv. Ända gången jag riktigt uppskattar det är när jag (precis som du) tänker mig att det är en del av den "film" som är mitt liv, då får musiken agera soundtrack. Och det där med kärlek, har så ofta exakt de tankarna. Jag har vänner men saknar någon att verkligen hålla om, saknar sällskap när jag går och lägger mig och kan ibland inte somna för jag inte kan sluta längta efter ett par armar som håller om mig...
Sjukt bra inlägg iallafall <3
Jag känner igen mig i mycket av det där.
Speciellt i bilkörandet. Jag hatar att köra bil, men mina föräldrar säger att: Du måste ha ett körkort. Blabla. Jag kan cykla, gå, åka buss!
Och gråta... Förr (fram tills för några veckor sen) har jag haft så himla svårt för att gråta men på det senaste blir det bara lättare och lättare. Ärligt talat tycker jag det är skönt.
att du inte gillar facebook och kommunikationen som internet fört med sig kan jag relatera till väldigt mycket. själv finns jag på facebook av den anledningen att det är ett bra sätt att hålla kontakten med min släkt i USA och gamla gymnasiekamrater - hade det inte varit för att de flesta som jag känner bor flera timmar bort från mig hade jag gärna struntat i allt vad bloggar, facebook och andra kommunikationssidor heter. och det är lustigt hur olika man kan vara - för mig är musik en utav de viktigaste sakerna i mitt liv och för mitt välbefinnande. när jag inte kan bli tröstad av vänner/familj letar jag istället fram en låt som får mig att må bättre.
känner igen mig i mycket jag med. är himla skör jag med. ibland. kramar på dig.
fint inlägg! Tänkte rekommendera en film till dig som verkar vara väldigt känslosam. Om du inte redan sett den. Dear John heter den. Författaren till dear john har även skrivit the notebook.
Tack!
Jätte fint skrivet, och jag känner igen mig i mycket :)
åh, skoj att läsa! du har verkligen rätt om Facebook. det är egentligen väldigt fånigt. varför har jag det EGENTLIGEN? känns som slöseri med tid ibland..
p.s din blogg är grym!
