han kommer så krossa mitt hjärta, sa jag till min bästa kompis redan efter den där första veckan vi hade ihop i början av året. det vet du inte, sa hon.

 
 
 
 
 
 
 
Tre dagar innan nyårsafton dök han upp. En charmig lång pratglad typ. Som var utan facebook och helt anonym i den lilla stad där jag annars har koll på de flesta.
 
10 timmar efter det ringde han mig och vi pratade i en halvtimme om att sy, beverly hills och att han tyckte vi skulle hitta på något. 6 timmar efter det samtalet gick vi på bio med min kompis och hennes pojkvän. 24 timmar efter att vi träffades första gången satt vi i baksätet av hans bil och hånglade i flera timmar. Totalt blev det så många timmar att han inte hann sova några alls innan han skulle jobba. Fick ett sms när han jobbat ett tag den dagen: Lätt värt!. När det var nyår mötte jag upp honom precis innan tolvslaget och vi pussades hela natten efter det. Två tillfällen till hann vi ses för att titta på hockey, hänga med hans bästis, hålla handen i soffan, sova tillsammans och skratta en himla massa. Sen var veckan över och jag åkte tillbaka hem till mig igen.
 
Så sms:ade han mig igen. Och så pratade vi i telefon. Sms:ade ännu mer och pratade igen. Varje gång vi sågs pratade vi i mun på varandra länge, sov ihop, drack vin, hånglade och upptäckte nya sätt att tänka. Varje gång var han lika knasigt fin, lika konstig, lika estetig, lika charmig och lika rolig. Lika unik och lika olik alla andra. Han kommer så krossa mitt hjärta, sa jag till min bästa kompis redan efter den där första veckan vi hade ihop i början av året. Det vet du inte, sa hon.
 
En morgon fick jag ett sms om att hans senaste kortfilm var färdig och att jag kunde få en lösenordsskyddad länk för att kunna kika. Jag tittade på den 7 gånger den förmiddagen och grät nästan varje gång eftersom den var fantastisk och han är så fin och duktig på det han gör. På min födelsedag skickade han ett mail med ett hurra från en askungen-video på youtube och en länk till en spellista på spotify som han gjort till mig. Han var precis allt annat än de andra och fasen vad den 25-åringen stötte till det i hjärtat hela tiden.
 
Någonstans där efter så slutade vi sms:a lika ofta, slutade prata i telefon och träffades inte på flera veckor. I mitten av april så bestämde vi att inte höras mer fram till sommaren. Vi stod ute på gatan och grät och kramades i en halvtimme. Kunde inte släppa taget och vi sa ingenting fram till han sa: jag kommer sakna dig, och jag förstod att det var på riktigt. Sen gick han och så gick jag med. 
 
Jag undrar ibland om han vet hur han ändrade på saker i min värld lite. Har sagt det flera gånger hur viktigt det var att han dök upp där mitt bland alla mäniskor som jag inte brukar tycka om, i den stad som jag har gått vidare från precis när det var rätt läge. Så jäkla viktigt var det. Viktigt för att han rörde till det lite i hjärtat, flera gånger till och med och för att han fortfarande gör det då och då när vi ses. Viktigt för att han inte är som nån annan någonsin är och viktigt för att jag behövde förstå det. Jag hade honom nog aldrig på riktigt, men, jag hade honom lite i alla fall.
 
Och han är alldeles för bra för att ångra ens en sekund. 

Kommentarer
Postat av: lisa

så fint!!

2014-12-06 @ 19:38:29
URL: http://popflickan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0