ett försök att vara positiv.
se där, allt är kanske inte så dåligt ändå.
kan inte nån kommentera en fin låt som jag kan lyssna på?
eller varför inte en hel spellista?
bild.
tänk om man kanske skulle sluta göra det man vet
och bara känna istället
2009
början av året var fint, spel och trygga sällskap. jag fotade vardagligt mycket eftersom det var något som jag saknade 2008. det var otroligt kallt. på en fest vimlade min kamera runt halva kvällen och jag hade ingen aning om det, tur att den klarade sig och det var himla kul att titta igenom bilderna sen.
det var fortfarande jättekallt. vi hade temavecka på skolan, miljö, så vi gjorde miljövänliga lampor. alla hjärtansdag spenderades med fina lisse hos johanna då många sjöng och var glada. vi hade kalas för amanda, ett stort kollage fick hon och blev superglad det, det hänger så fint på väggen i hennes rum nu. i slutet av månaden åkte hon och jag till stockholm.
vi började i stockholm och hade mysigt hos amandas syster, handlade massor och gick på musikal. sen hade jag och amanda 17-års fest på min födelsedag hemma hos mig. grymt lyckat och roligast på hela året nästan. vi var ett gäng människor som hade lite småfester med roliga teman också helgerna som var kvar. en bra månad.
påsk så var vi i mormor och morfars stuga som vanligt med släkten, grillade korv utomhus och åt påskmiddag. sen var det mycket musikdirekt och annan musikunderhållning många kvällar. jag gav påskpresenter till människor som betyder, och fick en egen av amanda en dag ute på picknick i snön. många klubbor i en himla söt låda med hemligt meddelande skrivet i locket, finfint om ni frågar mig.
det var mycket bild och vi ställde ut våra lampor på konsthallen, några som går musikestet spelade, himla mysigt. vi åt glass hela tiden, och jag var hög på vårkänslor och glad att jag kunde ha fina skor igen. pluggade som tusan, ibland på ett café, det allra allra sista. vi hade klassträff då alla var en enda färg från topp till tå, och hade även sunes jul-maraton hos emil och jag somnade.
examen var efterlängtat, och också en kväll där det blev lite för mycket alkohol, men den kvällen var välbehövlig. midsommar med patrick, anton och amanda, vi åt det godaste efterrätten. sen spelades det basket och badades ofta, men tråkig som jag är var jag mest bara publik till det mesta. jag spenderade mycket tid på bryggor och hade mysigt. den här månaden är bra på bild men var inte så bra på riktigt, precis som det alltid är på sommaren för mig, det är inte min årstid.
en mycket bättre månad. jag jobbade varje lördag med att göra ingening på vernissager. vi var fortfarande mycket och hade det mysigt på bryggor. jag träffade en gammal bästa vän och följde på poolparty. en flirt efter den kvällen gjorde de kommande två veckorna lite extra kul. jag började blogga. piteå dansar och ler på lördagen var bästa kvällen, oväntad som tusan. vi spelade också spel som vi gillar att göra.
jag fick slita med sånt jobb som jag inte trivs med i tre veckor, men hade superkul och målade en miljon fönster. jag, mamma och alex åkte till skellefteå en helg och bodde på våran stuga. de sista dagarna av frihet var vi ute på picknick ofta. sen började jag andra året på gymnasiet och var på ett superkul bröllop.
fotokursen började, och jag tycker inte om den, det finns för mycket regler. däremot så började vi jobba med våran musikal och det var superkul. jag och amanda for på fest hos min barndomsbästavän där det var hela huset fullt med folk. vi var på kalas hos en från klassen, sen köpte jag flera par fina skor. skolan var lugn och det mesta var bara en såndär mittemellan period. 
vi byggde för fullt med vårat hus på bilden. sen kom ett skönt höstlov, där det var många som fyllde arton och vi firade med ballonger. patrick bodde i hans brors lägenhet så vi var där mycket och hälsade på. sen kom halloween och jag såg ut lite som en fin dam på 20-talet. allt var sådär tråkigt och inget speciellt hände, det kväver mig lite.
november är aldrig en bra månad. det blev kallt men var inte vinter. jag har i princip inga bilder, fotade ingenting. jag var jättesjuk och fick virus på mitt balanssinne. men jag började få så långt hår att det gick att ha i svans eller som en fina håruppsättningar. träfade en trevlig pojke på stan en natt.
suddigt. cirkusfest som var rolig. stressade med skolarbete och började med teorin. julmys hos mig efter en heldag på skolan en lördag. jag fick finfina julklappar och det var en lugn jul. mycket mycket snö. mina favoriter träffades och spelade spel, precis som vi började året. och nu laddar vi för 2010!
a picture
jag ville också göra en sånhär:
i det ena, jag har två.
början av 2009.
det blir inte mer spontanfotat än såhär.
examen i nian.
den här klänningen.
lite såhär + lite pussar.
från i lördags.
amanda.
vacker, säker, äkta, modig, stark.
9b, finaste 9b.
sjuttonårsdag, jag och emil.
jag och min fina lisse.
sommaren innan gymnasiet.
början av 2008.
sjuttonårsfest hemma hos mig, massa folk, svartvitt tema, pussar och en av de bästa dagarna.
eller. ja, åh. det regnade och var blött, men det var festival, jag var fin och det var det mest oväntade kvällen i mitt liv.
fiskarna.
"fisken är mjuk, känslig och förstående som person. de har mycket lätt att känna medkänsla för andra människor. deras varma hjärta gör dem till mycket omtyckta personer. fisken är romantisk och drömmande i sitt sinne. intuitionen är stark och de är lyhörda för stämningar i sin omgivning som andra kanske missar. strävan efter att finna sammanhang och mening i tillvaron driver dem. fiskarnas empatiska egenskaper gör dem ofta till goda vänner eller älskare. fisken ömmar för alla som har det svårt och söker sig gärna till roller där hon känner sig behövd.
känsligheten gör ibland att de tenderar lägga för mycket energi på oro och ängslan. ofta visar sig denna oro vara helt onödig. fisken kan ibland ha svårt att skilja sina dagdrömmar från verkligheten, och ever gärna i en idealistisk fantasivärld och blir onödigt besviken och sårad, när den sanna verkligheten attackerar dem. de tycker inte riktigt om den trista, gråa vardagen utan behöver omväxling och ett högt tempo för att må bra. känner de av tristess eller någon form av hinder eller hot flyr de gärna in i sin inre känslovärld och fantiserar och romantiserar. de har också en mycket idealistisk och romantisk syn på kärleken. söker ett speciellt ideal och blir ofta besviken då de inte hittar rätt. de behöver någon att känna dig stabil och trygg med. fiskar är ofta goda människokännare och humanister, ofta utrustad med en kreativ, fantasifull ådra."
(tre av bilderna från min senaste fotouppgift, då jag valjde att fota just mitt stjärntecken.)
påhittigt!
novemberdepression.
när det börjar bli mörkt så himla fort på dagen kan det vara det mysigaste i världen.
eller så kan det skapa sånt obehag för att det mesta börjar kännas för instängt.
sånhär krypande ensamhet som är det värsta som finns. för man orkar inte göra någonting åt det. man går i ide helt enkelt, mer eller mindre.
och vad händer då?
när man stänger in sig helt ensam för att allt runtomkring känns för jobbigt. när man bara drömmer om det man inte kan få. när mörkret gör en trött, så allting känns meningslöst. när ingenting händer utan allt är helt blixtstilla.
jo, man ger upp. och väntar på räddning.
är det någongång man behöver något extra, lite mer än vanligt, är det i skarven mellan höst och vinter, rättare sagt i november.
det blir så fruktansvärt jobbigt annars.
balans.
bild 1, bild 2
jag har fått virus på mitt balanssinne.
så jag ligger still men mitt huvud snurrar massa ändå. det är nästan som att vara åksjuk för illamåendet känns också, ganska så jobbigt faktiskt.
det är inte bra när för mycket är i obalans i kroppen. och det behöver inte vara ett virus som gör det så.
ibland vet man vad som är fel och varför inte allt är som det ska. men det är nästan jobbigare när det bara är kaos utan någon anledning.
det går bara inte ihop. det ena rör sig åt ett håll och det andra åt ett annat. men man vet inte varför. det är bara just det, obalans. inte stadigt. inte stabilt. händer något lutar sig allt åt ett håll och innan man hinner reagera så faller man.
balans behöver vi, för världen den snurrar ändå. hela tiden. man måste ha något som kan hålla en kvar, som tar stadiga tag och säger: nu ramlar du inte. den där känslan att det ändå finns något som står still. fast allt annat är snurrigt. fast hela verkligheten blir en enda suddig bild utan riktig mening.
något som stannar allt det där som rör sig.
eller något som rör till den obalans som står helt still.
saker är inte alltid som de ser ut att vara.
en present.
en av mina bästa vänner, som även är min kusin, fick en tavla av mig i 18års-present.
sy är väl mer min grej, även fast jag går estet bild. men hon ville ha en illustrationliknande sak, så då fick hon det.
det var en lilly allen (tror jag) bild som jag utgick ifrån, det är tusch och akvarell.
när det inte händer någonting.
att jag tycker att när det kommer till kläder och stil ser jag bättre ut än vad jag har gjort förr och jag känner mig så glad när jag får fixa mitt ytliga skal till max varje dag, och se bra ut jämt. förhoppningar om att jag snart känner mig villig och har tid till att sy några fler klänningar. the vampire diaries. mörkblåa underkläder. skolan tråkigt nog, där min prestation för samma resultat nu kräver mer av mig än den har gjort förr. fotbad. självinsikt. trygghet att det är lov om en vecka. the fray.
lelove.
när man ser folk som kramas eller håller om varandra. upptäckten att det är mysigt att läsa på bussen. höstskor. att mitt hår växer. god mat. riktig säkerhet och självkänsla. en uppsats om giovanni bellini som ska ge mig mvg i konsthistoria. boken tenderness. långa sovmorgnar. strumpbyxor. att criminal minds är till och med ännu mer facinerande nu än jag tyckte för några år sen. frukostsmoothie. skratt. komplimanger. längtan efter mina finfina glasögon.
det där känsliga genom ögonen som inte längre kommer ut.
ibland är det såhär.
och ibland är det så att hur mycket man än vill gråta, så går det bara inte. då det känns som att om man bara fick släppa ut allt så skulle det kännas bra igen.
när ingenting egentligen gör en ledsen, men på nåt sätt så skulle det ändå kännas bra att för stunden få känna lite mer än vanligt. som att det enda som skulle få en nöjd är att gråta. och känna lättnaden efter.
men vad man än gör och vad man än tänker på gör ingen skillnad. det kommer inga tårar, trots att man vill det så himla mycket. man försöker att lyssna på musik som gör ont och tänka på allt det där som verkligen känns, bara för att kroppen ska reagera. men det händer inget.
och när man hör texten från en låt som påminner en om det absolut känsligaste man någonsin har varit med om, något som det är riktigt omöjligt att inte gråta till, och då inte ögonen släpper ut mer än en eller två tårar, då undrar man vad som egentligen är fel.
jag har alltid sagt att ofta när man gråter så lämnar det dåliga kroppen. och inte bara psykiskt utan det är på riktigt något fysiskt, konkret som faktiskt lämnar kroppen. tårar som kanske tar med sig ut lite av det där jobbiga och flyttar bort det från kroppen.
så det blir svårt om det inte går. när det enda som alltid hjälper är som fastfryst. för då har man ingen aning om vad man ska göra för att allt ska kännas normalt igen.
long letters, short letters, love letters, life letters or just letters.
bild
bild
Jag har tänkt så mycket på brev nu på senaste tiden. Tänk att få ett handskrivet brev i brevlådan en grå tråkig tisdag. Det måste ju vara bland det absolut finaste. Det finns ju knappast nåt mer personligt än det, förutom beröring eller direkt kontakt med någon såklart.
Finaste sättet att prata utan hörbara ord. För jag tycker inte om kommunikation på teknisk väg egentligen. Men det är en sån värld vi lever i nuförtiden, därför tycker jag att vi ska bryta mot det litegrann och börja skriva mer brev.
Det är nästan som att skriva dagbok, fast till någon annan. Och så får man faktiskt svar på allt det kluriga som man funderar över eller berättar om. Hur bra som helst.
Dessutom har du meningarna i din hand, du kan ta på dem. Utan en dataskärm eller display emellan.
Jag vill skriva brev brev brev.
i mitt huvud de gånger jag får bestämma själv.
Att drömma är ju det bästa som finns. Bara försvinna i sin egen värld en stund och hitta på den verklighet som man skulle vilja leva i eller återuppleva de gånger där världen faktiskt var som man ville. Eller så kan man fundera ut hur man vill att saker ska vara, och hur man ska få det så.
Just nu under höstkvällarna och på nätterna brukar jag mest tänka på:
Sommaren som var. Med fräknar och glädjerus, så mycket jag skrattar nu, åt hur oväntad slutet av den blev mot för vad jag trodde från början.
Hur kul vi har på bildlektionerna och allt det jag ska sy när jag har tid. Vi bygger ett minihus med blåa dörrar, bland det roligaste jag har gjort, sen har jag de finaste tygerna som bara längar efter att få bli kläder.
Hur pojkar kan vara som hjältar och göra allt rätt. Fast utanför mitt huvud händer det ju som bara på film kanske.
Fina fína kvällar som var bland de bästa i mitt liv. Sånt där självklart som bara var hela tiden, och min födelsedag när jag fyllde sjutton där vi hade svartvitt tema och jag hade på mig en klänning som tog nästan två veckor att sy färdig.
jag tror att världen skulle bli en finare plats om fler människor hade bra självkänsla och inte var så osäkra.
min bildlärare tyckte att jag hade en konstnärlig palett i håret idag eftersom min rosett hade små klickar av olika färger.
Jag tänkte visa er vad det är jag är bra på, precis som så många andra bloggare har gjort. Eftersom jag så gärna önskar att fler människor skulle försöka stärka sin självkänsla och förstå hur viktigt det är, vill jag påpeka att det här är ett jättebra sätt att börja. Vill du komma ett steg närmare dig själv och att veta vem du är så fundera över vad du verkligen är bra på, små saker som stora, även om du tror att det inte kan bli en hel lista. Den relationen som du har med dig själv är faktiskt den enda som du helt säkert kan säga alltid kommer finnas, så varför inte försöka göra den relationen den bästa.
men i alla fall,
lyssna.
sy klänningar.
oroa mig för mycket.
dagdrömma och fantisera när och var som helst.
få bra betyg.
vara ärlig.
veta hur viktigt det är med en bra självkänsla.
tjata för att jag är nyfiken.
ha fina naglar och aldrig gå ut utan genomskinligt nagellack.
förstå människor.
ha lite tålamod.
uttrycka mig.
inte tänka som andra.
vara självständig och bekräfta mig själv.
älska kärlek.
vlja ha allt perfekt.
övertyga och överala andra.
gå i högklackat.
alltid ha rätt, men inte vilja erkänna när jag inte har det.
ha höga krav på människor.
minnas saker jag läst.
ta ansvar.
få det jag vill på ett eller annat sätt.
vara säker på min sak.
aldrig någonsin gå ut genom dörren ofixad där det finns folk.
lita på vad jag känner och veta vad jag vill.
planera.
vara känslomässigt modig.
gråta.
den inre sanningen som många är rädda för.
bilder härifrån.
Jag tror att det undermedvetna visar saker som det medvetna inte alltid förstår.
Det går att blockera så mycket och få det att bli sanning, så det man tror att man känner blir verklighet. Ibland i alla fall, går det att göra det. Och ibland gör man det utan att man vet om det.
För sen kommer en sån där dröm. Som man inte bestämmer över.
Där det man trodde var, visades på ett helt annat sätt. Något som fanns så långt inne att man inte ens visste att det existerade. Eller något som man inte riktigt hade någon aning om att man kände, inte tänkte på alls eller på ett helt annat sätt.
Jag tror att drömmar ibland visar det man inte vet, eller det man inte vågar erkänna.
Det som är det riktiga.
and when i see you then i know it will be next to me.
det regnade mer än bara lite.
bild
så länge man får ligga under en filt inomhus och se på sånt man skrattar åt på tv. när man får vara arg för att håret blir förstört, även fast det inte är det man är arg över egentligen. och om man hittar en stor bunt framkallade bilder i brevlådan.
då gillar jag regn idag.
hej dagboken.
lina scheynius
jag rensade i min garderob idag och då hittade jag elva gamla dagböcker som jag skrev när jag var så där 10-13 år ungefär. det är knasigt hur mycket som kommer tillbaka när man läser sånt.
även fast det jag skrev om var väldigt mycket utan djupare beskrivningar, så känns det helt knäppt att man kände som man gjorde när man var, bara elva kanske? då är man hur liten som helst.
inte ska man skriva om hur ensam man känner sig eller hur jobbigt allt är, och bara vilja drömma sig bort. man ska ju skriva om hjärtan och hur kul det var på fobollsträningen.
det är bra att minnas tror jag, även om det blir himla konstigt i kroppen. då ser man att det där man hoppades på när man var tolv år faktiskt har hänt. och det betyder ju att det man hoppas på nu, om man ser tillbaka om några år, kanske också kan bli som man vill. om man har tur i alla fall.
det är riktigt bra att ha drömmar, synd bara att man ofta glömmer bort vilka de var.
jag är glad att jag skrev ner mina.
när den där vardagen vi kallar verklighet inte gör oss nöjda.
Ibland är det bara så bra att få leva lite som man önskar.
Komma ihåg allt det där fina som har hänt och hitta på mer fint som kan hända. Åh. Bestämma allt själv, precis som man vill.
Vilken fin värld det skulle vara. Det är tur att det faktiskt går att bo där en stund ibland när man känner att det behövs.
