saker som han gör.
bild source
när man lägger sig för att sova och man tror att han redan har somnat, då känner man hur varmt det blir när han kommer helt nära och sen lägger armen runt midjan och kramas så mycket att man tror att man ska gå sönder.
skriver sms som att han visste exak vad som behövdes just i den sekunden.
kommer in genom dörren med det sötaste leendet. helt blöt från snöstormen.
säger att man har gulliga händer.
tycker om att hålla om en så ofta det bara går.
man sätter sig i hans knä en söndagsmorgon, och ser att han har skrivit en liten lista på saker som måste göras. lägger till pussas längst ner men säger att den punkten är viktigast.
när man sitter i bilen tillsammans och han egentligen bara snabbt skulle släppa av en. då stannar han istället länge och man pussas och håller handen hela tiden.
låter en få känna pojklukt så länge man vill från hans axel.
håller i hela ansiktet med sina händer när man pussas. lika fint som på film.
då klockan börjar bli sent säger han att han inte vill somna om man inte somnar bredvid. då spelar det ingen roll vilken dag det är eller hur tidigt man båda ska upp för att fara till jobbet eller skolan dagen efter. det handlar om den sekunden man insåg att det inte går om nån far.
lyfter upp en och bär en sen till sängen för att lägga sig ner och pussa en på halsen.
tar upp mitten av sängen trots att han har en egen halva. tur att man själv är ganska liten.
viskar hemligheter när man kramas.
och när man åker bil eller går på bio så vill han alltid hålla handen så mycket det går. det känns som att man hör ihop då.
han kommer förbi en kvart bara för att mysa lite innan han ska bort.
och han tänker att det är vi och alla de andra, inte han och jag och resten.
(önskar att han var här på riktigt bredvid mig)
en söndagsmorgon.
bild source.
en söndagsmorgon ska man vakna helt utvilad av sig själv. vilken tid det är beror ju då på när man somnade. man ska vakna innan han som ligger bredvid en och så ska man titta på när han vaknar och mumlar något oförståeligt och bara vill sova mer.
när han har vaknat till men fortfarande blundar ska man lägga sig på honom och hålla händerna på hans fina överkropp då man sätter sig upp på hans mage. så böjer man sig fram och pussar på hans mun.
en söndagsmorgon ska kännas skön och härlig för att man har en hel morgon tillsammans med han som låg där bredvid.
man lägger sig tillrätta i sängen och han kommer med sin arm runt ens midja och med sina läppar vid ens nacke och hals. så mysigt att man ryser över hela kroppen. man fingrar på hans arm som ligger vid ens egen mage och han kramar så hårt att man snart kommer smälta samman.
på en söndagsmorgon ska man också få en himla massa pussar i nacken såklart.
det bästa är nog att en söndagsmorgon ska innehålla en form av lättnad, en lättnad att det som är riktigt behaglig i hjärtat.
någon som finns där på den andra halvan av dubbelsängen och kan göra så otroligt mycket för att det inte ska vara oroligt någonstans i ens kropp. någon som är så bra och fin att det aldrig krävs något mer än att han vill ligga där nära hela natten.
en söndagsmorgon ska man dra upp täcket för att inte frysa, och gömma sig där under så nära honom det bara går. kunna känna på hans fina axlar och armar hur mycket som helst, och hångla tills man måste ta bort täcket för att få luft.
en söndagsmorgon ska man kunna glömma bort att gå upp ur sängen eftersom det bästa redan finns där och ger en tusen anledningar till att ligga kvar.
och han gör det så enkelt att inte tänka på något alls. förutom hur varm hans kropp är.
en söndagsmorgon ska vara den tiden som är skönast på veckan, tillsammans med någon som lugnar ner allt annat som skriker i huvudet och som far åt fel håll i kroppen.
bild source.
en söndagsmorgon ska inte vara precis tvärtom.
att vara tillsammans är att vara tillräckligt långt bort från allt annat.
önskelista.
det första som jag önskar mig, skulle nog vara en ungefär en och åttiofem centimeters ung man på den högra sidan av min stora dubbelsäng. där skulle han passa perfekt, för den sidan är så ensam. vi skulle kunna titta ut genom mitt fönster och inte vara rädd för mörkret utanför tillsammans. och ligga nära varandra under täcket eftersom det är så ruskigt kallt i våran lägenhet.
pic här.
det andra jag önskar mig är att vakna en lördagsmorgon av att någon pussar mig i nacken.
här.
och det tredje att han ler mot mig som bara han kan när jag vänder mig om.
det fjärde jag önskar mig är att han inte har någon tröja på sig när vi äter frukost i min säng och tittar på vänner samtidigt. det kan hända att han blir lite less på att titta på vänner ibland, men det skulle han aldrig tala om för mig eftersom han vet hur mycket jag älskar det. eller så gör han det och jag slår på sex and the city istället.
här.
det femte på min lista skulle nog vara att vi håller handen den korta vägen till hans bil. och sen också efter att han har parkerat och vi går genom stan upp till hans lägenhet. fast under den biten har vi båda vantar på oss eftersom den är lite längre.
det sjätte är att vi hånglar hela eftermiddagen.
här.
det sjunde skulle nog vara att min bästa vän eller hans bästa vän bjuder med oss på fest den kvällen. han vill kanske hellre ligga och se en film, men jag övertalar honom att vi ska fara ändå tillslut. för vi kan ju titta på film imorn istället.
det åttonde jag önskar mig är att han tycker att jag är fånig när jag springer runt och inte kan bestämma vad jag ska ha på mig. jag har ju inte alla kläder jag äger hos honom precis, så det finns inte allt det jag skulle vilja ha att välja på. men tillslut hittar jag en klänning, och han tittar på mig och säger att den är riktigt fin.
det nionde är att alla de finaste jag vet är där när vi kommer till festen och är så himla glada. så vi möts av kramar och hög musik direkt vi kommer in.
det tionde är att han ler så fort han möter min blick när vi sitter i olika delar av rummet. så tittar han på mig länge även fast han sitter och pratar med sina vänner och jag sitter och pratar med mina.
det elfte jag önskar mig är att han bjuder upp mig och vi dansar mitt i rummet även fast det inte är så många andra som gör det. och så pussas vi massa medan. sen så håller vi mest om varandra och jag känner hur gott han luktar vid halsen.
här.
det tolfte jag önskar mig är att jag sitter i hans knä och så hånglar vi hela tiden.
och det trettonde att han viskar att han är glad vart än han är om jag är med. jag säger detsamma då såklart.
det fjortonde är att kunna vara så lycklig bara för att han finns i rummet. eller i rummet bredvid. att han inte alltid måste finnas så himla nära, för man vet att han är inom räckhåll ändå. så därför kan man gå ifrån varandra lite då och då. det är som lugnt när man vet att han finns där ändå. fast det är självklart bäst när han är precis bredvid.
det femtonde är att han ställer sig framför mig när jag står med ryggen mot väggen i hallen precis innan vi ska fara hem mitt i natten. och så hånglar han upp mig så jag blir helt bubblig.
här.
det sextonde jag önskar mig är att vi får somna tillsammans igen. fast den här gången i hans säng. för man kan ju variera sig, och inte bara vara i en säng. och ungefär hela dagen har han funnits vid mig. han somnar ganska fort, men då gårt det att ligga och titta på hur han andas ganska länge innan man själv somnar. för det tar alltid lite längre för mig att somna, det går inte direkt.
här.
det sjuttonde jag önskar är att det går att säga till honom hur bra han är hela tiden.
och det sista att han var på riktigt.
en tisdagstext.
om en pojke från tyskland och en pojke från england.
nu när jag var i italien så mötte jag två pojkar som utan att prata fick mig helt knäsvag och totalt varm i hjärtat. är inte det rätt fint? att vissa bara kan finnas och det som räcker, det behövs inget mer.
ingen av dem var italienare. jag är en sån här som oftast faller för ljusa lite bleka och blyga pojkar och inte mörka brunögda självsäkra snyggingar. som som ni kanske listar ut finns det såklart många såna i italien och medan andra flickor blir som galna över dem sitter jag och drömmer om mina egna sötingar. men det finns ju ganska få av dem i italien.
bild.
den första av pojkarna kom från tyskland. lite såhär var det:
vi promenerade över ett torg nära vårat hotell den första dagen i florens. så kom det en till hel klass gående. som inte alls kan ha varit från italien. då gick det ett par killar längst bak, och förmodligen så stack våran klass ut lika mycket som deras för alla började titta efter varandra. och så fanns det en som fastnade lite extra i mitt minne. åh.
men efter bara några sekunder så hade vi ju alla gått ifrån varandra. och våran klass vandrade upp till domen, som är en väldigt känd plats i florens. våran lärare pratade och visade oss och vi följde snällt med där vi gick bland alla turisterna. och helt plötsligt så var den där andra klassen där igen! nära oss till och med. där vi hörde hur det pratade och konstaterade at det förmodligen var tyska vi hörde. jag brydde mig såklart inte om vad våran lärare sa längre, det kändes ganska oviktigt just då.
och han var så söt. han hade ljust hår och en sportig vit tjocktröja på sig. hans ansikte var så fint, och jag vet inte om det var själva formen eller hans tydliga kindben och söta mun, men jag dog lite varje gång jag tittade på honom. när han pratade eller drog på munnen så kunde jag inte sluta le. så fort han tittade tillbaka på mig så log jag ännu mer, och han måste ha förstått att vi pratade om honom eftersom jag skrattade så mycket när min lärare sa åt mig att lyssna, och faktiskt vända mig mot det han berättade om istället för att stå och titta på annat. den här pojken log och skrattade lite med sina vänner då också.
han var en sån som om jag hade träffat honom under andra omständigheter skulle ha gått fram till och sagt: hej. vem är du? och hoppats ända längst in i hjärtat, att han hade svarat.
bild.
den sista dagen innan vi skulle fara från florens så var vi och handlade i en vanlig mataffär. vi samlade ihop det vi skulle ha och ställde oss vid kassan. och där stod italienblixtförälskelse nummer två. han var ganska lång, hade rejäl vältränad kropp på ett sånt där fint sätt utan att vara överdrivet. vanliga jeans och en svart t-shirt. han var blond och håret var lite rufsig sådär lagomt. och han hade diskreta fräknar överallt. några år äldre var han och såg precis lagomt mogen ut. och handlade väldigt många kassar mat.
när han lastade upp sina varor för att betala så var det något som ramlade ner. och med en snabb rörelse så fångade han upp den på ett reflexmässigt snyggt sätt. när han då tittade upp på mig och log lite charmigt kunde jag inte göra annat än att ge honom det största leendet tillbaka. och samtidigt smälta på insidan.
jag tror att han var engelsman. jag tänker i alla fall att han var det. han såg ut att vara en extremt vänlig pojke så jag tror att han skulle vara en sån som tog hand om en på det bästa sättet i världen. som skulle kunna kramas så bra att man glömde bort allt annat. jag tror att han bodde där i italien och kanske studerade. och var en sån här ganska lugn en som satt och bara log mot en när man själv spang omkring och skrattade som mest.
tänk va, hur två pojkar kan få en att börja fundera.
konversationer jag inte glömmer.
-varför var du nervös? du har ju legat med flera.
-jamen det var ju första gången för dig.
bild härifrån.
-men hångla nu.
-va? vi två?
-ja, ni två. kom igen!
-men ge dig.
-vadå, nog kan vi väl det.
-vill du det?
-varför inte?
-varför ville du träffa mig igen efter så lång tid då?
-jamen inte vet jag, det var roligt.. så såg du mycket bättre ut än jag kom ihåg.
-du?
-om jag har pojkvän?
-ja.
-nej det har jag inte.
-inte?
-är du förvånad?
-jo faktiskt.
-vadå?
-men alla tjejer jag blir intresserad av har alltid pojkvän.
bild härifrån.
-jag måste fara nu.
-du får inte.
-jomen jag sa ju att jag skulle det.
-du kan ju inte ta av dig tröjan sådär och sen bara fara.
-men det var ju du som började.
(ni ska få se italienbilder snart!)
ett tidningsuppslag.
tänkte bara visa er som inte läser cover det finaste uppslaget på väldigt länge. det är från septembernumret. vi struntar att det är kläderna som ska vara det viktigaste tycker jag. för ser ni bara så fint det är!
bara för att det är så fint. och inte för någon annan anledning.
le love
det är fint när man tittar sig runt och är omringad av massa foton på personer man tycker om. det är fint att slå på vänner innan man ska somna så det sista man gör på dagen är att skratta. och att sy klänningar man bara använder en gång eftersom man hade den bästa kvällen nånsin då man hade på sig den. så det känns lite som att klänningen tillhör den kvällen bara. pojkhänder och axlar är fint. och bästa vänner. och när man ligger bredvid någon som håller om ens midja. då kan man tänka på bara det en stund för att det kan ju försvinna när som helst. det är fint när personer man inte känner så väl hälsar med det varmaste leendet nånsin och man känner sig lite knäsvag.
det är fint när man tar av sig det man har på sig och så lukar det bara som honom. och när den bästa man vet är helt gosig i soffan. sen är det alltid fint att låta de skorna man köpte ligga framma så att man blir lycklig så fort man ser dem. och samma med klänningar. de hänger man på garderobsdörren så ler man när man går förbi. om man får sms som: tjena! jaha, du är lite rödhårig och jobbar med maria eller är jag helt ute att cyklar? av han som hälsade så att man blev knäsvag kan vara det finaste. och nya skolsaker i en perfekt passande färgskala och cupcakes-pennor är fint. och när ni berättar om det finaste som har hänt i sommar. och att tänka en gång till på han som hälsade sådär varmt.
två illustrationer.
jag går ju andra året estet bild, så jag tänkte som att något jag har gjort på papper måste ni faktiskt få se nångång. jag tycker egentligen bättre om att skapa sånt som man kan ta på, än på sånt som bara finns på ett papper. till exempel att sy en klänning eller forma en skål i lera, så just bild är kanske inte mitt starkaste ämne av alla de estetiska kurserna. men att göra illustrationer som de ovan är ändå något som jag tycker är jätteroligt, även fast det nu var rätt länge sen jag satte mig ner och tecknade privat och inte på skolan. de här två sitter som dekor på framsidan av två av mina fotoalbum.
varför en pojköverkropp är finast i världen.
ibland kan jag inte skriva alls, och då föredrar jag att tänka. jag brukar tänka på sånt där som gör mig knäsvag. som typ när jag har sett ett jättegulligt par på bussen. eller när unga pojkar håller upp dörren och ler så där charmigt medans. ofta så tänker jag på såna tillfällen som gör att jag börjar le för mig själv utan att någon ser mig, så det känns så där fånigt och löjligt. det kan vara för att man kommer ihåg hur någon berättade allt man bad om när man satt på hans mage och hotade att kittla honom om han vägrade. eller när man blev ledsen för att han ska fara och sa att det inte är snällt att åka och se sådär fin ut utan tröja, han får inte ta av sig den om han bara ska fara sen och han skrattade och sa: men det var ju du som började. man kan tänka på när man satt i hans knä på en stol i köket ensam då hans vän och min vän lämnade oss ifred en stund. och man höll händerna under hans tröja bara för att man tyckte om hans överkropp så mycket. 
pics: logan jack.
när jag har tänk ett tag så vill jag gärna berätta. berätta berätta flera gånger för alla de som vill lyssna. för den kompisen som redan har hört allting flera gånger. som vet exakt hur fint det var när man sa till honom i soffan: skulle du orka mig? och han ställer sig upp och bär en till sängkanten där han försiktigt lägger sig ner på en och ler tyst när man själv skrattar och är lyckligast i världen. eller som vet hur snyggt han stod i hallen och det inte gick att släppa hans axlar, nacke eller mage helt. för den är ju så fin. en varm pojköverkropp med vackra handleder, armar och händer, och en rygg och hals som det inte går att sluta ta på. och ett par axlar som inte gick att sluta titta på, som nu sitter fast i huvudet och kan få en att le de tråkigaste nätterna. den där överkroppen ställde till det rejält. den går ju inte att glömma.
tittar jag nog långt bort så finns det jag ville ha. det som i alla fall var för en stund.
jag tror att jag är lite kär i fina hjärthistorier. ibland brukar jag läsa alla de kärlekshistorier som ni berättade för mig, bara för att få le en stund. det är alla sparade i min mail.
sen har jag sparat alla de som jag skickade till er också. och de som jag har skrivit här på bloggen. jag har ett dokument för varje historia som har namnet på den pojke som det handlar om. men det är så roligt att höra era pojkhistorier också. det är så fint att få veta hur andras söta tillfällen ser ut och de fina pussarna känns. då och då bara känner jag att de måste läsas flera gånger om och om igen. jag skulle nog nästan kunna leva bara på kärlekshistorier, jag tycker att det är så fint.
bild.
tänk om.
tänk om det var så fint som det egentligen ska vara. tänk om det hade varit som i en film. tänk om jag inte hade stannat utan bara fortsatt att gå. tänk om jag aldrig hade pratat med honom. tänk om han inte hade tyckt att jag var söt. tänk om det hade blivit så bra som jag ville. tänk om vi aldrig hade träffats. tänk om det fina inte hade tagit slut. tänk om jag hade fått sova bredvid honom en natt till. tänk om han aldrig hade slutat pussa mig. tänk om det gick att spela in fina händelser och se dem igen när man vill. tänk om det skulle vara rättvist. tänk om jag inte hade fått minnerna. tänk om han hade försvunnit och aldrig hittat mig igen. tänk om han är borta för alltid. tänk om det kan vara ännu bättre. tänk om jag aldrig kommer få hålla om honom. tänk om jag hade blivit kär. tänk om han inte skrattade så gulligt. tänk om han inte hade varit på riktigt. tänk om jag glömmer. och tänk om jag inte hade vågat. då hade inga av de andra tänk om ens funnits.
pic.
det där med fina ögonblick.
ett kan vara när man sitter i någons knä, och får en kram som känns som väldens mjukaste och som sen övergår till nära andetag på halsen och blyga läppar som tillslut vågar sig närmare munnen.
bilder: klipomaniaco, nthropology.
det kan vara när några som man tycker om så otroligt, är precis som de jämt är, flera tusen gånger om året och det är lika fint hela tiden. det kan också vara när den man tycker om ligger och andas i nacken och håller om en lite för hårt för att man ska kunna somna, så man är vaken nästan hela natten.
eller så kan det vara när en lillebror ber en att föja med på promenad, och sen inte säger ett ord under hela promenaden, men ville bara ha sällskap. nångång är det en sommarkväll då man kanske drack lite för mycket och knappt kommer ihåg vad pojken som man pussade heter dagen efter. det kan vara då ens mamma säger nåt klokt i soffan och man älskar henne mer än man trodde var möjligt. det är ibland då ens bästa vän skrattar så mycket att man nästan spricker själv. och ibland är det en långsamt strykande hand på axeln, armen, magen och kinden innan man somnar.
det kan vara när han dammsuger utan tröja för att man bad honom om det en tråkig söndagseftermiddag. eller när hans kropp var nyduschad. och ibland är det då man inser hur tur man har som fick vakna med någon som ville stanna i sängen och sova hela dagen. det är nästan alltid när man som femtonåring tycker om någon så mycket att man aldrig vill fara hem från skolan. och när man pratar med en kompis i flera timmar och inser att man inte är ensam.
det kan vara när man träffade en pojke som man direkt visste att man ville ha, var modig och sen fick pussa honom massor massor. det är nog bland det finaste ögonblicken jag vet.
bild: beth retro.
har ni nåt fint ögonblick ni kan berätta om?
saknandet.
jag saknar så otroligt att tycka om någon lite extra. det var ganska längesen jag kände att jag längtade efter det så här himla mycket. bara egentligen den känslan då det känns ända längst in i kroppen. inte kärlek utan mer lite förälskelse eller något annat som jag inte kan sätta ord på. de är inte många som kan få en att känna så. det är bara de få utvalda och speciella. de där extra fina. ibland finns det personer som man tycker om, trivs och är bekväm med och som får en att må och känna sig bra. och såna vill man aldrig förlora. fast de där som får en att känna något helt knasigt, som bara är finfint utan kanske någon egentlig mening, en sån vill jag åt just nu. och den känslan, just det att en person inte är som de andra. men det går ju inte att leta efter eller bara bestämma sig för att hitta, utan de kommer när det kommer. det är väl det som gör de speciella. man kan leta pojkar, och hitta jättefina, fast man kan inte hitta de som rör om inom en bara för det. det går inte att tvinga fram. och det är en sån jag saknar så helt knäppt mycket just nu, sådär nästan på gränsen till jobbigt mycket. en som rör om. bara nån som inte bara är nån. 
bilden kommer härifrån.
love letters.
det är så svårt att urskilja ord och meningar från en sån handstil med snirkliga bokstäver. vi har samlat alla brev som farmor och farfar skickade mellan varandra när det bodde på olika ställen i slutet av 50-talet. söta kärleksbrev om hur mycket de längtade efter varandra.
tänk hörni, så fint det var när inte internet fanns.
hej raring! det är ju nästan så att hjärtat skaver lite.
lite sånt här håller jag på med nuförtiden.
pussas.
och syr.
mörkerkonversation.
fin beröring på alla möjliga sätt kan vara det bästa som finns.
bilderna är från lelove och citatet vet jag inte vart det kommer ifrån, men det stämmer så väl.
vet ni nåt himla fint.
finfina bild.
idag såg jag en ung pojke och en ung flicka gå av bussen samtidigt som jag, men gick direkt åt ett annat håll. de såg så glada och småförälskade ut på ett sånt diskret sätt att jag inte var säker på om de var ett par eller inte.
jag kunde inte låta bli att vända mig om när jag gick, och då såg jag han ta hennes hand när de skulle ta sig ner för en liten backe. de tittade på varandra och småskrattade och ingen av dem kunde sluta le.
jag är så hjärtsvag just nu att jag snart ramlar isär.
