jag funderar på när jag ska fråga chans på dig, sa han till mig en kväll.
Här är han. Det är han. Jag önskar att artonåriga Therese skulle titta in i framtiden och bli lugn, för här är han. Han som jag blev kär i och som blev kär i mig tillbaka. Han som kramar mig och kysser mig med pirr i magen varje gång. Han som pratar gotlänska och uttalar ordet kusin på det gulligaste sättet jag någonsin hört. Han som gör mig lycklig varenda stund på dagen. Han som kan mycket om skogen men inget om tv-serier. Han som jag tänker på när jag ska sova, när jag vaknar och som jag saknar hela tiden när vi inte ses. Han som är tyst och pratar lugnt men som lyssnar djupt alla gånger jag pratar i ultrafart. Han som åker vasaloppet och har finaste nyckelbenen, axlar och händer. Han som är otroligt snäll, väldigt snygg och himla smart. Han som berättar saker för mig som jag inte visste innan. Han som känns fullständigt naturlig tillsammans med mina vänner, familj och i mitt liv. Han som drar bokstavliga skämt och skrattar varje gång då jag suckar med ett leende eftersom det inte är roligt. Han som vill följa med mig var jag än går och håller min hand extra hårt när han känner sig kärleksfull. Han som alltid somnar innan mig. Han som jag har väntat på. Han som har väntat på mig. Han som är allt det som ingen annan är och allt det som jag har skrivit om här på bloggen. Han är allt som finns nedskrivet samlat i en person. Det är han. Den finaste killen jag har träffat. Det är han. Han, han, han. Han som gjorde mitt liv perfekt. Han som är den sista kärlekshistorian jag berättar för er och den finaste kärlekshistorian jag någonsin har varit med om.
Idag har vi varit tillsammans i prick ett år.
2014.
2014 var nog i princip det bästa året i mitt liv. Det började med killen i inlägget nedan, som förändrde mig på exakt rätt sätt exakt rätt tid. Jag hade turen att få min drömpraktikplats som förmodligen har banat väg för min framtida kärriär som psykolog. Spenderade hela sommaren genom att ha roligt med de bästa personerna jag vet, och var både ledsen och överlycklig hela tiden. Fantastiskt var det.
Sommaren började redan i mars när jag köpte världens finaste bikini från monki. Var helt galen i den och hängde upp den i min lägenhet så jag kunde titta på den jämt och pratade om den till alla jag kände. Men på riktigt började sommaren nog sista helgen i maj, då det var fest i hela stan i två dagar.
Peppade rejält den helgen eftersom jag hade träffat en väldigt trevlig en att hångla med just då. Han var från samma stad som jag, och skulle dessutom vara där hela sommaren precis som jag också skulle. Tänkte på honom hela tiden den första veckan i juni, Sms:ade och log som tusan. Blev helt pirrig att sommaren kunde starta så himla fint. Han och jag sågs en till gång innan skolan tog slut för termin sex och jag åkte hem till mamma där jag skulle bo i ungefär två och en halv månad.
Balkonghäng och rosé + lillebrors student började sommaren med. Hade ungefär tre veckor innan jag skulle börja jobba så då ungicks jag med mina finaste vänner hela tiden eftersom för en gångs skull var alla samlade samtidigt i samma stad.
Som under midsommarhelgen med god mat, vin, spel och godis. Jag och Amanda hade fått midsommarkransar av min mamma, hon jobbar som florist och hade tagit hem snittblommor och allt.
Mamma och jag spelade även oändliga omgångar yatzy. Eller maxi-yatzy rättare sagt. Vi spelar det konstant under sommaren, så fort vi båda har tid. Till frukosten, kaffet eller bara för att. Första helgen då jag började jobba var vi på inflyttningsfest, där vi använde taket utanför köksfönstret som balkong.
I juli det året blev det också väldigt varmt och vi åkte till stranden flera dagar för att det inte gick att vara någon annanstans och överleva. Jag var nöjd så klart som fick använda världens finaste bikini varenda gång. Och han söta då, jo där i mitten av juli hade vi träffats flera gånger och varit på bio, hånglat i bilar och på sängar. Var och kollade när han spelade fotboll en gång och allt kändes så tonårigt eftersom vi båda bodde hemma hos våra föräldrar den här sommaren. Men ungefär då så slutade vi att ses och jag blev väldigt ledsen. Han var rolig, snäll och mysig och tror att det hade kunnat bli något väldigt fint av allt egentligen.
Fick låna min pappas lägenhet en vecka i juli då han var borta. Den veckan var extremvarm, tror att norrbotten hade varmast i europa då. Alla bara svettades och var trötta och förvirrade kändes det som, men det var också så roligt, det blir som på ett annat sätt när det är så varmt så länge och folk inte är vana vid det. Dessutom var det festival i stan och det var fantastiskt, konstigt, kul och peppigt i flera dagar + varmt då. Jag, Amanda, Patrick och Anton hängde konstant under den här tiden vilket var så fantastiskt det bara gick. En kväll var vi på relaxavdelningen på hotellet där Patrick jobbade och flera andra dagar så badade vi, spelade uno, festade och pratade om det mesta som är fint och viktigt.
Bästa tiden.
Sista helgen i augusti flyttade vi in min lillebror i sin lägenhet (som är typ granne med mig här i Umeå nästan!) och jag fick inreda min lägenhet med det fantastiska bambubordet från IKEA som jag köpte under sommaren. Sen hade fyra vänner en kombinerad inflyttningfest där vi cyklade mellan varje lägenhet och stannade ungefär en timme på varje ställe. Måndagen därefter började termin sju på psykologprogrammet och den fina fina sommaren var slut.
Under hösten så fortsatte allt det bästa ännu mer. Dejtade som aldrig förr och hade roligt varenda helg. Helt plötsligt dök den söta killen upp igen, flera gånger och varje gång vi träffades var det så himla bra och varje gång där emellan så var det jobbigt. Ni vet som det är med såna konstiga killar som inte går att sluta tänka på eftersom de är långa, blyga och luktar gott. Fast som egentligen inte är värd ens tid, men det inser man inte alltid förrän i efterhand. I alla fall var det så fint då, det är det viktiga. Jag funderade om det fanns något mer knasigt som kunde hända det här året. För 2014 hade redan innehålligt allt som jag kunde önska: pussar, gråt, hjärtont, lycka och en himla massa erfarenheter som jag aldrig hade velat vara utan.
Och så en kväll. En kväll i mitten av november, hände det som jag har väntat på mest av allt i hela mitt liv. Den dagen som gjorde allting ännu bättre varenda dag efter. Men det får ni veta mer om på söndag.
Bild 7, 8, 10, 13 & 16 är lånade av Amanda (aamannnda på instagram). Vill ni följa mig på instagram så heter jag theresemarieberggren!
♥♥♥
Nästa inlägg kommer även bli det sista inlägget som jag gör här på massafinarosetter. Den här bloggen här varit en fin del av min värld, men försvunnit mer och mer de senaste åren. Jag behöver ändå ett riktigt avslut och det kommer nu. Allt kommer finnas kvar för de som vill läsa, skulle inte klara av att ta bort någonting. Ett stort tack till alla ni som har varit med mig här i den här världen genom åren, ni är helt fantastiska och jag är så glad för att ni ville läsa det jag ville berätta. Puss!
han kommer så krossa mitt hjärta, sa jag till min bästa kompis redan efter den där första veckan vi hade ihop i början av året. det vet du inte, sa hon.
Tre dagar innan nyårsafton dök han upp. En charmig lång pratglad typ. Som var utan facebook och helt anonym i den lilla stad där jag annars har koll på de flesta.
10 timmar efter det ringde han mig och vi pratade i en halvtimme om att sy, beverly hills och att han tyckte vi skulle hitta på något. 6 timmar efter det samtalet gick vi på bio med min kompis och hennes pojkvän. 24 timmar efter att vi träffades första gången satt vi i baksätet av hans bil och hånglade i flera timmar. Totalt blev det så många timmar att han inte hann sova några alls innan han skulle jobba. Fick ett sms när han jobbat ett tag den dagen: Lätt värt!. När det var nyår mötte jag upp honom precis innan tolvslaget och vi pussades hela natten efter det. Två tillfällen till hann vi ses för att titta på hockey, hänga med hans bästis, hålla handen i soffan, sova tillsammans och skratta en himla massa. Sen var veckan över och jag åkte tillbaka hem till mig igen.
Så sms:ade han mig igen. Och så pratade vi i telefon. Sms:ade ännu mer och pratade igen. Varje gång vi sågs pratade vi i mun på varandra länge, sov ihop, drack vin, hånglade och upptäckte nya sätt att tänka. Varje gång var han lika knasigt fin, lika konstig, lika estetig, lika charmig och lika rolig. Lika unik och lika olik alla andra. Han kommer så krossa mitt hjärta, sa jag till min bästa kompis redan efter den där första veckan vi hade ihop i början av året. Det vet du inte, sa hon.
En morgon fick jag ett sms om att hans senaste kortfilm var färdig och att jag kunde få en lösenordsskyddad länk för att kunna kika. Jag tittade på den 7 gånger den förmiddagen och grät nästan varje gång eftersom den var fantastisk och han är så fin och duktig på det han gör. På min födelsedag skickade han ett mail med ett hurra från en askungen-video på youtube och en länk till en spellista på spotify som han gjort till mig. Han var precis allt annat än de andra och fasen vad den 25-åringen stötte till det i hjärtat hela tiden.
Någonstans där efter så slutade vi sms:a lika ofta, slutade prata i telefon och träffades inte på flera veckor. I mitten av april så bestämde vi att inte höras mer fram till sommaren. Vi stod ute på gatan och grät och kramades i en halvtimme. Kunde inte släppa taget och vi sa ingenting fram till han sa: jag kommer sakna dig, och jag förstod att det var på riktigt. Sen gick han och så gick jag med.
Jag undrar ibland om han vet hur han ändrade på saker i min värld lite. Har sagt det flera gånger hur viktigt det var att han dök upp där mitt bland alla mäniskor som jag inte brukar tycka om, i den stad som jag har gått vidare från precis när det var rätt läge. Så jäkla viktigt var det. Viktigt för att han rörde till det lite i hjärtat, flera gånger till och med och för att han fortfarande gör det då och då när vi ses. Viktigt för att han inte är som nån annan någonsin är och viktigt för att jag behövde förstå det. Jag hade honom nog aldrig på riktigt, men, jag hade honom lite i alla fall.
Och han är alldeles för bra för att ångra ens en sekund.
på det sättet som får allt inom kroppen är åka omkring i ett stort kaos.
Titta lite sånt fint:
♠ Då han ber en att inte gå när man ligger på hans bröst och han kramar om lite hårdare.
♣ Spontanpussarna då man inte är beredd.
♥ I sängen då han ligger nära och andas mot ens skulderblad och har armen runt ens midja så det går att ha sin egen hand över hans på magen och det blir lite jobbigt varmt men ingen tänker släppa eftersom det är så mysigt det bara kan bli.
♦ När han säger: där är du ju, och drar med en på dansgolvet fast man träffades för första gången bara några minuter tidigare och han gick iväg och man trodde att han var borta helt och hållet.
♠ Kramarna som säger vad orden inte gör.
♥ Då han tar av sig tröjan och det fortfarande luktar nytvättat.
♦ När han ställer sig upp och man sitter i hans knä och så hänger man där med benen om hans mage och armarna runt hans hals och vet att han fångar en ifall man håller på att ramla ner.
♣ Varje gång han tittar mot en på det sättet som får allt inom kroppen är åka omkring i ett stort kaos.
♥ Att under de tillfällena som alla andra inte förstår finns han bredvid och bara står helt still och andas som att han visste exakt vad som behövdes just då.
stanna.
-då kommer jag förbi.
vet inte om jag blir nervös eller bara får en miljon fjärilar för att jag är så glad, men de sms:en som ser ut så är bland de bästa han kan skicka. då han kommer upp och möter mig på min loftgång utanför ytterdörren vet jag att han inte kommer gå härifrån på minst sexton timmar och så böjer han sig ner och kramar mig. han luktar precis så mjukt som jag minns att jag inte kom ihåg när han åkte förra gången.
då han ler skrattar han som alltid till med kroppen samtidigt. han har för långa armar och ben för att rymmas i min lägenhet men vi trasslar in oss runt varandra i soffan ändå. hans pussar är som en kyss, ett hångel och en kram på samma gång, men jag förstår inte hur det blir så. han vill inte ha något att äta så jag värmer bara spaghetti och köttfärssås till mig.
filmen med hayden christensen tar slut och kaffet och vinet har vi druckit upp för en stund sen.
på morgonen viskar han tyst att det blev mycket skönare när jag kryper närmare eftersom jag märker att hela han skakar och fryser. lägger mig med bröstkorgen på hans överkropp och lyssnar när han andas. kommer så nära och han kommer så nära, så nära att jag inte vet hur det känns längre. tittar på hans ljusa lockiga hår och han blundar men lägger handen på min rygg och stryker den lätt mot mina skulderblad.
vaknar igen efter en stund och vi tittar på komediserier och pratar om studier, psykologprogrammet, skogen och hans systerbarn. nu är han varm igen. ligger i sängen nästan hela förmiddagen han stannar hos mig men när vi äter frukost sitter jag i hans knä vid bordet. han äter upp allt rostat bröd jag har kvar och dricker sitt kaffe svart.
en puss blir en kyss som inte slutar och vi står i hallen och jag försvinner och tappar bort mig flera mer minuter än vad jag brukar. ville inte förlora det som kunde bli så bra.
burt's bees.
Måste rekomendera min bästa hud och hårvårds-serie till er, nämligen Burt's Bees!
Alla produkter är så gott som eller helt 100% naturliga med bland annat honung, kokos och doftar helt fantastiskt. Tycker det är himla viktigt med naturligt, hoppas ni är försiktiga med alla tillsatser och sånt dåligt, både i mat och kroppsprodukter.
Finns allt från läppcerat till fotkräm, ansiktspeeling, dagkräm, bodylotions och duschtvåler. Kostar ungefär mellan 100-200kr per produkt och märket finns i olika butiker, jag köpte på apoteket men tror det kan finnas på andra ställen också som ex. Kicks eller Åhléns.
love letters and summer kisses.
Visst kommer ni ihåg att maila mig alla era fina sommaräventyr och kärlekshistorier? Även om det var en puss, ett ögonblick, någon söt på stranden eller en trasig romans. Att kommentera om det här eller när som helst går givetvis också bra.
sommarlista.
Tycker om den här sommaren så himla mycket och har varit med om en massa saker som har varit bra, lärorika och allt där emellan.
Tänkte lista lite saker jag tycker varit kul och värt för mig i sommar:
Upptäckte genom min kinesiolog att mina sneda ben inte helt är så sneda naturligt, utan för att mina knän och muskler runt dem har vridit sig eftersom jag går med ojämt tryck på mina fötter, vilket faktiskt gick att rätta till med lite massage och ändrad gångstil.
Man ska alltid höra av sig själv, vänta inte för länge med att bara vänta.
Under swedish beach tour i umeå, en beachvolleybollturnering i stan log jag mot en av spelarna (han var gullig) som i finalen fick dela ut presentpaket med reklamsaker till personer i publiken, vilket gjorde att han sprang fram till mig, gick ned på knä och gav mig det andra av sina två såna presentpaket med en uppmuntran att heja på honom riktigt ordentligt. Gick därifrån med en signerad volleyboll (han vann finalen) och himla massa skratt (det var jag och barnen som ville ha autografer). Så le mycket mot människor, det lönar sig.
Extra mycket vin, höga klackar, dålig balans och stentrappor är inte en bra mix, tur att blåmärken försvinner.
Samma kväll däremot är två söta trevliga killar, jag och cornelia, mycket häng hela natten plus morgonen och förmiddagen efter och en hel del skratt (trots dålig balans och stentrappaincidenten) en väldigt bra mix.
Pussas mycket och jämt, bästa som finns.
Se till att ha ett sommargäng med bra personer att skratta, festa, sova, äta, sola, bada och hänga med (när man inte jobbar) hela tiden. Det har nog varit det bästa med att leva, bo och jobba i en studentstad som egentligen blir rätt ensam på sommaren, att vi stannade kvar tillsammans och gjorde hela juli till en fest. Hann med allt och var glad nästan alltid.
Ge inte upp. Saker krånglar eller går trögt eller är så mycket bättre för alla andra. Men för tusan, kämpa på. Jag hoppas verkligen att det fungerar för trots att jag blir ledsen och gråter över mycket och tänker att nu tappar jag allt hopp så blir det aldrig så, hoppet kan inte försvinna, inte för mig i alla fall. Det måste ju löna sig i slutänden?
Lita på din intuition och agera utifrån den, alltid, varje gång och hela tiden. Det är inte svårt att veta vad du vill för det vet din kropp redan, det är bara svårt att lära sig lyssna och tro på det man känner.
Att boka in en Köpenhamnresa med sin bästa kompis gör så att det finns något att se fram emot den sista veckan innan sommaren är slut.
Träna på att våga. Våga ta kontakt, våga göra sånt som känns jobbigt. Hade aldrig fått ut så mycket av den här sommaren om jag inte hade vågat.
kiss me hard before you go.
Åtta låtar som får beskriva lite min sommar lite kort. Är det jag har lyssnat mest på de senaste veckorna och det blev som aldrig några fler låtar som behövdes.
Vill ni lyssna så klicka här!
måste hålla fast vid allt som händer så länge det bara går.
Det var så himla varmt ute hela den natten. Alla personer hängde på gräset, på uteplatsen, på filtar, vid parkbänkar och bara överallt. Sådär när man bara är så glad för att alla skrattar och det är så mycket folk och nästan alla är barbenta utan att frysa det minsta.
Någon har fått igång musik och det står personer och hånglar lite var man än tittar. Så jäkla kul tänker jag, vill också. Det bästa med utefester som började som en hemmafest är att det kan komma så mycket mer folk än de som var där tidigare, alla ryms liksom eftersom det går att vara ute på gräset som är typ överallt.
Lite plötsligt dyker det upp en så otroligt söt en tillsammans med ett helt gäng en bit bort från där jag är. De parkerar sina cyklar och sätter sig ner på gräset. Innan han gjorde det tittade han mot mig och jag tänkte att herregud vad han var snygg.
Jag sprang i väg och skrattar och dansar mig fram till alla mina vänner. Fick så mycket fjärilar så fort jag såg honom och kan inte vara still. Vi måste gå dit sen, sa jag.
Så efter en stund närmade vi oss deras gäng och jag pratade med några stycken som var där men såg honom inte alls. De var himla trevliga och allt sånt, men tittade hela tiden och hoppades att just han skulle dyka upp. Förstod inte var han hade försvunnit så snabbt.
När jag skulle gå iväg och vände mig en bit så var han där och hips vips så stod vi bredvid varandra. Det började hoppa och stutsa massa gnistor och av allt form av glitter i min mage och i hela kroppen. Han hälsade och frågade vem jag var, jag svarade och frågade vem han var. Vi pratade en stund och det gick som inte att sluta vara helt galet glad. Det är så bra när sånt här händer på riktigt. Han hade gulligt hår och skrattade mycket. Jag log hela tiden att det nästan kändes fånigt, men kunde inte hjälpa det. Gillar honom på ett pirrigt-knäsvagaktigt-vis direkt.
Vi pratar länge om lite allt möjligt. Sätter oss ner i gräset för det blir jobbigt att stå. Vet inte hur mycket tid som har gått sen vi träffades men vet att jag inte vill att det ska sluta nångång snart. Måste hålla fast vid allt som händer så länge det bara går.
Tillslut pussar han mig. Ganska snabbt och utan att jag visste om att det skulle bli så i den stunden. Han har mjuka läppar och luktar sommar. Vet inte om jag kommer ramla ihop snart för att det pirrar så mycket men kom på att det kan jag inte göra eftersom han håller om mig hela tiden. Vi pussas och pussas hur länge som helst. Alla andra på gräset dansar och skrattar och bara är där medan vi hånglar så bra som det bara går att göra en sommarnatt ute på gräset. Försvinner han nu går jag sönder känns det som.
Då han kramar om mig och hela hans kropp känns så fin och trygg är det som att det inte är på riktigt. Men han gör det igen och jag tänker att okej, det måste vara det. Varma sommarnätter utomhus med massa hångel måste vara något som aldrig får sluta hända någonsin i livet. Just nu känns det som det absolut bästa i hela världen.
När han tar min hand hoppar som allt inom mig till och jag vet inte riktigt hur det här ska sluta. Jag säger: var ska vi? Och han säger: jag vet inte, men du följer med va?
(önskat sommaräventyr skrivet under en längtande majnatt, i ovisshet om allt riktigt äventyr som väntade de två närmsta månaderna)
samlar på mig pussar och kärlekshistorier lite här och var.
Har läst igenom nästan hela mitt arkiv de senaste dagarna för att förhoppningsvis återuppta mitt bloggande på riktigt någon gång snart igen. Saknar det ibland och vill hitta tillbaka till äventyr och kramar i min egna värld. Hade nästan glömt bort allt som har varit så fint tidigare.
Samlar på mig pussar och kärlekshistorier lite här och var under den här fantastiska sommaren och måste bara måste får berätta någonstans. Vill dela med mig av mina hemligheter och mitt liv på mitt vis och mina villkor för det känns mer på riktigt då. Tack ni helt galet fina som fortfarande vill stanna här med mig.
if you're a bird, i'm a bird.
Älskar min skrivbordsbakgrundsbild på datorn så himla mycket alltså. Den innehåller allt bra: lycka, liv, hopp, kärlek, 40/50-tal, vackerhet, pepp och inspiration.
det var för många fjärilar på samma gång.
Här har ni ett gäng favoritinlägg just den här måndagen!
(Önskar så mycket att jag hade kvar de hysterisk glada sms:en jag skickade till min bästa vän som var på andra sidan jorden den här kvällen)
så vackra, så kära.
Dog ett antal gånger över dessa två i Les Misérables. Så vackra, så kära. Hade de inte fått leva och vara tillsammans vet jag inte vad jag hade gjort. Amanda Seyfried är förövrigt en favorit hos mig, tycker hon är otroligt talangfull och så himla himla snygg.
tulpandagen.
Idag är det tulpanens-dag och det tycker jag att vi ska fira! De här bilderna är tyvärr några dagar gamla men ska gå och köpa mig en ny bukett tror jag. Älskar tulpaner.
